Flyktingkrisen i Medelhavet är långt i från över även om det inte talas så mycket om den.
Flemming berättar att det just nu främst är människor från Palestina, Eritrea, Etiopien, Somalia och Afghanistan som kommer till Lesbos på sin väg till Europa.
De reser genom Turkiet och kommer över Medelhavet till Lesbos som är den grekiska ö som ligger närmast Turkiet.
– Just nu är det väldigt kaotiskt där för att det har varit en väldigt stor mängd som har anlänt, säger Flemming.
I somras dog flera hundra flyktingar som försökte ta sig över Medelhavet då deras båt sjönk utanför den grekiska kusten. Enligt Flemming var de grekiska myndigheterna inblandade i olyckan när de försökte stoppa båten. På grund av olyckan har myndigheterna enligt Flemming blivit försiktigare med att stoppa båtar och det har lett till att fler flyktingar vågar ta vägen över Medelhavet. Dessutom är vädret på Medelhavet fortfarande ganska bra och det har enligt Flemming gjort att det återigen har börjat komma fler flyktingar till Lesbos.
Överfullt flyktingläger
FN:s flyktingorgan UNHCR ansvarar för flyktinglägret på Lesbos.
– I flyktinglägret bor nu runt 5 000 om inte ännu fler och man brukar säga att maxkapaciteten är runt 2 000–3 000.
Flyktinglägret på Lesbos är stängt vilket betyder att det bara är ett fåtal organisationer som blir insläppta för att arbeta i lägret.
Flemming har inte jobbat för någon av de organisationerna, utan hon har jobbat utanför lägret.
– Jag får däremot bilder dagligen från människor jag är i kontakt med inne i lägret och det är inte bra där. Nu när jag var där så var det runt 35 grader, men i somras vad det över 40 grader vilket betyder att det blir som en bastu i de där plasttälten från UNHCR. Många barn har blivit sjuka och fått lunginflammation och många andra infektioner.
Jag har alltid haft ett kall att jag vill jobba med människor
Mellan åren 2014 och 2027 kommer EU att stödja Grekland med drygt 3,3 miljarder euro för att landet ska kunna ta hand om de flyktingar som kommer till Grekland.
Utanför flyktinglägret jobbade Flemming med två organisationer, den ena delar ut förnödenheter och kläder till flyktingarna i lägret och den andra organisationen erbjuder kvinnor och barn en fristad.
Det här var inte Flemmings första resa till Lesbos, hon var också där i april i år och för några år sen jobbade hon med flyktingar i Calais i Frankrike. 2017 jobbade hon i Indien på ett center för barn vars mammor blivit offer för människohandel.
– Jag har alltid haft ett kall att jag vill jobba med människor. I många år ville jag göra något med de privilegier jag har. Jag har själv växt upp med ett tak över huvudet, så mycket mat jag än har behövt. Jag har haft bra skolgång, jag har haft möjlighet att gå på universitet, jag har haft möjlighet till bra jobb, jag har haft all säkerhet.
Känner du att du gör en skillnad?
– Nej, jag skulle vilja säga att jag gör det. Fastän jag skulle spendera alla mina vakna timmar på Lesbos, till exempel, så skulle jag ändå inte göra en så stor skillnad. Men jag försöker göra så gott jag kan och försöker tänka på vilka punktinsatser som gör mest hjälp.
Flemming berättar att hon under sin senaste vistelse på Lesbos hjälpte till med att skaffa fram modersmjölksersättning.
– Man vet ju att i långa loppet gör kanske inte modersmjölksersättning så stor skillnad, men det gör ju en skillnad. Men det är fortfarande bara en droppe i havet.
Flemming tycker ändå att de organisationer som arbetar med flyktingarna på Lesbos gör en skillnad.
– De gör ju en skillnad för de som kommer i kontakt med dem, vill jag hoppas. Fast människorna kommer troligen aldrig kommer att sluta komma.
Första tiden hemma är tyngst
Flemming har just stigit av tåget vid järnvägsstationen i Vasa. Hon berättar att den första tiden hemma alltid är tung.
– Det är värre att vara hemma än det är att vara där. De flesta frågar hur jag klarar det, hur jag orkar höra alla historierna och se barnen? Du är i det och du gör allt vad du kan då. Men värst är det att komma hem och se allt överflöd runt mig.
När Flemming ser tillbaka på sin tid på Lesbos är det många människor hon mött och som stannat kvar i hennes minne. Främst tänker hon på en kvinna från Afghanistan.
– Hon har flytt i sammanlagt sju år, är 28 år och har två barn som är tio och elva år. Om jag jämför hur de har levt hittills och deras liv så skulle jag kunna sitta här och gråta. Men det hjälper inte det heller.
det är inte du som sitter i den där gummibåten
Man hör ofta att det är lottovinst att födas i Finland och Flemming håller med om det.
– För det är ju slumpen.
Flemming tycker att det viktigaste de som är privilegierade i Finland är att bry sig.
– Att man faktiskt läser de där nyheterna som handlar om den där gummibåten som har sjunkit och inte tänker att det är bara de där 30 personerna utan att man då tänker vilka 30 personer har jag i min närhet? 30 personer är mer än skolklass. Alltså att man inte bara tänker att det är siffror som inte angå mig. Fast man tycker det är jobbigt vid morgonkaffet, men det är inte du som sitter i den där gummibåten.