I det senaste avsnittet av Sällskapet funderar vi på om det nu definitivt är dags att säga adjö till kroppspositivismen.
Size 0 är tillbaka.
På nolltid ersattes den kurviga trenden av 2000-talets mode- och kroppsideal.
Nu ska det vara smala kroppar och anorektiska supermodeller och ”inget smakar så bra som smalhet känns”-etoset är här igen.
Det var supermodellen Kate Moss som kläckte ur sig det citatet, samma Kate Moss som blev sinnebilden och symbolen för heroin chic på 1990-talet.
Plötsligt dyker diabetesmedicinen Ozempic upp överallt i mina nyhetsflöden.
Kim Kardashian gick ner över sju kilogram på tre veckor inför Met-galan år 2022, det för att rymmas i en vintageklänning som en gång hade burits av Marilyn Monroe.
Och snabbt var ”Hur mycket kan man gå ner i vikt med Ozempic?” en av de vanligaste frågorna på Google.
Jimmy Kimmel skojade om hur många som använde Ozempic under Oscarsgalan förra året.
Tiktoks favoritbantningsmedel
Bantningsmedlet har beskrivits som ”Tiktoks favoritbantningsmedel”.
Elon Musk säger sig ta Ozempic för att hålla sig i form.
De senaste månaderna har läkemedlet kallats allt från ”revolutionerande” till ”banbrytande”, men vad medicinen främst för med sig är makten att permanent kunna förändra de uppfattningar vi har i vårt samhälle om vad som är övervikt och vad det innebär att vara smal.
Vad är det frågan om? Ozempic är en av flera nya läkemedel som innebär ett paradigmskifte i kampen mot fetma.
Och de är nu på väg in i sjukvården.
Ozempic är i första hand ett läkemedel för typ 2-diabetes.
Men eftersom det också dämpar hunger kan de fungera för betydande viktminskning.
Studier visar att man kan gå ner närmare 10 till 15 procent av sin vikt under ett år. Ändrar man dessutom på sina levnads- och kostvanor kan man gå ner mer än så.
Skönhetsindustrin och dess ideal uppstod i början av 1900-talet och sedan dess har kvinnans högsta önskan varit att få vara smal.
För att uppnå smalhet har man tagit till alla nödvändiga medel – amfetamin, grapefruktdieten, SlimFast och dietsoppor.
När jag var tonåring på heroin-chic 1990-talet, spydde tonåringar i kapp och det fanns pro-anorexia-webbsajter.
Hejdå kroppspositivism
Jag sörjer verkligen den korta stund som det fanns en kroppspositiv rörelse där åtminstone en del enades om att man kunde vara både tjock och hälsosam.
Saga Cavallin skrev i våras i Dagens Nyheter att skönhetsstandarden för kvinnokroppen inte går i trender, utan det är samma målbild som gällt de senaste åtminstone hundra åren.
Och den sorgliga målbilden är att det ska vara ungt och det ska vara smalt. Det som går i vågor är tillvägagångssätten.
Ingen av oss ska nämligen längre acceptera och vara nöjda med de kroppar vi fått och lever med
Det handlar om injektion eller snitt, det handlar om bantning eller träning, det handlar om medicin eller kost.
Och jag märker att till och med jag har blivit Ozempic curious. Ingen behöver längre låtsas att den är stolt över en tjock kropp utan nu är det fritt fram för alla som har råd med det att bli smala.
Fetma eller obesitas, som är den korrekta medicinska termen, är en stor utmaning för folkhälsan i hela världen.
Var tredje människa på jorden är överviktig. I takt med att levnadsstandarden stiger har fetma också blivit vanligare i alla samhälls- och åldersgrupper.
Över en miljon finländare har fetma. Vi ska inte glömma att här också finns pengar att tjäna för de vårdgivare som vill erbjuda de nya läkemedelsbehandlingarna, för att inte tala om läkemedelsföretagen.
Kommer alla rika bli smala nu?
Så hur kommer världen att se ut post Ozempic? Kommer alla rika människor vara smala?
Författaren och redaktören Jia Tolentino skrev en artikel om Ozempic och smalhetsidealet i The New Yorker i våras.
Hon skriver att vi de senaste årtionden har blivit allt mer kritiska mot fetma.
Vi trodde att vi var fördomsfria mot tjocka personer i och med att den kroppspositiva rörelsen växte.
När nästan alla andra fördomar som hudfärg, kön, funktionalitet och ålder har minskat, växer våra fördomar mot fetma samtidigt.
En negativ inställning till överviktiga människor hänger ihop med uppfattningen att övervikt beror på dåliga livsstilsval och bristande viljestyrka och att de tjocka egentligen bara behöver skärpa sig.
Samma smalhets här hemma
Det är inte bara Hollywoodkändisarna som hetsar med smalhetsidealen, samma trend ser man här hemma.
På sista tiden har flera bekanta till mig berättat att de använder Ozempic eller är nyfikna på att börja göra det.
Någon annans självhat är inte min verklighet bara för att vi är kvinnor
Jag blir trött på andra kvinnor som konstant håller blicken fäst på kroppen och utseende.
Vi kan inte skylla enbart på patriarkatet, här är den kvinnliga blicken på andra kvinnor den mest toxiska.
Under hela mitt liv har de alltid varit kvinnor och flickor som mest kommenterat andra kvinnors och flickors utseende och kroppar. Är vi verkligen så här utseendefixerade?
I våras gör författaren och poddaren Eva Frantz en plastikoperation och berättar om ingreppet på sin blogg.
Hon säger att det är någonting hon gör för att hon själv ska må bättre. Hon har på senare år börjat ogilla sin mage.
Några månader senare skriver hon i en krönika i Hufvudstadsbladet om hur hemsk vikthetsen och smalhetsen är i vårt samhälle.
Att hon är nöjd med sin 42-åriga kropp och inte alls vill gå ner i vikt. Men hon nämner ingenstans det fettsugningsingrepp hon gjort.
Författaren Camilla Läckbergs väldigt personliga sommarprat i år handlar uteslutande om att hata sin egen kropp.
I över en timme gräver hon ner sig i ett otroligt självhat över sin egen kropp, fast hon vände sig faktiskt till oss. Det finns med ett ”vi” i alla meningar.
Men, tänker jag, det finns faktiskt många av oss som inte gör det. Inte hatar våra kroppar.
För någon annans självhat är inte min verklighet bara för att vi är kvinnor.
Men i den här ozempiska eran som vi tydligen lever i kommer en nygammal hets att bli sanning.
Ingen av oss ska längre acceptera och vara nöjda med de kroppar vi fått och lever med.
Jag ser hur en ny form av ätstörning växer till sig, en ätstörning som man kan injicera och som kan behandla människor som bara har en önskan: önskan om att vara smal.
