Det är omöjligt att missa kyrkan och klockstapeln om du besöker Lappträsk centrum, där de tornar upp ett stenkast från kommungården och affärerna i Kapellby.
Det har funnits ett kapell eller kyrka på platsen ända sedan 1500-talet. Den nuvarande kyrkan är från 1744 och klockstapeln intill från 1827.
Klockstapeln fyller alltså snart 200 år, och åldern börjar synas. Taket har läckt och de bärande konstruktionerna har fått rötskador.
I juni monterades byggställningar runt klockstapeln och de övre delarna täcktes med en presenning. Under huvan har arbetet gått undan och det ruttna virket har bytts ut mot nytt.
Marko Suonpää ansvarar för saneringarna vid Agricola församlingars kyrkor och kommer den här dagen åkande rakt från Pernå kyrka som råkade ut för en brand i våras. Han besitter mycket kunskap om träbygge.
– Vi har rivit en del av taket för att komma åt de större träkonstruktionerna som hade murknat. Största delen av virket är nu utbytt och plåttaket har lappats och vårdats om så att huset kan fortsätta stå här i hundratals år, säger Suonpää.
Byggnaden i sig är inte i dåligt skick, påpekar han. Regnvattnet som trängt igenom har bara ställt till det ställvis och skadorna har sist och slutligen varit relativt lätta att reparera.
Under arbetets gång blev det klart att rötan var mera utbredd än man beräknat, men det var nästan förväntat. Utifrån är det svårt att säga hur djupt rötan går, säger Suonpää.
– Just nu ser kostnaderna ut att stiga till 160 000 euro. Det är 20 000 euro mer än vi först budgeterade för jobbet, säger kyrkoherde Stina Lindgård.
Klockstapeln består av fyra våningar. Nu åtgärdas rötan i de övre våningarna. Lägre ner har man också hittat murket trä, men där är situationen inte kritisk och de här stockarna kan åtgärdas senare utan byggställningar runt byggnaden.
I renoveringen har man använt sig av samma teknik som för tvåhundra år sedan, men metalldelarna är moderna. Museiverket är involverat och måste ge sitt godkännande.
Det har ändå inte varit svårt att få grönt ljus av Museiverket eftersom planen inte är att ändra på något, endast restaurera. Också då det kommer till de dekorativa delarna på utsidan har man kommit överens om att endast ersätta de murkna delarna.
Ryktet säger att det är Carl Ludvig Engel som har ritat klockstapeln, alltså samma Engel som några år senare ritade domkyrkan i Helsingfors.
– Ryktet är nog väldigt envist och långvarigt, så vi får väl tro att det är så, säger Lindgård.
Några direkta bevis finns inte egentligen. Men Engel ledde vid den här tiden Intendentkontoret därifrån ritningen kom. Oberoende är klockstapeln skyddad i kyrkolagen.
Klockorna i stapeln används fortfarande, men de har varit automatiserade sedan 1960-talet så varken kyrkoherdar eller kantorer behöver klättra upp för de smala och branta trapporna för att kalla byborna till gudstjänst.
Klockstapeln har stora gråa luckor upptill som öppnas automatiskt då klockorna ringer, för att ljudet ska ljuda så långt som möjligt.
Klockorna är imponerade stora, tunga och gamla. Den mindre är från 1759, den större från 1818. Den senare vet man att är köpt från Sankt Petersburg.
Klockorna väger några ton, och varje gång de ringer sätter de en enorm press på konstruktionerna som de sitter fast i. Därför är planen att bygga om dem så att det i fortsättningen är pendeln som rör på sig istället för hela klockan.
Bara renoveringen är över ska Lappträskbon Supavit Nummelin som är kyrktornstekniker ta sig an klockorna.
Stina Lindgårds blick sveper över klockstapelns väggar. På väggarna finns små hälsningar från männen som under tidigare år renoverat kyrkan.
”C J Sandström 1845” står det på en balk, ”Målat år 1926 av Blomqvist” på en annan. Där man gjort ingrepp i år har arbetarna skrivit in 2023.
– Det är fint att vi hittat sådana yrkesmän som klarat av jobbet och som kunnat göra det med samma metoder som man använde för 200 år sedan. Och att vi kunnat spara så mycket av originalvirket som är friskt, säger hon.
