– De nya studierna av byggnadens skick visar att den hela tiden blir sämre och sämre i skick. Den är inte säker, personsäkerheten är inte garanterad, säger byggnadsinspektör Paula Frank på Vasa stad.
Läktaren som är byggd 1936 har varit skyddad med stöd av markanvändnings- och bygglagen sedan 2013. Läktaren har dock blivit i allt sämre skick och sedan ifjol råder totalt användningsförbud, inte ens en kamera får placeras på läktaren.
Renovering skulle inte bevara det som gör att läktaren är skyddad
Läktaren har inte använts av publik på flera år. De senaste åren har man haft kameror på taket som har filmat matcher, men efter att ett totalt användningsförbud infördes 2022 finns inte heller kamerorna kvar på taket. Det innebär att när matcher filmas i Vasa filmas de från den nybyggda stadion och tv-tittare ser en tom läktare, vilket ger en felaktig bild ifall det är så att den nya stadion är fullsatt.
I samband med att den nya stadion byggdes renoverades träläktaren för 200 000 euro år 2016. Då förstärktes såväl taket som grunden. Trots det har man konstaterat att de nedböjningar i konstruktionen som tidigare observerats fortsättningsvis har ökat.
De senaste åren har en konditionsbedömning gjorts samt en rad konstruktionstekniska åtgärdsrekommendationer lämnats in. De konstaterar bägge att om man skulle renovera läktaren så att den skulle vara säker att använda skulle man behöva ändra de arkitektoniska och byggnadstekniska egenskaper som från första början föranledde att läktaren skyddades.
– Renovering skulle vara ett alternativ, det är sant. Men med renovering måste man göra så mycket som inte mer bevarar det skyddsvärde som byggnaden har. Även om man skulle reparera den med mycket pengar anser räddningsverket att den inte skulle vara tillräckligt säker ändå, säger Paula Frank.
Att man inte skulle få använda den ändå?
– Man kan använda den, men i och med att det är en öppen träläktare sprids elden snabbt om det börjar brinna. Det är inte ens säkert för räddningspersonalen.
Man har räknat ut att en möjlig renovering skulle kosta 2,8 miljoner euro, men som tidigare nämnt går det inte att göra den så att det arkitektoniska värdet bevaras.
Utredning visar att den kan komma ner av väldigt lite
Både Österbottens museum och Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM) vill se en större utredning i samband med en ändring av detaljplanen. Men det skulle ta för lång tid anser Paula Frank.
– De har rätt att ha sina åsikter och fråga efter en större detaljplaneförändring. Men jag som lovmyndighet tycker att det nu gäller så stora saker i personsäkerhet och att förändra detaljplanen tar för mycket tid. I och med att lagen ger rätt också till undantagslov är det här rätt plats att använda det, säger Frank.
Skulle det behövas mer utredning då?
– Jag kan inte tänka vad annat man kunde göra för det har studerats riktigt ordentligt och mycket. Om man lyssnar på konstruktionsingenjören är det här en konstruktion som inte behöver röras så mycket innan den kan komma ner. Det är en riktigt allvarlig sak, tycker jag.
I sitt utlåtande anser Österbottens museum att träläktaren har försummats och att den därför är i så dåligt skick.
– Jag tycker att det är lite svårt att börja hitta vem som är skyldig till att den har tagits dåligt om hand eller inte. Nu är vi i den här situationen. Det har planerats och det gjordes reparationer 2016. Nu har vi följt med situationen och läktaren har blivit sämre och sämre i skick, säger Frank.
Antingen rivs allt eller bara en del
Nu när ett undantagslov har godkänts finns det olika möjligheter för framtiden. Om det är så att inget besvär lämnas in vill säga, besvärstiden går ut om 30 dagar.
– Jag hoppas att de människor som är riktigt ledsna för det här beslutet skulle läsa genom beredningstexten innan de går vidare till att lämna in besvär. Där finns orsakerna och varför vi har kommit fram till det här, klart och tydligt, säger Frank.
Vasa stads idrottsservice som har lämnat in ansökan om undantagslov kan antingen riva en del eller hela, men innan det måste de lämna in ansökan om rivningslov. Ett alternativ till att riva hela läktaren är att bara ta bort det som idag utgör den största faran vilket är taket.
På andra sidan läktaren finns slutet av motorvägen. Rent tekniskt är det inte motorvägen längre eftersom den slutar en bit innan, men det oaktat är det en stor flerfilig väg på andra sidan stadion. Därför har man funderat på olika form av buller- och vindskydd.
Paula Frank betonar vikten av att ta med muséet i planerna så att det nya som planeras passar miljön men också respekterar det historiska som har funnits på området.
Innan läktaren rivs vill byggnadsinspektör Paula Frank att den dokumenteras ordentligt, till exempel via så kallad fotogrammetri.
– Jag vill ännu säga att värdet för det här området är att den hålls i idrottsbruk. Även om den här läktaren skulle rivas så finns maratontornet kvar som har ännu mera värde.
Yle Österbotten har bett både NTM-centralen och Österbottens museum kommentera stadens beslut att bevilja undantagslov, men de har inte gett något svar.