Bandet Hondra Öl håller hov i studiestaden Åbo, men de tio medlemmarna är alla från Närpes. Deras debutskiva Doft oåv Pannoljon å hajjbaalan har just släppts — för en värld som högst antagligen är oförberedd på den närpesiska dialektrockens andra våg.
Man har ju knappt kommit över ens den första.
Den första vågen kom ju i början av 2000-talet i form av kultbandet 1G3B som fortfarande är aktiva i en eller annan slumrande form. Och nu har vi då Hondra Öl med samma friska attityd, samma kisi- och kakihumor och, om jag får säga det, för en barfotad helsingforsare obegripliga texter om ostbågar och paviljonger. Det här blir bra!
Jag träffar vokalisten Otto Malossi, basisten Tommy Tvåtakt och gitarristen Båbäl-Bengt på campuset i Åbo.
— Nog har väl alla varit i Åbo Akademi på något vis?
Jo, minst ett år på akademin har de varit, allihopa av oss, räknar Malossi och Tvåtakt.
Malossi berättar:
— Vi har ju allihopa en ganska stark tradition i det här studentikosa, helt enkelt. Vi har varit aktiva i Österbottniska nationen, som är en förening för österbottningar här i Åbo. Vi deltog i revyn. Sedan fattade vi ganska mycket tycke för det musikaliska och engagerade oss i rockföreningen vid Åbo akademi. Då uppträdde vi som kultbandet, 1G3B, förstås, som sig bör.
— 1G3B var en jättestor grej i Österbotten. Jag minns SÖU-Rock i Molpe 2006 när det kom busslaster med 1G3B-fans för att se sina hjältar och deras galna show. Det var brottningsmatcher på scen med gammaldags brottardräkter.
Gitarristen Båbäl-Bengt håller med om att 1G3B betytt mycket.
— Nog har 1G3B varit ett band som vi alltid lyssnat på och en inspiration efter att vi hittade varandra via Rockföreningen.
Musiken påminde närmast om en dialektal Rammstein. Hondra Öl sticker inte under stol med att 1G3B har varit en inspiration för dem.
Två-Takt tycker 1G3B:s tre första album har jävligt intressanta sounds.
— De har ganska mycket samplingar och ganska kreativa gitarriff. Så jag tycker att musiken alltid har varit jättebra. Men de har blivit ganska, vad ska man säga, finslipade. Just det där tidiga materialet har fart på och är ganska intensivt. Så ja, det tycker jag kanske är roligast med dem, att det är en kreativ användning av studion.
Hondra Öls egen skiva är inte en blev kopia av 1G3B. Visst, det är dialekthumor och visst, det är industrimetall, men skivan bjuder också på rena punklåtar och låtar som närmast påminner om synthpop eller eurotrash.
Hatar du humormusik så ska du närma dig skivan med aktsamhet, men om du gillar glimten i örat och lyssnar noga så hör du en varierande stabil helhet med rått minimalistisk industriell tunghetsmusik där låtarna faktiskt är väldigt fängslande.
Närmast ska man väl kunna beskriva det som en form av potpourri, säger Malossi.
— Vi hade väl någon form av tanke att alla i bandets musiksmak och genre skulle få komma till uttryck. Vi har lite punkigt, vi har lite mer industrial-sound och sen så har vi någonting som inte alls platsar in någonstans. Det enda som kanske på något vis sammanhåller det är ju den här dialektala biten.
I podden Grönroos garage kan du lyssna på bandets problem med att hitta lokaler där Hondra Öl kan uppträda live och bygga vedlider under den kortaste låtens gång live. Och luftkanoner, uppblåsbara sexleksaker och hoppeligen nån dag en fungerande katapult.
Du har blivit varnad.