I Sverige fortsätter provokatörer att bränna koraner. På söndagen brändes en koran i Malmö och senare på kvällen utbröt våldsamheter.
Också i Danmark har det varit oroligt och Danmarks regering föreslår nu att lagen ska ändras och det ska det ska bli förbjudet i Danmark att bränna heliga skrifter som Koranen, Bibeln och den judiska Toran på offentlig plats. Det här sätter ännu större press på politikerna i Sverige att också åtgärda sin lagstiftning.
I Finland kan politikerna däremot luta sig tillbaka eftersom vi har den omdiskuterade paragrafen i Strafflagen som säger att det är förbjudet att häda Gud. Men är den så kallade trosfridslagen något att vara stolt över eller är det rentav en skamfläck som borde åtgärdas?
Yttrandefrihet och hädelse diskuterades i måndagens Slaget efter tolv av professorn i straffrätt Kimmo Nuotio, teologen Patrik Hagman och Peter Mickwitz som är ordförande för PEN-Finland-föreningen, en förening för författare och jobbar för yttrandefrihet.
Brott mot trosfrid: ”Politikerna hade inte riktigt koll”
I Finlands strafflag finns paragraf 10 som har rubriken Brott mot trosfrid. Den säger att man kan dömas till böter eller sex månaders fängelse om man offentligt hädar Gud eller i kränkande syfte offentligen smädar eller skymfar något som annars hålls heligt, eller genom att föra oljud, uppträda hotfullt eller på något annat sätt störa gudstjänst, kyrklig förrättning, annan religionsutövning eller begravning.
Professor Kimmo Nuotio konstaterar att Finland hör till de få länder i Europa som fortfarande har en skrivning i lagen som talar om hädelse.
– Det är en lite märklig historia. På 1960–1970-talet diskuterade man i Finland ofta brott mot religion. Det ledde till att man bland annat placerade paragrafen om trosfrid i avsnittet som handlar om allmän ordning.
Avsikten med paragrafen om trosfrid har enligt Nuotio inte så mycket varit att skydda tron eller religioner utan det har mer handlat om att bevara ordningen och samhällsfreden.
Nuotio hävdar att paragrafen om trosfrid finns kvar ”lite av misstag”.
– Då strafflagen reviderades på 1990-talet så tror jag att politikerna helt enkelt inte hade koll på läget i övriga Europa och i de nordiska länderna. Man hade inte noterat att de övriga nordiska länderna redan hade avskaffat liknande paragrafer.
Det handlar enligt Nuotio mer om traditionen och slumpen att vi nu har en skrivning om trosfrid som i rådande världsläge av många upplevs som lämplig och bra.
– Men jag skulle fortfarande säga att den skrivning vi nu har i lagen är ”överinklusiv”. Det krävs inte någon allmän fara för att fylla kriterier för brott mot trosfrid, säger Nuotio.
Kimmo Nuotio själv anser att paragrafen kunde avskaffas eftersom lagen om hets mot folkgrupp kan användas för att skydda minoriteter. I dag är det just lagen om hets mot folkgrupp som oftast används i praktiken med cirka 20-25 rättegångsfall per år, medan paragrafen om brott mot trosfrid används i rättegångar någon enstaka gång per år.
”Hädelse kan betyda vad som helst”
Peter Mickwitz och PEN-Finland skulle helst se att trosfrids-paragrafen skulle skrotas eftersom han ser många nackdelar med den.
– I teorin kan hädelse betyda nästan vad som helst. Man kan inte ge en entydig definition på vad det är att häda, det kan betyda olika saker för olika människor och olika religioner.
Mickwitz menar att paragrafen åtminstone i teorin ger ett verktyg för människor eller religiösa samfund att starkt kunna reglera yttrandefriheten.
– Det tycker jag att är ett stort problem, säger Mickwitz.
Mickwitz menar att man är tvungen att överlåta tolkningen till de religiösa samfunden för att avgöra vad som är hädelse.
– Och då påstår jag, och tror, att det kan leda till vad som helst. I teorin i alla fall.
”Hur mycket missbruk av yttrandefriheten behöver vi acceptera?”
Teologen Patrik Hagman håller med om att det känns underligt att lagstiftningen talar om hädandet av Gud.
– Det väcker direkt frågan: Vilken gud? Hurdan är den guden?
Hagman tycker ändå att här finns en större diskussion som han menar borde föras.
– Yttrandefriheten som jag har förstått det har ursprungligen handlat om att det måste vara tillåtet att kritisera makten. Och det är ju jätteviktigt. Men det vi ser i dag är att yttrandefriheten allt mer används av olika grupper för att underminera den demokratiska ordningen och samhällsfriden. Det här är i någon mening att missbruka yttrandefriheten, menar Hagman.
Hagman frågar sig hur mycket missbruk av den här rätten behöver vi acceptera?
– Säkert behöver vi acceptera en del, men om man inte jobbar inom medier så är yttrandefrihet i dag något som nästan primärt bara högerextrema talar om. Det är märkligt.
Hagman menar att vi behöver en diskussion om hur vi ska garantera den typen av offentlig debatt som vi anser var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
– Kan vi göra det på ett annat sätt och säga att den här formen av rena provokationer, skymf och försök att mobba ut en minoritet – att det inte är det som ska skyddas med yttrandefrihet?
Kimmo Nuotio håller med om att yttrandefriheten också missbrukas till en del.
– Man har tänkt att yttrandefrihet kan rättfärdiga nästan vad som helst, säger Nuotio.
Nuotio menar att det i dag finns tendenser till att försöka få in samma diskussion i Finland som man har i USA där vissa saker som att till exempel bära vapen anses vara omöjliga att begränsa.
– Men det nordiska och Europeiska rättsystemet är inte sådant. Det fungerar så att olika lagar begränsar varandra. Man behöver se på helheten.
Är det Peter Mickwitz heligt att få skymfa det heliga?
– Pen Finland tycker inte att någon ska skymfas, eller att det skulle vara bra eller viktigt att skymfa någon. Att inte skymfa människor är normalt folkvett, men vi menar att folkvett och lagstiftning är två separata saker.