Vi frågade lärarna hur de ser på sitt jobb idag och hur arbetet och yrkesrollen har förändrats under den tid de jobbat. Vi fick in många svar och vissa teman återkom i många av svaren.
Elevernas språkbruk och bristen på respekt mot läraren skrev många om. Likaså om det att integrera barn med specialbehov inte fungerar. Föräldrar som blandar sig i skolarbetet mer än nödvändigt upplevde flera som tungt.
Här kan du läsa ett urval av de brev som vi fick in.
Som lärare står man ut med kritik så gott som dagligen
Jag började i höst mitt tredje år som ämneslärare i årskurs 7 till 9. Jag har aldrig under mitt liv upplevt psykisk ohälsa, nu är jag sjukskriven för svårt ångest och utmattning. Som lärare står man ut med kritik så gott som dagligen. Även små kommentarer som "måste vi?", "Det här är SÅ tråkigt", under lektioner som man kanske satt flera timmar på att planera till en så pedagogiskt mångsidig lektion som möjligt.
Några enstaka fall jag som ny lärare (ung kvinna) varit med om:
– En förälder skällde en gång ut mig för att jag förstört barnets möjlighet att få sommarjobb då eleven fått 8 i uppförandevitsord.
– En elev kastade en gång ett papper rakt i ansiktet på mig då hen inte läst på kartförhör och fick därför underkänt, vilket var mitt fel.
– Jag har blivit spottad på i metrotrapporna på fritiden av en elev.
Jag mår så dåligt av mitt jobb att jag desperat försöker hitta vad som helst annat. Det är min erfarenhet av att undervisa i huvudstadsregionen i årskurserna 7 till 9.
Utmattad lärare
Kanske ni föräldrar kunde ge oss arbetsro
Föräldrar är värst. Man förstår inte att lilla "Kalle" eller lilla "Lisa" kan uppföra sig dåligt i skolan för hemma är dom så fina fantastiska barn.
Hela skolväsendet och lärarens roll samt auktoritet far åt skogen då föräldrar som inte kan ett jota om pedagogik hela tiden tar barnens parti och inte litar på lärarna.
Vi är här för att hjälpa era barn, kanske ni kunde ge oss arbetsro? Vi har också barnens bästa i åtanke, ingen lärare skulle ljuga om barnens beteende i skolan. Det är ingen åsiktsfråga.
Överlag har barnens attityd förändrats och respekten för lärare är ganska varierande, mot det sämre alltså. Barn är inte barn lika länge som förr.
Llllärare
Allmänbildningen har gått dramatiskt nedåt
Jag har jobbat som lärare i snart 20 år. De flesta elever är trevliga, så har det alltid varit. Men jag tycker nog att det skett en stor förändring i hur de unga ser på oss lärare.
Det är mindre respekt nuförtiden, och det finns fler elever som har en nonchalant inställning till skolan överlag.
Allmänbildningen har tyvärr gått dramatiskt nedåt i takt med att barn och unga läser allt mindre.
Så jag skulle säga att det helt klart är mycket tyngre och svårare att vara lärare idag. Ändå trivs jag för det mesta på jobbet, men visst funderar jag ofta på hur länge jag ska orka.
Nina46
Barn med särskilda behov ökar
Världens bästa jobb – men också ett jobb man bär med sig 24/7.
Undervisningen måste idag till stora delar individualiseras för att eleverna ska ha möjlighet att utvecklas. Som speciallärare märker jag att eleverna har allt svårare att ta sig an mer krävande uppgifter.
Antalet barn med särskilda behov ökar och de barn som tidigare kunde gå i specialskola/-klass ska nu integreras. Känslan av att göra ett gott arbete och hinna se alla barn minskar för varje år.
Eva
I höst har jag valt att stiga av
Jag har jobbat som klasslärare sedan slutet av nittiotalet. De senaste åren har en trötthet smugit sig på. Det är för många bollar som ska hållas i luften samtidigt. Fler och fler arbetsuppgifter smyger sig på, jag känner att stor noggrannhet och korrekthet krävs i alla lägen, klasserna blir större, eleverna mår sämre.
I höst har jag valt att stiga av. Jag går en kort utbildning för ett annat yrke och för att få en paus. Jag ska orka ännu cirka femton år i arbetslivet och jag tänker att jag nog gärna då vill ha femton ganska trevliga år. Utsikter till det finns inte i skolan som det ser ut nu.
Droppen som fick bägare att rinna över var när jag insåg att jag inte längre har redskap för att ta emot de barn som börjar skolan nu. De är ”programmerade” på ett sätt jag inte förstår och de saknar i många fall grundläggande färdigheter i att samverka med andra, vuxna som barn.
De vet inte hur de ska reagera på besvikelser, motgångar eller tillrättavisningar. Beröm går inte heller hem. Samtidigt kan de vara väldigt verbala och beräknande på ett sätt som jag är ovan vid.
Jag tänker att en ny generation lärare är bättre på det här. Det är på sätt och vis ledsamt, för jag tycker att jag har varit en bra och trygg lärare som har sett det mesta och kunnat ta även utmaningar med ro.
Gammal i gamet
Fler vuxna i skolan!
De vuxna är för få! Det finns aldrig tillräckligt med resurser för att få hjälp i en klass där det finns utmanande elever. Har det varit bråk på rasten? 15-45 minuter går åt till att reda ut det. Vad ska resten av klassen göra? Sitta snällt och vänta och gå miste om sin undervisning.
I bästa fall sitter de snällt. Eller så börjar nytt bråk i klassen eftersom ingen vuxen övervakar för den reder ut rastbråket i korridoren. Är det bråk, spydigheter, uppkäftighet, oroligheter på lektionen?
Läraren är tvungen att gång på gång avbryta lektionen och resten av klassen är igen tvungen att vänta på sin undervisning, eftersom det inte finns någon annan vuxen i närheten som kan ta hand om oroligheterna.
Har du ditt barn i en klass där detta är vardag? Då kan du räkna med 30 procent mindre undervisning för barnet också. Varför? För att det inte finns resurser. Om det råkar finnas så sätts de på just dessa bråkstakar, och då blir barnen med till exempel inlärningssvårigheter utan sitt stöd. Vad kan man göra åt saken? Rösta på någon som prioriterar utbildning i Finland?
Trött på att vara hjälplös
Min egen fritid lider
Tungt. Jag kan sällan säga mer än två meningar i följd innan jag blir avbruten. Det är kommentarer, lustigheter, fjantande, någon ska dricka, man går via kompisens pulpet. Det är uppkäftighet, eleven gnäller och när hen blir tillsagd blir det protester, och ber man dem avlägsna sig vägrar de.
Det finns också föräldrar som inte vill veta allt om hur illa barnet beter sig. De orkar inte med alla negativa anteckningar i Wilma – och då ska läraren sluta skriva in dem(!).
Vissa barn klarar inte alls av att bli tillsagda. Sådant sker antagligen inte hemma, så de har ingen aning om hur man reagerar på sådant. Någon blir ledsen för att man säger att läxan borde vara gjord.
Jag är så trött att min egen fritid lider. Jag orkar inte återhämta mig. Orkar inte göra något roligt på kvällen eller veckosluten. Ligger helst på soffan och stirrar i taket. Men då måste jag göra jobbsaker sent på kvällen.
Det är knepigt att skriva till föräldrar, att ringa till dem och att träffa dem. Jag är rädd för de elaka saker de kan säga. Har upplevt sådant.
Jag vet flera lärare som tycker att en elev borde ha ett lägre vitsord, men för att slippa även den kritiken ger man till exempel 7 i stället för 6. Man orkar inte försvara sig även om det är uppenbart att eleven inte nått sjuans nivå. Man vill inte ta det samtalet under sommarlovet.
Trötter
