I början av året blev det klart att det norska bolaget Blastr Green Steel vill investera fyra miljarder euro i en fabrik i Joddböle i Ingå. Fabriken skulle tillverka fossilsnålt stål och sysselsätta uppskattningsvis 1 200 personer, indirekt hundratals fler.
För en liten kommun som Ingå, med lite på 5 000 invånare, är det enorma siffror. Å ena sidan kan det innebära ett ökat invånarantal och nya skattebetalare, å andra sidan stora och snabba omställningar som påverkar miljön och som kan kräva en hel del investeringar.
För Nina Långstedt är det förvånande att kommunens ledande tjänstemän och politiker har varit så positivt inställda till planerna.
– Det är ju samma gäng som har byggt upp bilden av Ingå som en pendlarvänlig och småskalig skärgårdskommun med gröna värderingar. Och nu verkar det som om man säljer bort alltsammans för några jobb, säger hon.
Långstedt är för det första orolig över de effekter som verksamheten kommer att ha på miljön, både lokalt och globalt.
Vi har inte vaknat upp och förstått hur stora konsekvenser det har för bygden för all framtid
Nina Långstedt
Enligt henne kommer fabriken att förändra landskapet för gott. Dessutom kan man bara kalla en del av ståltillverkningen grön.
– En vanlig invånare har svårt att förstå till exempel vad utsläpp på 200 kilogram kvicksilver innebär och vad allt vatten som ska kylas ner kan ha för följder på naturen, säger hon.
För det andra är hon orolig över hur det ökade antalet invånare kommer att påverka Ingå. Kommunen kan bli tvungen att investera i daghem och skolor och annan service som behövs om befolkningsmängden ökar i snabb takt.
– Jag tror att vi inte riktigt har vaknat upp och förstått hur stort det här verkligen är och hur stora konsekvenser det har för bygden för all framtid.
Planen är nu att bredda diskussionen kring stålfabriken. Nina Långstedt har kontakt med andra kritiska personer och de ska träffas för att diskutera situationen och vad de eventuellt kan göra.
– Lokalt finns det en oro för de gröna värdena. Folk ifrågasätter också behovet av den ständiga tillväxten. Vi har ett klimatnödläge och jag ser inte att svaret är tillväxt, oberoende hurdan tillväxt det är frågan om, säger hon.
Små kommuner behöver statens hjälp
Den svenska journalisten och författaren Arne Müller har granskat de extremt snabba industrietableringarna i norra Sverige. Där handlar det totalt sett om investeringar i betydligt större skala än i Ingå.
Men fenomenet är bekant: stora företag bygger upp storskalig verksamhet i kommuner med en liten befolkningsmängd.
Det innebär stora påfrestningar om det inte kommer en statlig uppbackning
Arne Müller
I Boden planerar till exempel företaget H2 Green Steel att bygga ett stålverk av samma typ som i Ingå. Runt 5 000 personer förväntas flytta till Boden, som har ett invånarantal på 28 000.
Bara det innebär en hel del ekonomiska utmaningar som en liten kommun har svårt att klara av. Därför behövs statens hjälp för att bygga bostäder, få i gång inflyttningen och dela på de ekonomiska riskerna, säger Müller.
– Som kommun hägrar förstås möjligheten till inflyttning och därmed högre skatteintäkter, men man måste också se att det innebär stora påfrestningar om det inte kommer en statlig uppbackning, konstaterar han.
Det handlar bland annat om att bygga nya bostäder, skolor och daghem. Dessutom måste kommunen se till att den inte hamnar i en besvärlig förhandlingsposition gentemot företaget, säger Arne Müller.
Enligt Arne Müller har reaktionerna i de små kommunerna oftast varit snudd på euforiska när någon stor industrietablering har blivit klar. Men så småningom har också den kritiska diskussionen kommit igång.
– När det har gått en tid och helhetsbilden har börjat klarna så har också diskussionen breddats. Nu finns det också plats för de komplicerade frågorna: om tillgången på metaller och el som behövs för det här och om de stora investeringar som samhällena ställs inför.
Arbetskraften finns nära Ingå
Ingås kommundirektör Robert Nyman medger att det är omöjligt att ha heltäckande kontroll över en så stor och omfattande etablering som stålverket i Joddböle innebär. Hans uppgift är att trygga kommuninvånarnas intresse så bra som möjligt.
Han är övertygad om att miljardinvesteringen är en bra sak för Ingås del.
– Vi har demografiska utmaningar i vår region, befolkningen blir allt äldre och antalet barn minskar. Vi behöver inflyttning och det här innebär en jättepotential för oss.
Nyman påminner om att Ingås läge är ett helt annat än de små kommunernas i norra Sverige. Ingå befinner sig nära huvudstadsregionen och inom ett pendlingsavstånd på en timme finns det en halv miljon personer i arbetsför ålder.
– Visst kommer det att flytta folk hit, men det kommer inte att påverka oss lika dramatiskt som i norra Sverige.
I Ingå har man än så längre låtit bli att lägga ner väldigt mycket resurser på att planera hur samhället ska utvecklas om Blastrs investering blir av. Orsaken är att det ännu finns en hel del osäkerhetsmoment kring projektet.
Nu väntar kommunen på resultatet från den pågående aktieemissionen. Om den lyckas är det ett tecken på att marknaden tror på satsningen och sannolikheten för att det lyckas blir betydligt högre, säger kommundirektör Robert Nyman.
– Med andra ord hoppas vi att vi kan lägga i en större växel efter årsskiftet.
”Det finns ingen fossilfri produktion”
Precis som H2 Green Steel i Boden poängterar Blastr Green Steel att stålproduktionen i Ingå ska vara fossilsnål och därför är miljövänlig. Det är en sanning med modifikation, säger Arne Müller.
– Det finns ingenting som är fossilfritt. Det är klart att de fossila bränslena tar sig in överallt i produktionsprocesserna och det gäller även för den här typen av stålverk.
Det finns en hel del problematik kring utsläpp och resurser
Arne Müller
De nya stålverken säger att de kan minska utsläppen med upp till 90 procent jämfört med konventionella stålverk. Det verkar rimligt och är också en väldigt bra sak eftersom de gamla stålverken står för mellan sju och nio procent av alla koldioxidutsläpp i hela världen, poängterar Müller.
– Men företag som Blastr tenderar att överdriva när de framhäver att de revolutionerar klimatomställningen, fortsätter han.
Å ena sidan är det onödigt eftersom det inte är någon tvekan om att teknologin innebär stora framsteg jämfört med hur stål tillverkas i dag. Å andra sidan är det inte heller så att de skapar något som är helt oproblematiskt ur miljö- och resurssynpunkt.
– Det finns fortfarande en hel del problematik kring utsläpp och resurser. Framför allt handlar det om de stora behoven av el, fortsätter Müller.
Den nya, renare teknologin kräver nämligen enorma mängder elektricitet. Anläggningen i Joddböle beräknas konsumera mellan sju och tio terawattimmar el per år, vilket motsvarar ungefär en tiondel av den totala elförbrukningen i Finland år 2022.
En stor majoritet ser det här som en fantastisk möjlighet
Robert Nyman
Även om man i Finland lyckas tillgodose det här elbehovet med förnybar energi, så kvarstår utmaningarna att producera förnybar energi på en global nivå då stålindustrin förnyas.
Frågan borde egentligen vara om all stålproduktion verkligen behövs, konstaterar Müller.
– Därför borde vi diskutera hur vi totalt sett kan minska användningen av stål. Det är en diskussion som inte pågår i den utsträckning som den borde.
”Någonstans ska fabriken placeras”
Precis som i norra Sverige har de inledande tongångarna varit mest positiva när det gäller Blastrs planer i Ingå.
Men kommundirektören Robert Nyman och de andra tjänstemännen har fått ta emot en del samtal också från oroliga invånare. Ofta handlar de om miljökonsekvenserna på en lokal nivå.
– Men jag skulle nog ändå säga att en majoritet ser det här som en stor möjlighet, säger Nyman.
Han anser att Ingå tar sitt globala ansvar för miljön genom att möjliggöra en fabrik som i stor skala har en positiv inverkan på miljön.
– Lokalt kan man ju uppleva att det medför nackdelar. Men i ett stort perspektiv så påverkar det här den gröna omställningen. Och någonstans ska det ju göras, säger han.
En stor industri förstör inte semesteridyllen
Carina Hedberg som är utvecklings- och hållbarhetsdirektör på Blastr Green Steel har vuxit upp i Ingå. Nu har hon flyttat tillbaka efter att ha jobbat både utomlands och på annat håll i Finland, bland annat med att utveckla startupföretag.
Enligt henne är det viktigt att Blastr informerar så sanningsenligt som möjligt och hon upprepar det faktum att den nya tekniken hjälper till att minska på koldioxidutsläppen i världen.
– Vi i Norden och Europa har möjlighet att producera stål som har mindre utsläpp via den förnybara energin som byggs ut här. Det är ett ansvar i sig, säger hon.
Hedberg tycker inte heller att den nya fabriken nödvändigtvis måste innebära stora förändringar för Ingå. En stor industri behöver inte stå i konflikt med Ingås image som semester- och skärgårdsort.
– Jag skulle vilja se att de båda kan existera parallellt. Vi behöver inte utesluta industrin, turismen eller friluftslivet. I Hangö har de till exempel en stor hamn och staden är ändå en superfin sommarstad.
Kapplöpning mellan företag
Tidtabellen för stålverksetableringen i Ingå är extremt snäv. Målsättningen är att investeringsbeslutet görs år 2025 och att byggandet startar år 2026. Själva stålproduktionen skulle börja år 2028 och vara i gång i stor skala år 2030.
Den svenska journalisten Arne Müller är lite skeptisk till det här.
– Med tanke på att de första stegen inte är tagna i processen, så framstår det som ett väldigt pressat tidsschema. Jag har svårt att se hur det ska vara möjligt, konstaterar han.
Han påminner också om att det pågår en hård kapplöpning mellan företag, som vill vara tidigt ute med den nya teknologin och på så sätt kamma hem stora vinster. Därför försöker man pressa tidtabellerna så mycket som möjligt, fortsätter Müller.
Jag blir självfallet besviken om det inte blir av
Robert Nyman
– Men med det följer naturligtvis problem för den kommun som berörs, för det är också en massa följdinvesteringar som måste göras i ett rasande tempo.
Kommundirektören Robert Nyman är förstås medveten om att det finns en risk att projektet inte blir av. Men han menar också att det finns mycket som talar för att anläggningen verkligen kommer att byggas i Joddböle.
Själv hoppas han i alla fall att det går vägen.
– Jag blir självfallet besviken om det inte blir av. Men det som är bra med Ingå är att kommunen inte står och faller med det här projektet.
Oro och kritik på informell träff
Ingåbon Nina Långstedt samlade folk till ett möte på torsdagen(28.9) för en diskussion kring fabriksplanerna i Joddböle och vad de innebär för miljön och Ingå som kommun:
Det sista stycket och arenaklippet lades till artikeln 29.9 kl 12.49.