Den unga kvinnan bär ryggsäck och händerna är nerkörda i fickorna. Hennes steg är bestämda.
Det är en lördagskväll i februari och dimman ligger tjock över staden. Estradpoeten Rosanna Fellman är på väg mot kvällens gig. Hon ska uppträda inför en helfinsk Helsingforspublik. Det är inte helt självklart för en finlandssvensk poet från Jakobstad.
En timme senare: Litterär salong hemma hos Helsingfors bokmässas programchef Ville Blåfield. Inför ett hundratal gäster presenterar han kvällens poet med orden ”I give you Rosanna Fellman”.
Rosanna stiger upp inför publiken och inleder med första dikten ur sin senaste diktbok ”Republikens president - Tasavallan presidentti”.
Den svarta bilen
med flaggorna längst fram
Glider fram på Bulevarden
ska hålla tal
Spökbabianerna: Adjutant ett, två, tre
Rosanna sträcker upp ett, två, tre fingrar. Den finska publiken applåderar, den är med.
Rosanna läser vidare:
Aktiebolaget och Förbundet för
Jauhojen ja Perunoiden rättigheter i Finland
Gratulerar
Hjärtligt
Finska republikens President
Publiken skrattar och applåderar. Berättelsen framskrider med humor, ja det är en berättelse, och det är inte bara humor, det är samhällskritik som svider. På två språk.
Rosanna läser vidare:
och därför lanserar vi nu den NYA SMAKEN.
Rouva P
Maalaislastut suomalaisittain
Suomalaisella kermaviilillä
ja silakkaproteiinilla
maustettuja
SIPSEJÄ
100% suomalainen,
Kuten meidän
ROUVA P.
Författaren Rosanna Fellman har vuxit upp i Jakobstad, hon har studerat litteraturvetenskap i Åbo och ganska nyligen flyttat till Helsingfors. Nu söker hon ett arbetsrum och en finsk publik. Inte den lättaste uppgiften för en svenskspråkig poet som ”inte är så bra på finska”.
Dikter för scenen
Att skriva dikter som blir lästa i bokform är annorlunda än att skriva estradpoesi som ska läsas högt inför publik.
– Det kan vara samma text, berättar Rosanna, men generellt kan man kanske säga att jag i den skrivna texten eftersträvar ett mer exakt språk, medan den text som jag ska uppträda med mer fokuserar på rytmen.
Men så tillägger hon att hon alltid letar efter en rytm när hon skriver.
– Jag lyssnar på musik medan jag skriver. Jag skriver och sen stiger jag upp och promenerar, fram och tillbaka, sen sätter jag mig ner igen och skriver. Stiger upp, vandrar, sätter mig ner, skriver. På så sätt hittar jag rytmen och texten.
– Skillnaden är kanske att när jag skriver dikt för böcker så tänker jag mer på metaforer och symboler, och när jag skriver för scen är det mer rim och rytm jag har i tankarna.
Dikterna som du uppträdde med under den litterära salongen innehåller humor och ironi på finska och svenska. Hur går det till när du hittar fram till en sådan text?
– Medan jag skriver ligger det en massa texter framför mig på bordet, det kan vara böcker eller andra texter. Jag bryter ner texterna till fragment, studerar dem och lägger ihop dem på ett nytt sätt, till en ny text.
– För Presidenten-diktsamlingen läste jag paragrafer, lagtexter och protokoll som jag sen jobbade med. Men det kan också vara annat ur min omgivning, ett saltkorn på bordet eller en buske på min promenad.
Autofiktiv tredje bok
Rosanna Fellman skriver på sin tredje diktsamling, samtidigt som hon uppträder med estradpoesi och arrangerar diktkvällar. Den nya diktboken som Rosanna Fellman jobbar med är autofiktiv.
– De här nya dikterna handlar om mig och mitt förhållande till Jakobstad. Om hur det kan vara att växa upp på en liten ort i Österbotten.
Förutom ett narrativ och en berättelse med karaktärer, finns det också något annat som förenar dikterna?
– Jag har också ett budskap med mina texter. Jag vill jobba för att världen ska bli bättre. Det är därför jag skriver.
I dokumentären Rosanna Fellman, poet får man följa med när Rosanna återvänder till barndomen i Jakobstad. Hon uppträder på Open Mic-eventet på musikcaféet After Eight. Och, det var just där det började då en gång, det var just där hon uppträdde för första gången vid ett Open Mic tillfälle.
Och till sist lite bonus - kanske något för de musikintresserade och ett svar på varför dokumentärens enda låt är en fransk poplåt under sluttexterna: Ja, det är den musik som Rosanna har i öronen medan hon skriver dikt under inspelningarna av dokumentären.
Mobbning , vänskap, Jakobstad och Helsingfors i en ny dokumentär om Rosanna Fellmans arbete som estradpoet.