En dag då Hangöbornas intresse för ”sin” hamn var uppenbar, var första lördagen i september då stadens aktiebolag Hangö hamn bjöd in till öppet hus.
Förutom gratis grillkorv och kaffe med bulle, bjöds det också på ett mångsidigt program som gav besökarna möjlighet att besöka områden och delar av verksamheten som allmänheten normalt inte har tillträde till.
Om man inte själv jobbar i hamnen, känner man någon som gör det
Trots att vädret på förmiddagen inte visade sig från den soliga sidan så anlände en jämn ström av folk in på parkeringen framför hamnkontoret som ligger i det gamla Smörmagasinet, byggt av Hangös röda granit.
Lite regnskurar och blågrå molnbankar har aldrig hindrat Hangöborna för en tur längs vågbrytaren.
– Hamnen har alltid varit en viktig del av livet, pappa jobbade här i många år, sa Viveca Blomqvist.
– Själv har jag jobbat på bilfirmorna i Frihamnen, bilbåtarna är ju en viktig del av Hangö, sa maken Tom Blomqvist.
Tror ni att det finns någon Hangöbo som direkt, eller indirekt, inte har en relation till hamnen?
– Nej, det är nog svårt att se, alltid finns det någon koppling, sa de unisont.
– Många kommer ju till hamnen som sommarjobbare, flikade Tom in.
Hamnen mår bra och har möjlighet att utvecklas
Det är heller inte alla dagar man får se Hangö hamns vd Anders Ahlvik som grillmästare. Men i lördags bjöd han på korv åt besökarna tillsammans med importsekreterare Lotta Kojo.
– Vi har 1 000 korvar och de kommer alla att gå åt, sa Ahlvik med övertygelse.
Ahlvik sa att den 150-åriga hamnen mår bättre än någonsin och att det finns utrymme att växa, både fysiskt och vad verksamheten beträffar.
– Vi är ju specialiserade på intereuropeisk linjetrafik och så klart så syns det allmänna världsläget hos oss också. Men på det stora hela rullar det på som tidigare.
Utrymme finns att växa genom att man bygger ut i havet, en dylik utvidgning har nyligen gjorts. Dessutom finns det kapacitet i Koverhar hamn.
– Det är en resurs som kan utvecklas.
Hangöborna hade under dagen också möjlighet att åka in på hamnområdet både i Västra hamnen och Frihamnen med det lokala bussföretagets bussar under ledning av stadens flitiga guider.
– Vi ska inte bara prata historia, utan också nutid, det är vårt uppdrag, sa guiden Tarja Kvarnström.
Tunga fordon behövs för att hantera lasterna
I vanliga fall får ju allmänheten på grund av rigida säkerhetsföreskrifter inte vistas på det ingärdade hamnområdet.
Där rör sig bland annat stora arbetsmaskiner, tåg och andra stora och tunga fordon.
Stuvaren Frank Granqvist var på plats för att visa tre av fordonen som används vid lossning och lastning.
Han började sin karriär på hamnoperatören Hangö Stevedoring, numera Euroports, som sommarjobbare efter gymnasiet och har stannat sedan kvar av bara farten.
Den största av de tre maskinerna som han förevisade är en så kallad ”reachstacker” som används för att hantera och stapla containrar.
På svenska kallas den även sträckstaplare eller teleskåpbomtruck.
– Det är den största maskinen företaget har i bruk, om man inte beaktar hamnkranarna förstås.
Dragmästaren används för att lasta och lossa roro-fartyg, medan trucken med rullklamp används till att lasta och lossa bland annat tågvagnar.
Vädret en utmaning för stuvarna, men oftast bland det bästa i jobbet
Frank Granqvist sa att han stortrivs med jobbet som varierar från dag till dag.
– Vi får jobba mycket utomhus, även vackra dagar som denna, säger han lite skämtsamt om regnet som ändrade form från en skur till ett lätt stril.
Samtidigt som han tycker att en av fördelarna med jobbet är att man får vara utomhus, kan vädret också vara en av de största utmaningarna – speciellt sommartid.
– Vi har bra arbetskläder som tål väder, vind och kyla och man kan ju alltid klä på sig mer. Men på sommaren kan man inte alltid klä av sig så mycket man skulle vilja på grund av säkerhetsskäl. Då kan det bli ganska hett, till exempel för dem som kör truck, förklarade han.
Attraktivt jobb
Lite längre in på hamnområdet var stuvaren Annika Koli i färd med att lossa lasten från ett långt tåg som rullat in i terminalen.
Hon började som så kallad ”B-karl” för dåvarande Stevedoring, i dag är hon fast anställd på Euroports.
B-karlar är ett annat namn på inhoppare som kallas in vid behov.
Förr, då jobbet var mer fysiskt, var det främst män som jobbade i hamnen.
I dag är en stor andel av stuvarna kvinnor som friskt surrar och taljar. Av hävd har ett jobb i hamnen betraktats som attraktivt i Hangö.
Liksom Granqvist, gillar Koli att arbetet är varierande; att man får jobba utomhus och lära sig nya saker. Hon uppskattar också arbetsgemenskapen.
Den karakteristiska röd-gula overallen som den här operatörens anställda bär, har ibland kallats för Hangös nationaldräkt.
– Visst känner man sig lite som en Hangöikon ibland, sa Annika med ett skratt innan hon drog fast tågvagnens skjutdörrar så det skramlade om dem.
Minimässa i hamnkontorets byggnad
En bransch som är rätt konjunkturkänslig är bilimporten, vilket syns för de logistikföretag som iståndsätter de nya bilar som kommer i land.
Kenneth Häggroth, som är nyckelkundansvarig på ett av företagen, Assistor-Uuttera, hyser ändå förhoppningar om att bilförsäljningen tar fart igen.
– Vi har ändå mycket jobb för tillfället och det är roligt att komma hit och presentera vårt företag också för nya Hangöbor. Inte ska man vara orolig.
Inne i hamnkontoret fick besökarna bland annat bekanta sig med hamnövervakarnas kontor, där Christian Paasonen visade runt.
– Nio av tio säger ”vilken fin utsikt ni har”, och det är ju sant, sa han.
Paasonen berättade att hamnövervakarna är de som har en helhetssyn över att arbetet löper smidigt och det är också till dem folk ringer om det är något som inte fungerar som det ska.
Gränsbevakningen skyddar hamnen, staden och landet
Gränsbevakningsväsendet är en viktig samarbetspartner för Hangö hamn och faktiskt hela landet, då de skyddar Finlands gränser och övervakar vilka varor som rör sig in och ut ur landet.
När det specifikt gäller arbetet i Hangö hamn, arbetar sjöbevakningen tätt tillsammans med tullen, berättar Rabbe Wikholm, sjöbevakningsmästare.
– Myndigheterna i Finland har ju ganska små resurser men genom att slå ihop dem får vi ganska bra övervakning.
Också i hans jobb är samarbetet med andra aktörer, bra utrustning, ett utvecklat säkerhetstänk och förmåga att bedöma risker centralt.
– Vi bedriver regelrätt övervakning och om vi får via spaningsarbete indikationer på att vi borde göra ett tillslag gör vi tillsammans en noggrann genomgång, sa han.
Finlands första isfria hamn
Hangös historia är alltså intimt sammanflätad med hamnens. Det framgår av titeln ”I begynnelsen var hamnen”, den första stora historiken som ingår i Hangö museums publikation.
Den är skriven av Birgitta Ekström Söderlund och Marketta Wall och kom ut år 2001.
Snart publiceras fortsättningen som Marketta Wall skrivit, och som omspänner åren 2002–2013. Att den utkommer under jubileumsåret är förstås ingen slump.
Det att Hangö hamn är vad den är i dag, kan vi dels tacka dess geografiska läge, dels penningstarka visionärer som vågade satsa sina pengar i Finlands sydligaste hamn.
Dess historia har varit fylld av konjunktursvängningar, dramatiska händelser som hamnens ledning inte haft möjlighet att påverka, till exempel krig.
Oftast bjuder verksamheten ändå på vardagligt arbete och arbetsgemenskap. Och hamnen är en källa till stolthet för invånarna.
”Ännu i dag kan man säga, att alla ordentliga Hangöbor älskar sin hamn, och om man inte älskar sin hamn är man inte en ordentlig Hangöbo” står att läsa i förordet till ”I begynnelsen var hamnen”.
Och fortsättning följer.