Förutsättningen för att Azerbajdzjan skulle acceptera ett eldupphör var att de armeniska separatisterna genast lade ner sina vapen och gick med på en fullständig militär nedrustning. Hur stora styrkor separatisterna har är okänt, men Azerbajdzjans militära styrka visade sig redan inom några timmar på tisdagen vara förkrossande överlägsen.
Omkring 120 000 etniska armenier bor i utbrytarenklaven Nagorno-Karabach, som enligt internationell rätt erkänns är en del av Azerbajdzjan. För tre år sedan återtog Azerbajdzjan ungefär en tredjedel av området.
På tisdagen inledde regeringen i Baku en så kallad antiterroroperation för att tvinga resten av den separatistkontrollerade regionen till fullständig kapitulation. Enligt obekräftade uppgifter dödades minst 200 personer och över 400 skadades under ett dygn av strider.
Armenierna sveks av det försvagade Ryssland
– Vi hoppas att det militära läget inte mer eskalerar för under rådande förhållanden är det mycket viktigt att säkerställa stabilitetet och stoppa nya stridsaktioner, kommenterade Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan eldupphöret. Nu måste de ryska fredsbevararna garantera säkerheten för armenierna i Nagorno-Karabach och skapa förutsättningar så att de kan bo kvar i sina hem, på sin egen mark.
Pasjinjan har tidigare kritiserat de ryska fredsbevararnas roll i Nagorno-Karabach. Armenien och Ryssland har länge varit allierade, men sedan kriget i Ukraina började i fjol har Rysslands intresse för Armenien minskat drastiskt. Pasjinjan har öppet kritiserat fredsbevararna för sin passiva roll när Azerbajdzjan sedan december har isolerat armenierna i Nagorno-Karabach från resten av Armenien.
Samtidigt har Moskva närmat sig det oljerika och auktoritära Azerbajdzjan, ett land som fortsätter handeln med Ryssland trots sanktionerna.
Baku uppger att förhandlingar – ”frågor om återintegrering” av Nagorno-Karabach – kommer att diskuteras i den azerbajdzjanska staden Yevlax på torsdag. Då möts representanter för Azerbajdzjans president Ilham Alijev och armenierna i Nagorno-Karabach. Landet Armenien är inte inbjudet.
Det är oklart om ryska fredsbevarare deltar, men enligt representanter för Nagorno-Karabach spelade ryssarna en avgörande medlande roll när villkoren för dagens eldupphör förhandlades fram.
Yevlax ligger ungefär 100 kilometer norr om Nagorno-Karabachs huvudort Stepanakert, eller Chankändi, som staden kallas på azeriska.
Det hörs redan uppmaningar till en statskupp
Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan, som vet att han sitter löst om Azerbajdjan tar över kontrollen över Nagorno-Karabach
– Azerbajdzjan säger i princip till oss att vi måste lämna landet, inte stanna kvar här, eller acceptera att det här är en del av Azerbajdzjan. Det är i princip en typisk etnisk rensningsoperation och ett krig där många civila dödas, sa de före detta armeniska separatistledaren Ruben Vardanjan i förmiddags, alltså innan eldupphöret tillkännagavs.
Azerbajdzjan har flera gånger sagt att målet inte är etnisk rensning. Baku lovar också att respektera och skydda de lokala armeniernas rättigheter. Det enda som kommer att krossas är de politiska och militära strukturer som de lokala armenierna har byggt upp.
Få utomstående observatörer tror på Bakus löften om att acceptera lokala armeniers rättigheter, åtminstone på längre sikt. Människorättsorganisationer har i decennier kritiserat Azerbajdzjan för grova människorättsbrott mot minoriteter och till och med mot många inom den azeriska majoriteten.
Nagorno-Karabach har varit gränsområde i långt över tusen år
Azerbajdzjan och Armenien har en lång historia av konflikter. Armenien är världens äldsta kristna land, sedan år 301, omgivet av muslimska länder. Azerbajdjan blev formellt muslimskt på 600-talet.
I dag är konflikten ändå i första hand politisk och kampen om Nagorno-Karabach fick sin nuvarande form i samband med Sovjetunionens kollaps. Det som kallas det första Nagorno-Karabachkriget fördes från 1988 till 1994. Det andra Nagorno-Karabachkriget utspelade sig under 44 dagar hösten 2020, när Azerbajdzjan återtog ungefär en tredjedel av regionen.
Konflikten har länge dragit in kraftfulla regionala aktörer, om än indirekt. Ryssland har vanligen stått på Armeniens sida, medan Turkiet öppet stöder broderfolket i Azerbajdzjan. Dessutom finns Iran i söder. Teheran har hållit sig passivt, men blir det ett större krig kan det vara svårt att hålla sig utanför.
USA och EU, i speciellt Frankrike, har formellt tagit ställning för Armenien. Västs roll är ekonomisk och diplomatisk. Ingenting tyder på att USA eller EU har något intresse av att blanda sig i en väpnad konflikt i en så avlägsen del av världen.
Rysslands president Vladimir Putin gav förra veckan en klar indikation på att han kan acceptera en kompromiss som förändrar utbrytarenklavens framtid för gott.
– Om Armenien själv erkänner att Nagorno-Karabach är en del av Azerbajdzjan, vad ska vi då göra?
Som det nu ser ut kommer de lokala separatisterna på torsdagen, med kniven mot strupen, att erkänna den azeriska övermakten.
Vi förväntar oss nedtrappning och fred
Vladimir Putin
Artikeln uppdaterades 20.9 klockan 22.14 med den senaste informationen om antalet döda och skadade.