Det är en ilsken trupp med en gås oplockad med teaterledningen som uppträder i föreställningen Blaue frau c/o Svenska Teatern.
Ändå började allting så lovande. En gång i tiden för 25 år sedan eller så, gick Blaue fraus Sonja Ahlfors och Joanna Wingren på Teaterhögskolan samtidigt som Svenska Teaterns nuvarande chef Joachim Thibblin. När de utexaminerades började Thibblin snabbt klättra upp för chefsstegen, först på Åbo Svenska Teater och sedan Esbo Stadsteater.
Ahlfors och Wingren grundade Blaue frau, en kaxig feministisk teatergrupp på det fria fältet. Men med en studiekompis i chefsposition skulle det säkert gå bra att erbjuda föreställningar för repertoaren.
Genom att läsa upp gamla mejl skildrar de hur de möts av oklara svar och till slut tystnad som kan vara i ett halvt år innan det slutgiltiga avslaget kommer. Men de fortsätter försöka, vem har råd att fastna i gamla oförrätter? Står inte alla inom konstfältet ändå på samma sida?
Thibblin blir till slut rentav chef på nationalscenen Svenska Teatern, och då Blaue frau kämpar vidare ger han dem gång på gång samma icke-svar och deras frustration bara växer. När de äntligen når en överenskommelse slår coronapandemin till och hela scenkonstfältet stängs ner.
När restriktionerna lättar vill han säga upp samarbetet med hänvisning till teaterns repertoar som efter coronaåren dignar av produktioner.
Men Blaue Frau står på sig, de hänvisar till sin tidigare överenskommelse och lyckas driva igenom som vilja. Men deras dröm att spela på Stora scenen går om intet. Istället erbjuds de Nicken-scenen, teaterns minsta scen som rymmer 30 åskådare och som används som förråd för gammalt skräp som ingen längre har någon användning för.
Då svämmar vreden över.
Vill du ha ett jämlikt samhälle?
Blaue Fraus föreställning är ett deltagarbaserat scenkonstverk som bjuder in, eller nästan pressar, publiken att ta ställning i deras ensidiga fejd med chefen för Svenska Teatern.
På scenen backas Blaue frau upp av dramaturg Per Ehrström, Linnéa Samia, Shaya Khalil och Vega Adsten. De berättar hur de själva söker sig till den anrika frigruppen ur sina svaga positioner som studerande, aspirerande skådis utan formell utbildning, småbarnsförälder som knappt förmår försörja sin familj, eller bakgrund som arbetarklass, transperson, invandrare ...
Skiten rinner neråt och i sin relativa maktposition är Blaue Frau själva inget mönster av att erbjuda bra arbetsvillkor eller konsekvent planering.
(Denna upplevelse kände även jag som recensent igen mig i på ett obekvämt sätt – på grund av tidsbrist såg jag inte föreställningen på premiären och bokade in mig en vecka senare med svamliga förklaringar ...)
Men hur skulle en värld utan sociala hierarkier se ut? Vill du ha ett jämlikt samhälle?
Med en serie ledande frågor och laddade exempel (Rosa Parks, ANC i apartheidens Sydafrika) leder Blaue Frau in publiken på ett subtilt radikaliseringsprogram med målet att rekrytera publiken i en utopistisk motståndsrörelse vars syften i slutändan inte går att hålla isär från Blaue Fraus småaktiga vendetta – mot Joachim Thibblin, och Svenska Teatern!
Från gameshow till radikalisering
Formen växlar. Föreställningen börjar som en glättig gameshow där Sonja och Joanna förlorar riggade tävlingar mot en scenversion av Joachim Thibblin. Där emellan kommer fyndiga men stundtals svidande monologer som gestaltar scenkonstnärernas utsatthet och position i konstfältets makthierarkier. Ibland följer regelrätta övningar i civil olydnad.
I Blaue frau c/o Svenska teatern bygger ensemblen skickligt upp en humoristisk, manipulerande och ställvis obekväm helhet som tvingar publiken att ta ställning till sina egna självgoda värderingar och fråga sig var ens egna gränser egentligen går.
Vill man egentligen ha ett jämlikt samhälle om det skulle komma på bekostnad av ens egna relativa fördelar eller bekvämlighet?
Pjäsen stannar vid en sannskyldig cliffhanger och den sista föreställningen lovar avslutningen på intrigen ...
Svenska Teatern: Blaue Frau c/o Svenska Teatern. Medverkande: Vega Adsten, Sonja Ahlfors, Joanna Wingren, Shaya Khalil, Kristofer Möller, dramaturg Per Ehrström, ljusdesigner Alina Pajula, makeup artist Nina Vuori, koreograf Ella Effendy, ljuddesigner Linnéa Samia, visualist Josefin Hinders, illustratör Johan Isaksson.