Klimatministern: ”Finland ska bli stormakt på ren energi”
Att Finland kan locka miljardinvesteringar inom den gröna omställningen är ett av kärnbudskapen i regeringsprogrammet.
När nya miljö- och klimatministern, samlingspartisten Kai Mykkänen lägger fram sin plan för det här säger han att Finlands elproduktion behöver fördubblas. Det här ska ske på bara 15 år.
– Det är ett tufft mål, historiskt sett motsvarar det återuppbyggnaden efter kriget, säger Mykkänen på en pressträff om regeringens energisatsningar i början av september.
Men både han och statsminister Petteri Orpo står fast vid att Finland har trumf på hand för ren energi som kan locka gröna investeringar utomlandsifrån. Finland har stabila och välutvecklade kraftnät, och Finland satsar på forskning och utveckling.
Men framför allt har Finland redan nu kommit längre än många andra länder med att lämna de fossila energikällorna bakom sig.
Finland kan göra stora investeringar i ren energi medan Centraleuropa fortfarande kämpar med att ersätta naturgasen och stenkolen
Kai Mykkänen, miljö- och klimatminister
– Finland kan göra stora investeringar i ren energi medan Centraleuropa fortfarande kämpar med att ersätta naturgasen och stenkolen, säger Mykkänen och påpekar att till exempel Tyskland har svåra utmaningar med det.
En central del av pusslet i regeringsprogrammet är målet om att göra tillståndsprocesserna för gröna investeringar smidigare och snabbare.
Vindkraft och ännu mera vindkraft ska byggas ut, både till land och till havs, och så småningom ska också lagstiftningen kring tillstånd för kärnkraft förenklas. På längre sikt är målet en stark vätgasekonomi.
Klimatpanelen: Trafikpolitiken äventyrar klimatmålen
När Finlands främsta klimatexperter utvärderar regeringsprogrammet får klimatåtgärderna både ris och ros.
Huvudbudskapet om satsningar på gröna investeringar är det inget fel på. Men klimatåtgärderna innehåller en hel del motstridigheter, säger Markku Ollikainen, ordförande för Finlands klimatpanel.
Vad ger du klimatåtgärderna för skolvitsord?
– Energi- och industriåtgärderna får bra betyg, en nia, men en del av de andra åtgärderna får nog bara en sexa, säger Markku Ollikainen till Svenska Yle.
Till exempel för trafiksektorn, som står för en femtedel av Finlands utsläpp, har klimatpolitiken försämrats avsevärt. Ett problem är lättnaderna inom distributionsskyldigheten, det vill säga att det kommer att blandas in mindre biobränsle i bensin och diesel än ursprungligen tänkt.
Planerna på att kompensera för höga bränslepris med hjälp av sänkt bränsleskatt betyder i praktiken en skattesubventionering för fossila bränslen, vilket inte hjälper Finland nå klimatmålen. Flera expertinstanser sågade de planerna när de gick på remiss.
– För trafikens del har den förra regeringens klimatpolitik nu försvagats, och det är tydligt att vi kommer att släntra efter. Det i sig äventyrar också ansvarsfördelningssektorns klimatmål, säger Ollikainen.
Energi- och industriåtgärderna får en nia men de andra åtgärderna bara en sexa
Markku Ollikainen, Finlands klimatpanel
Samtidigt finns det också beröm att ge: representanter för industri och näringsliv har varit glada över regeringens planer på att försnabba tillståndsprocesserna för gröna investeringar. Också Markku Ollikainen säger att regeringens fokus på att göra energi- och industrisektorn fossilfri är bland det bästa i regeringsprogrammet.
En av de allra största frågorna för Finlands klimatmål är fortfarande hur kolsänkorna ska stärkas. Ollikainen är bekymrad över att det fortfarande finns en så stor ovilja att göra något åt den saken, en passivitet.
– Den här villfarelsen om att man kan stärka kolsänkorna bara genom skogsskötsel, den är oroväckande.
Där lyckades inte heller den förra regeringen få till stånd tillräckligt ambitiösa åtgärder, påpekar Ollikainen.
– På den punkten har den här regeringen alla möjligheter att visa att de gör bättre ifrån sig.
I plenisalen: Långt ifrån enhetligt budskap från regeringspartierna
Riksdagen förde sin första klimatdebatt i plenisalen i torsdags när Klimatårsberättelsen behandlades. Miljöministeriets redogörelse för hur klimatarbetet fortskrider i Finland visar att utsläppen minskade med 4 procent år 2022 och att en snabb utfasning av fossila bränslen inom el- och värmeproduktionen kommer att ske redan de närmaste åren.
I plenisalen blev debatten om Klimatårsberättelsen ett smakprov på hur svåra och märkliga debatterna i riksdagen kan komma att bli de närmaste åren. Regeringspartiet Sannfinländarna verkade knappt alls hålla med om regeringens klimatambitioner, medan oppositionspartiet Centern knappt alls höll med resten av oppositionen om att klimatambitionerna måste höjas.
De Grönas partiledare Sofia Virta vädjade till regeringen om att föra ord till handling.
– Lösningarna finns. Ni kan välja att göra ett räddningspaket för kolsänkorna. Ni kan välja att förnya jordbruket. Ni kan välja att minska trafikutsläppen. Frågan är bara om den politiska viljan finns, sa Virta när hon klev upp i talarstolen.
Finlands klimaträddningsgalenskaper har bara handlat om att posera
Kaisa Garedew, Sannf, i plenisalen
Den Sannfinländska riksdagsledamoten Kaisa Garedew lät som det Sannfinländska klimatbudskapet gjort i många år. Sannfinländarna motarbetade också klimatlagen när den klubbades igenom under förra perioden.
– Finlands utsläppsmål har ingen praktisk betydelse för resten av jordglobens klimat. Hela Finlands klimaträddningsgalenskaper har bara handlat om att visa gott exempel och posera, sa Garedew.
Samlingspartiets minister Kai Mykkänen kommenterade diskussionen i urskuldande ton.
– Vi ser här att klimatpolitikens ambitionsnivå delar riksdagen, både inom opposition och inom regering, sa Mykkänen.
– Många har frågat vad regeringen Orpo har förbundit sig till. Regeringen har förbundit sig till målen i klimatlagen, och det innebär klimatneutralitet till år 2035. Strax efter det ska vi vara klimatnegativa, höll Mykkänen fast vid.
Miljörådet: Fel att spara på kommunernas klimatarbete
Miljöråd Outi Honkatukia är en av Finlands främsta klimatexperter och har flera gånger varit med och förhandlat på FN:s klimatmöten, inte bara för Finlands del utan för hela EU:s. På en bakgrundsträff för journalister och andra intresserade utvärderar Honkatukia regeringens klimatpolitik och listar en del plus, men många minus.
Också Honkatukia listar bränslepolitiken och passiviteten kring kolsänkorna som de största problemen.
– Hur regeringen ska stärka kolsänkorna är ett frågetecken. Till exempel säger regeringsprogrammet inget om att ta i bruk en förändringsavgift för markanvändning, utan den saken ska bara konsekvensbedömas, säger Honkatukia på bakgrundsträffen.
En avgift för att ändra på hur markytor används skulle innebära att det kostar att hugga ner skog för åkerröjning eller byggande. Syftet med avgiften är att minska avskogningen.
Hur regeringen ska stärka kolsänkorna är ett frågetecken
Outi Honkatukia, miljöråd
En annan stor utmaning är att kommunernas skyldighet att göra upp klimatplaner tas bort – vilket också betyder att understödet för dem försvinner, i en inbesparing på 2,8 miljoner euro.
– Hur ska man nu främja kommunernas och regionernas klimatarbete? frågar hon sig.
Samtidigt är Finlands klimatagerande starkt bundet av både klimatlagen och EU-målen, vilket också är poängen med både lagen och EU-målen: enstaka regeringars ändringar i klimatpolitiken ska inte kunna ändra på det långsiktiga klimatarbetet för mycket.
Hon har stora förväntningar på att EU ska ro iland en utsläppshandel för också ansvarsfördelningssektorn, det vill säga trafik, jordbruk och uppvärmning. Den globala utsläppshandeln för energi och industri har varit avgörande för att få ner utsläppen de senaste åren, eftersom den innebär att de nedsmutsande fossila alternativen blir dyrare att använda.
