Finlands kolsänka har under de tio senaste åren minskat från drygt 20 miljoner ton koldioxid till ungefär plus minus noll.
Även med Skogsindustrins egna beräkningar är avverkningarnas klimatnytta fem till sex gånger mindre än den klimatskada en minskad kolsänka ger.
Svenska forskare, som till exempel Tomas Lundmark, professor i skogsbruk vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå hävdar att substitution är en lösning i den gröna omställningen. Men det stämmer alltså bara till en liten del.
Med det argumentet kan man inte motivera en ökning av avverkningarna med syfte att begränsa klimatuppvärmningen. Annan forskning visar att nyttan av substitution är mycket mindre än den skada som avverkningarna åstadkommer på skogarnas kolsänkor i många årtionden framåt.
Därför borde vi ta i bruk åtgärder som begränsar avverkningarna eller belönar skogsägare för att de låter träden stå kvar och växa till sig en längre tid.
Träden är våra viktigaste kolsänkor
– Om vi fortsätter med avverkningar i den här takten så kommer markanvändningen att förbli en kolkälla, konstaterar Sampo Soimakallio, ledande forskare vid Finlands miljöcentral.
Soimakallio är en av dem som räknar ut hur mycket koldioxid träden verkligen upptar i skogarna.
Med tanke på att Finland ännu inte har några andra sätt att minska på mängden koldioxid i luften är det här riktigt dåliga nyheter. Allt tal om konstgjord koldioxidupptagning, så kallad CCS är ännu på forskningsstadiet.
Sedan 1990-talet har virkesuttaget ökat med i genomsnitt nästan en miljon kubik virke per år.
Idag tar vi cirka 75 miljoner kubik virke ur våra skogar årligen. Men för att Finland ska nå målet om koldioxidneutralitet år 2035 bör skogarna uppta runt 25 – 30 miljoner ton koldioxid varje år för att balansera upp markanvändningens övriga utsläpp.
För många träd avverkas
Enligt Soimakallio borde virkesuttaget vara högst 55 – 65 miljoner kubik virke per år för att vi ska lyckas åstadkomma det. Det betyder ungefär 10 – 20 miljoner kubik mindre än nuläget.
Forskare och skogsindustrin förefaller oense om vad som borde göras. Enligt Soimakallio beror det på att vi inte har tillräckligt med kunskap om hur klimatförändringarna kommer att inverka på Finlands skogar, hur mycket koldioxid marken släpper ut och hurdana skogsskadorna kan bli.
Kolsänkorna och den hotade biodiversiteten borde komma fram mer i diskussionen om politiska åtgärder och strategiska mål.
Sampo Soimakallio
Styrmedlen borde sporra till att bevara kolsänkorna och anpassa skogen till klimatförändringar. Ett sätt är till exempel kontinuerlig skogsvård med större inslag av lövträd bland tall och gran.
En stor utmaning är torvmarksskogarna och deras utsläpp. I skötseln av dem borde man övergå från slutavverkningar till kontinuerlig skogsvård eftersom kalhyggen på torvmark leder till stora utsläpp när torvens ytskikt torkar och oxideras i takt med att klimatet blir varmare. Det kan också leda till torvbränder.
– De två stora utmaningar vi har, det vill säga kolsänkorna och den hotade biodiversiteten, borde komma mer fram i diskussionen om politiska åtgärder och strategiska mål. Det borde skapas en ekonomisk styrning där en ökad kolsänka ger ekonomisk belöning och en minskad kolsänka kostar för skogsägaren, säger Sampo Soimakallio vid Finlands miljöcentral.