Tajmningen kunde inte ha varit sämre. En tackling i den sista träningsmatchen inför säsongen och Leo Komarov, HIFK:s affischnamn, fick veta att han skulle vara ur spel i fyra månader.
– Jag försökte spela till slut. Jag gick till omklädningsrummet och fick lite is och sånt. Nästa dag tog man en magnetbild och då fick jag veta att det måste opereras.
Enligt Komarov handlar det om en skada som är vanlig bland fotbollsspelare, men inte så vanlig i hockeyn. De första veckorna med det opererade benet var värst.
– Soffan var min bästa vän, och toaletten. Jag hade ont mest hela tiden. Den tredje veckan kunde jag gå lite på kryckor och efter den tredje veckan fick jag köra bil.
Att få köra bil betydde också att Komarov kunde ta sig till ishallen igen och vara med laget.
– Jag behöver laget mer än andra spelare. Det är ändå min andra familj.
”Skulle ha varit svårare utomlands”
Efter 14 år utomlands är Komarov också glad över att han var hemma i Finland igen när olyckan var framme. Familjen och vännerna finns här, här har han allt som är viktigt utanför hockeyn. Med två pojkar i förskole- respektive dagisåldern finns det inte brist på sysselsättning.
Att karriärens längsta skadeuppehåll kommer just nu är inte bara negativt. 36-åringen har samlat på sig erfarenheter av tidigare skador, men också sett andra hockeyspelare komma tillbaka efter långa skadeperioder.
– Om jag hade varit tio år yngre hade jag varit lite mera i panik.
Dessutom är prognosen god.
– Jag pratade med läkarna och de sa att det är 99 procents chans att jag kommer i spelform.
De två senaste veckorna har Komarov fått tillbringa mer tid med laget. Inte bara som gäst i omklädningsrummet, utan också på gymmet.
När Yle Sporten träffar honom under ett träningspass är han idel solsken. Att komma tillbaka efter en stor operation betyder också att träna på ett helt nytt sätt.
– Jag kör ganska mycket gummiband och små övningar. Så jag får i gång de muskler som har gått sönder.
– Det positiva är att det kommer nya saker varje dag. Jag har till exempel aldrig tränat i vattnet förr. Men om du frågar samma fråga igen om en månad, så kanske jag är less på det, säger han med ett skratt.
Vattenlöpande legendar
Vattnet, ja. Under den här hösten har Leo Komarov blivit en trogen simhallsbesökare, någonting han aldrig hade trott.
– Jag är ju inte speciellt bra på att simma så... När jag var barn var jag i simhallen, men att komma hit som vuxen hade jag inte planerat.
Just nu varvas gympassen med vattenlöpning och Komarov går snällt till simhallen som planerat, trots att det känns lite långtråkigt, och kallt är där också. Ibland vattenlöper han med en kompis och då går tiden fortare.
Den enda som synbart känner igen hockeyprofilen i badbyxor är en simtränare som snart kör i gång dagens träningspass. Han berättar ivrigt för sina adepter att mannen i banan bredvid är både OS- och VM-guldmedaljör och KHL-mästare.
– Allt för legendaren, säger han och lägger handen på hjärtat.
En fyra månaders process, en procent bättre varje dag. Så ser planen ut. I december hoppas Komarov på att få träna på is igen, i spelskick hoppas han vara nästa år.
– De sa i januari, men inte vilket datum. Men man vet ju aldrig. Sex veckor har snart gått. Vi börjar vara halvvägs så småningom.
Men samtidigt som Komarov är fullt och fast övertygad om att karriären fortsätter har den långa pausen också gett honom tid att börja fundera på tiden efter karriären. Under hösten har han fått prova på att vara kommentator och det har varit intressant.
– Det skulle också vara roligt att vara tränare. Men för att bli proffstränare måste man studera. Jag är inte så bra med juniorer. Och agent skulle vara roligt.