Att konflikten blossade upp igen var enligt många bedömare oundvikligt. Gazaremsan har trots allt varit i ett belägringstillstånd sedan länge, menar Rouzbeh Parsi som är programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Sveriges utrikespolitiska institut.
Den här gången skilde sig ändå Hamas attacker från tidigare, enligt honom. Både anfallets militära professionalism, men också att kriget utspelas i Israel och inte i Gaza, överraskar.
– Men också att Hamas har tillfogat Israel rätt stora skador, dödat civila och överraskat den israeliska militären på ett sätt som ingen trodde att Hamas var kapabelt till. Israels armé är ändå en av de starkaste i världen och har en extremt sofistikerad övervakning och bevakning av allt som sker i Gaza.
– Politiskt har israelerna lurat sig själva och till viss del delar av omvärlden att läget i Gaza är stabilt och hanterbart. Så är icke fallet, konstaterar han.
Ingen ny konflikt
Parsi betonar ändå att det inte handlar om någon ny konflikt.
– Det här började inte med att Hamas operation nu, det har i lika stor utsträckning att göra med den israeliska ockupationen.
Han menar att de här utbrotten är oundvikliga så länge ingen har en hållbar politisk lösning. Och det har ingen verkat för på väldigt länge.
– Alla har nöjt sig med att så länge det inte är för mycket våld och så länge israelerna kan kontrollera palestinierna så får det vara så. Men det fungerar inte i längden, palestinierna kommer inte bara lägga sig ned och acceptera den rådande ordningen, säger Parsi.
Helgens upptrappning är alltså bara ett i raden av krig som förts mellan Israel och Gaza, trots att det den här gången är särskilt våldsamt.
– Hittills har Israel utkämpat ett antal krig med Hamas i Gaza utan att få till en hållbar lösning. Det är för att man drömmer om och arbetar för en militär lösning på något som i grunden är en politisk konflikt
Man vill helt enkelt undvika att ta itu med ockupationen som ett politiskt problem och istället försöker man hantera den genom militär dominans över palestinierna.
Spekulationer om rysk eller iransk inblandning
Hur kommer det sig då att en organisation med rätt så begränsade resurser plötsligt lyckas överraska Israel så fullkomligt som de gjorde i lördags? Sedan anfallet har det florerat spekulationer om eventuell iransk eller rysk inblandning. Iran ser Israel som en ideologisk ärkefiende.
Under söndagen meddelade USA:s utrikesminister Antony Blinken att det inte finns något som i nuläget tyder på iransk inblandning. Rouzbeh Parsi är inne på samma linje.
– Klart att Hamas får stöd från Iran, men jag vet inte riktigt vad det är för stöd som de kunde nå Hamas med. Gaza är i princip världens största utomhusfängelse. Det är extremt svårt att få in någonting, säger han.
Det som enligt honom ändå är möjligt är att iranierna kan dela med sig av taktik eller teknologi. Men han ser möjligheterna till några större insatser som väldigt små.
– I huvudsak - såvida det inte kommer fram bevis på motsatsen - är det Hamas som har initiativet och bär ansvaret för operationen, säger Parsi.
Ryssland kan enligt honom möjligtvis ha ett intresse i konflikten, i och med att de ser allt som kan undergräva USA:s aktiviteter i Mellanöstern till deras fördel.
– Generellt sett har de ändå haft en rätt bra relation till Israel själva, så de är inte nödvändigtvis intresserade av att se Israel skadas.
Finns det en risk att fler dras med i konflikten?
Det finns en risk för att fler länder och aktörer dras in i konflikten. Allt beror ändå på hur våldsam den israeliska hämnden kommer bli, bedömer Parsi.
– Den är utlovad av israeliska talespersoner att bli något långt utöver de vanliga militära reaktionerna på attacker från Hamas. Det är både psykologiskt och politiskt en reaktion, men vad den innebär i praktiken återstår att se.
Närmast bland dem som kan tänkas dras med ligger förutom Iran libanesiska Hizbollah, som precis som Hamas är terrorstämplad av USA och EU. Det skulle dock innebära en enorm upptrappning av konflikten.
– Hizbollah har uttryckt sin sympati för det Hamas gör. Men det de själva har gjort nu har mer varit av symbolisk art. Hittills finns det ingenting som tyder på att de är intresserade av att öppna en andra front mot Israel, säger Parsi.
Det är däremot möjligt att kriget spiller över till Israels grannland Syrien, ifall Israel vill markera åt Iran att hålla sig borta.
– Israel och Iran har under de senaste åren utvecklat en direkt konfliktyta: Syrien. Där har Israel attackerat iranska mål för att förhindra Iran från att flytta fram sina positioner.
Diplomatiskt bakslag
Helgens våldsamma attacker utgör också ett bakslag för både diplomatiska insatser i regionen och för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
– Ur Netanyahus perspektiv har de två stora målen utrikespolitiskt varit att isolera Iran och plocka loss land efter land i arabvärlden så att den enade fronten mot Israel i väntan på fred med palestinierna fullständigt faller samman.
Under Trumpadministrationen kom Israel en bit på vägen i och med avtal med Marocko, Förenade Arabemiraten och andra arabländer. Innan upptrappningen var det huvudsakliga målet inom räckhåll, eller åtminstone mer inom räckhåll än tidigare.
– Ett avtal med Saudiarabien är den slutgiltiga punkten i att den arabiska åtminstone påstådda enigheten då är fullständigt borta, säger Parsi.
Det avtalet, som saudierna till viss del varit intresserade av som ett sätt på vilket de kunde få eftergifter av USA, är enligt Parsi i fara nu.
– Det är väldigt svårt för saudierna att ingå i en offentlig överenskommelse med Israel när det striderna pågår.