Tidigt på morgonen står ridskolehästarna ute i hagen medan stallpersonalen rengör boxarna inne i stallet.
Under eftermiddagen kommer människor i olika åldrar att rykta och sadla hästarna och leda dem till manegen för att sedan rida på dem under ridlektionen. Men hästarna kostar dygnet runt.
– Stallskötarna som tar hand om dem kostar, maten som hästarna äter och ströet de står på – och förstås underhåll av stallbyggnaden, räknar stallägare Sandra Burmeister-Lundell i Kilo upp.
Främst ökar stallets kostnader på grund av att bensinpriserna är höga. Då kostar det mer att frakta foder.
– Vi har varit tvungna att höja priset på ridlektioner. Det har gått uppåt i flera år, och det gäller alla ridskolor i Esbo.
En ridlektion på ett stall i Esbo kostar i medeltal 55 euro.
Enligt Burmeister-Lundell är det ovanligt att någon slutar rida på grund av kostnaderna, men på sistone har en del kunder bett om förlängd betalningstid.
– Allt är dyrare, elen och så vidare, så folk har mindre pengar att använda på hobbyer.
Knappt 400 människor rider i Kilo, och 90 procent av dem är flickor och kvinnor.
I Esbo pågår en diskussion mellan staden och ridskolorna kring om och hur ridskoleverksamheten ska kunna få understöd i framtiden.
I praktiken stannar priset på en ridlektion i så fall på nuvarande nivå, men utan subventioner från staden blir räkningen för ridhobbyn större och större för varje år.
Burmeister-Lundell ser det som positivt för kunderna att priserna kan hållas på samma nivå.
– Fler unga kan prova på ridning och röra på sig på det här sättet. Ridning är bra motion, och samtidigt lite terapeutiskt när man får ta hand om djuret.
Kan staden subventionera?
Trots att ridning är en populär fritidsaktivitet, särskilt bland flickor, så understöder staden inte verksamheten över huvud taget idag. Det beror på att ridskolorna är privatägda och stadens linje är att endast föreningsverksamhet stöds.
Flera av stallägarna tycker att det behövs en ändring då kostnaderna ständigt ökar. Elisa Tollet, som äger en ridskola på Esbo gård, har varit en drivande kraft i frågan om understöd.
– Ridningen borde understödas på samma vis som till exempel ishockey, som är tungt subventionerat. Kommunerna bygger infrastruktur för ishockey och andra idrottsgrenar, medan företagarna står för alla investeringar inom ridsporten, säger Tollet.
Tollet menar att det till och med blir en fråga om hästarnas välfärd när enskilda företagare ensamma ansvarar för att bygga sin infrastruktur.
– På grund av stigande kostnader på el, strö och foder har många ridskolor det verkligt svårt nu, och ekonomiskt understöd behövs för att kunna hålla lektionspriserna på en rimlig nivå som alla har råd med, säger hon.
Föreningarna ska köpa tjänster
Nu föreslår staden en lösning som går ut på att ridskolan säljer tjänster, det vill säga ridlektioner, till sin förening. Medlemmarna i föreningen, det vill säga ridskoleeleverna, kan sedan köpa lektionerna till ett subventionerat pris.
En ändrad verksamhetsmodell skulle innebära att föreningarna behöver ändra sina regler och ingå avtal med stallen om att köpa tjänsterna.
Diskussionerna med staden har pågått i ett års tid och nästa möte hålls på tisdag (10.10).
Än är inget bestämt och frågetecknen kvarstår.
Till exempel behöver det utredas om stödet enbart ska rikta sig till barn och ungdomar, eller också till vuxna.
– Vi behöver också få klarhet i om det här är den bästa lösningen. Staden vill understöda en förening, men Finlands olympiska kommitté anser att stödet kan riktas direkt till ett bolag, säger Tollet.
”Vi behöver visa att vi finns”
Till skillnad från många andra idrottsgrenar – som kräver ett medlemskap i en förening – så kan du köpa ridlektioner utan att vara medlem i en ridförening. Det har lett till att många inte går med i en förening och därför finns det inte tillförlitlig statistik på hur många som faktiskt rider.
– Om alla som sysslade med ridning gick med i en ryttarförening, så skulle siffrorna tala för sig själva. Vi skulle säkerligen vara åtminstone 150 000 medlemmar. Då skulle ridning vara en av de populäraste fritidsaktiviteterna i Finland och beslutsfattarna skulle förstå att det här en idrottsform som behöver understöd.
Dessutom säger Tollet att man inom ridsporten inte insett hur viktigt det är att organisera sig, vilket hon anser vara en anledning till att dörren till understöd förblivit stängd.
Ryttarförbundets medlemsföreningar har runt 40 000 medlemmar.
– Tillsammans blir vår röst hörd, vi behöver visa att vi finns och att vi behöver samma understöd som pojkarnas ishockey.