Nya våtmarker i Sjundeå och Snappertuna – ”Det känns fint att bidra till naturskyddsarbetet”

Det finns nu två nya våtmarker i Västnyland. Den ena finns i Vikträsk i Sjundeå och den andra i Kärrby i Snappertuna i Raseborg.

En grävmaskin som bygger en våtmark i Sjundeå.
Så här ser bygget av våtmarken i Vikträsk i Sjundeå ut. Bild: Viivi Kaasonen

Världsnaturfonden WWF och lokala markägare i västra Nyland samarbetar om vattenkontroll för femte året i rad.

Nu byggs en våtmark vid stranden av Vikträsk i Sjundeå där våtmarken ska bromsa vattenflödet och rena vattnet och i Kärrby i Snappertuna i Raseborg byggs en anläggningshelhet för vattenkontroll.

Markägare: Beslutet att delta var lätt

Våtmarken i Sjundeå är cirka 0,7 hektar. Den samlar vatten från ett område på cirka 57 hektar. Från det området rann vattnet tidigare direkt ut i Vikträsk. Våtmarken gör att även belastningen på Sjundeå å minskar. Ån rinner genom Vikträsk och mynnar ut i havet.

Målet med våtmarkerna är att minska problem med översvämning och näringsbelastningen i vattendragen. Våtmarker har också en rik flora som erbjuder både föda och livsmiljöer för många arter. Dessutom håller de kvar vatten och växterna suger upp näringsämnen, vilket i sin tur motverkar övergödning av vattnet.

Våtmarken byggs på Jan-Erik och Linda Paajes marker. De säger i ett pressmeddelande från WWF att naturvård och framför allt Vikträsks välmående är viktigt för dem.

”När vi fick möjlighet att delta i projektet var beslutet för vår del lätt. Det känns fint att få bidra till WWF:s naturskyddsarbete.”

Första projektet i Kärrby fungerade inte

I Kärrby i Snappertuna i Raseborg byggs en anläggningshelhet för vattenkontroll på privat mark. Den består av en våtmark på cirka 0,75 hektar, en sedimenteringsbassäng och flera bottentrösklar. Där ska vattenkontrollen och behandlingen av avrinnande vatten i området förbättras.

Markägaren Oskar Tallberg lät tidigare bygga en sedimenteringsbassäng på sin fastighet för att samla upp sand som fördes med det avrinnande vattnet.

Lösningen var inte tillräcklig eftersom det kom så mycket sand med vattnet att bassängen ständigt måste tömmas. Därför anläggs nu en våtmark där den gamla sedimenteringsbassängen finns.

”Jag hade länge funderat på om det fanns en lämplig plats på min egendom för att anlägga en våtmark. Det här var ett bra tillfälle att försöka dämpa avrinningen av sand och näringsämnen i vattnet, samt öka den biologiska mångfalden. Samarbetet med WWF gick bra och vi kom snabbt överens om vilka lösningar vi skulle genomföra”, berättar Tallberg.

En drönarbild som visar olika maskiner på en åker där man bygger en våtmark och sedimenteringsbassäng.
Arbetet med att bygga våtmark i Kärrby i Snappertuna ska göra att avrinningen av sand och näringsämnen dämpas. Bild: Iiris Kokkonen

Iiris Kokkonen, WWF:s havsexpert, berättar att det avrinnande vattnet från åkrar och huvuddiken i området hittills runnit direkt ut i Totalfladan som ligger längst inne i Dragsviksfjärden.

Totalfladan är ett nationellt viktigt fågelskyddsområde och ingår i Totalfladan-Persöfladans naturskyddsområde.

”I fortsättningen passerar vattnet via trösklarna, sedimenteringsbassängen och våtmarken. På så sätt saktar vattenflödet ner och sedimenteringsbassängen och våtmarken håller kvar näringsämnen och fasta ämnen från vattnet, som till exempel sand.”