Monica von Frenckell och hennes gäng reser till dem som inte kan fly kriget i Ukraina: ”Vi finländare har kriget i vårt dna”

Utrustade med walkie-talkies och en väska med blodstoppare och choklad kör en grupp från Åland till Ukraina för att föra förnödenheter till bland annat barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

En kvinna och två män vid en bil som fört förnödenheter till krigsdrabbade Ukraina.
I mars åkte Monica von Frenckell senast till Ukraina. Här står hon med två ukrainska män i tjänst. Bild: Privat

Monica von Frenckell kommer från Karis men bor numera på Åland. Hon gjorde sin första hjälpinsats då Ryssland invaderade Ukraina i mars 2022 och sedan dess har det blivit flera resor. Senast i mars åkte en buss som gjorts om till ambulans till det krigshärjade landet.

Då var också Karisborna Christa Westerholm och Mathias Lindén med och arrangerade insamlingen. Westerholm är kusin med von Frenckell och paret är också involverade i den här hjälpinsatsen.

Tar endast emot donationer som finns på listan

Innan de åker samlar de in förnödenheter med hjälp av listor de får från kontaktpersoner i Ukraina.

– Vi är alltid jättemåna om att följa listorna vi får. Vi kan ibland stöta på sura miner när godhjärtade människor kommer med saker till oss, men vi vägrar ta emot om det inte finns på listan vi gått ut med, förklarar von Frenckell.

Beroende på var i Ukraina kontaktpersonerna finns så varierar önskemålen, men det är sällan frågan om till exempel kläder.

En kvinna sover på en kudde i en bil. Det regnar utanför.
Gänget håller rutten hemlig av säkerhetsskäl. Bild: Privat

Den här gången åker de till två områden.

– Det ena är i vad de kallar nollområdet, det är det område som är aktivt i krig vid Bachmut. Den kontakten har vi fått via Antti Kuronen (Yles utrikesredaktör red.anm.). Vår kontakt heter Vlad och han hjälper äldre, personer med funktionsnedsättningar och barn som inte kan fly trots att de är i krigets nav, berättar von Frenckell.

De har bett om vitaminer, skolmaterial, sovsäckar och medicinsk utrustning.

– Vi hjälper också marinen i Odessa som behöver mycket specialutrustning, till exempel saker för dykning, säger hon.

Orsaken att de behöver dykarutrustning är att det finns flera vattenminor i området än någonsin tidigare. Dykarna lokaliserar var minorna finns och så finns det andra som desarmerar minorna.

Kartonglådor inne i framsätet på en bil.
Bilarna är fullastade när de åker iväg. Bild: privat

– Det fanns till och med en vattenskoter på önskelistan men den vågade vi inte be om. Vattenskotern skulle de behöva för att komma in i vikar och andra svåråtkomliga områden, berättar von Frenckell.

De lyckades ändå få tag på två dykutrustningar, en i Karis och en på Åland, och även torr- och våtdräkter och skor.

Monica von Frenckell hjälper Ukraina: ”Vi har med oss blodstoppare, värkmedicin, vatten och choklad ifall det händer oss något”

Trots att de fortfarande får donationer har von Frenckell märkt att människors engagemang börjat sina.

Hon säger att det var väldigt enkelt att få tag på förnödenheter under hela förra året men i år har det varit knepigare.

De flesta i Finland är uppvuxna med någon som varit med om kriget

Monica von Frenckell

– Det blir svårare och svårare hela tiden. Det är för att det inte är en nyhet längre, det har blivit vardag, konstaterar hon.

von Frenckell säger att det som driver henne är att hon upplever att krigstiden i Finland finns färskt i minnet också hos oss som inte upplevt den på annat sätt än genom släktingars berättelser.

– Kriget finns i vårt dna. De flesta i Finland är uppvuxna med någon som varit med om kriget. Min farmors och farfars gård låg bakom Porkalaparentesen och min faster hade ett vitt lakan med sig i väskan när hon gick till skolan under vinterkriget. När larmet gick lade hon sig på marken och drog lakanet över sig. Det finns otaliga saker som vi hört under vår uppväxt säger hon.

De nappar tag i väskan och springer om något händer

Efter flera resor till Ukraina har de lärt sig ett och annat för att färdas så tryggt som möjligt. Monica von Frenckell berättar att de till exempel inte har några smarttelefoner med sig för att inte kunna spåras. I stället kommunicerar de med walkie-talkies.

Någon gång har en gammaldags mobiltelefon fått följa med för att de ska kunna ringa familjerna hemma i Finland.

En kvinna med långt ljust hår och keps håller i en ukrainsk flagga med en man med snaggat hår och kamouflagefärgad jacka. De står framför en bil.
Monica von Frenckell under sin resa i mars i år med Nazar Kovachyk från Olevsk i Ukraina. Bild: Privat

Av säkerhets skäl berättar de inte heller exakt när de startar eller vilken rutt de kör.

– Jag känner att det är ganska tryggt. Det finns platser på en del rutter vi kör som kanske inte är helt säkra, men vi försöker vara förberedda, berättar von Frenckell.

Ifall de är tvungna att lämna bilarna bakom sig och fly så har de en väska med det allra viktigaste som de nappar med sig.

– Där finns en blodstoppare som man drar på om till exempel armen lossnar för att inte förblöda, mediciner, toalettpapper, vatten och choklad.

von Frenckell poängterar att det är rätt så trygga områden de rör sig i och att folk bor där. För säkerhets skull tar de ändå reda på de närmaste skyddsrummen innan de åker.