När Rauno Järvelä tillsammans med veterinären steg i land på sin stugö i den konstgjorda sjön Vissavesi i Kaustby i juli, låg tiotals döda måsar där. På bryggan, på gården, i vattnet.
Mängden var en överraskning, trots att hans son en dag tidigare hade fiskat i sjön och sett några fågelkadaver. Därför hade Järvelä nu med sig veterinären för att ta prov för Livsmedelsverket.
En del av de ännu levande fåglarna stod apatiska på bryggan, trots att Järvelä förtöjde båten bredvid dem.
– Några fåglar måste vi slå ihjäl, minns Järvelä.
Han har hållit sig borta från stugan sedan dess, men i oktober återvände han.
Här var en centimeter avföring överallt och måskadaver längs med hela stranden.
Järvelä hade tänkt renovera stugan under sin två veckor långa semester i somras.
Sommaren gick lite åt pipan då jag inte kunde göra något.
Mest förargar det honom ändå att han kände sig ensam, utan information och hjälp.
Efter att veterinären tagit med sig ett tiotal måsar från Järveläs stuga för att skicka dem till Livsmedelsverket blev det tyst.
Järvelä väntade sig att någon skulle ta kontakt och kunskapstörsten var stor.
– Ingen informerade mig någonsin om att fåglarna smittats av fågelinfluensa. Jag fick reda på det genom att ringa runt. Det var också jag som organiserade bortstädningen av måskadavren.
Det är upp till markägaren att göra sig av med djur som dött i naturen.
Järveläs stugtomt är ett enda stenfält. Han konstaterade snabbt att han inte kan begrava fåglarna på ön.
Ärendet överfördes till kommunen, men det dröjde ungefär en månad innan kommunalt anställda kom till ön. Järvelä trodde då att kadavren äntligen skulle städas undan.
– Arbetarna hade full mundering på, men då jag frågade var de ska lägga kadavren konstaterade de att det här bara vara en granskning.
Några dagar senare kom kommunen och städade undan de döda fåglarna. Enligt Järvelä skulle inget ha hänt utan hans ihärdighet.
Det tog allt som allt över en månad att städa stugan. Rovdjur hann äta en del av fåglarna.
Myndigheterna tar sitt ansvar: ”Det var en ny situation för oss alla”
Hälsomyndigheterna medger att allt fortfarande var så nytt i somras att det inte fanns några direktiv om hur man skulle agera i fråga om en mindre mängd döda fåglar.
Klara direktiv hade dock getts i fall där hundratals eller tusentals döda fåglar hade hittats. Till exempel i grannkommunen Karleby agerade myndigheterna snabbt då massdöd av måsar uppdagades i Ullavasjön i juli.
Annukka Nikula från Mellersta Österbotten miljöhälsovård beklagar att fallet med Rauno Järvelä gick som det gick.
Om det skulle ske på nytt, skulle vi agera snabbare, säger Nikula.
– Jag visste inte att ön var så stenig att det inte gick att begrava fåglar där. I fortsättningen kommer vi att städa undan kadavren snabbare.
Rauno Järvelä hoppas att ingen annan hamnar i samma situation som han.
Ingen instruerade honom att gå och testa sig eller att vara uppmärksam för symtom. Men han var ändå inte rädd för att smittas.
Jag hade hoppats på någon sorts kontakt från myndigheterna, men inget. Kanske de tyckte att det här var en bagatell.
Nu i efterhand funderar han bland annat på ifall bryggan och altanen borde ha desinficerats. Avföringen spolades nu bort med regnen.
Enligt myndigheterna behövs ingen desinficering, men beroende på förhållanden kan viruset leva på ytor i några dagar.
Enligt Järvelä var det värsta att han kände att ingen tog saken på allvar.
– Vissa skrattade bara åt hela fågelinfluensan, men jag tänker att de skulle kunna fundera över hur det skulle vara om samma sak skulle hända dem. På andra ställen finns det inte så här mycket måsar, men min stugö är mitt i sjön och här har de det bra.
Järvelä planerar avsluta den halvfärdiga renoveringen då snön har smält på våren.
– Det är förstås förargligt att renoveringen skjuts fram, men förhoppningsvis kommer det ju en ny sommar.
Artikeln är en översättning av Yle Kokkolas artikel Paluu sairaiden lintujen saarelle skriven av Heidi-Maria Harju. Översättning av Juho Teir.