Lennart Wangel är Borgåbo och sakkunnig med lång erfarenhet inom fotboll. Han jobbade som chef för Finlands landslag i 30 år, men gick i pension år 2021. Han gratulerar EIF till en fin prestation.
– Sportsligt sett har de gjort perfekt när de uppnått platsen. Men det som är en utmaning är matcharenan som uppfyller en massa krav.
Wangel konstaterar att eftersom Ekenäs är en mindre ort än Borgå kunde det i teorin vara tvärtom. Men det är många saker som ska klaffa för att det ska gå hela vägen.
– För att det ska bli en lyckad grej ska det sportsliga vara okej, matcharenan ska vara okej, ekonomin och publikunderlaget ska vara okej. Det är sällan alla saker går hand i hand.
Borgålag har spelat fotboll i division två och tre länge. Fc Futuras herrar spelade i division två de senaste två åren, men föll nu ner till trean. Futuras damer spelar som bäst i division två, med ständigt sikte på ettan.
Akilles har rört sig i olika divisioner under årens lopp, likaså Tolkis bollklubb, och till och med Kerko i norra Borgå hade Kerkkoon urheilijat i andra divisionen kring 2000-talsskiftet.
Så i praktiken har staden en historia av relativt framgångsrika lag som över tid spelat på olika nivå.
Borde Borgå ha ett eget lag i FM-ligan?
Vad säger de fotbollsaktiva själva i staden? Vi frågade Magnus Eklöv, sportredaktör på Svenska Yle och ordförande för Akilles fotbollssektion.
– Jag vet inte om det nödvändigtvis behövs. Det finns ganska många ligalag bara 50 kilometer härifrån. På ett sätt är det bra att vi håller oss på den nivå vi är, för då kan vi mata de större föreningarna om vi får någon bra spelare. Att vi skulle få 25 ligaspelare här i Borgå är ganska osannolikt.
Jan Zimmer från Fc Futuras juniorer tycker att standarden borde vara hög.
– Det skulle vara bra om det fanns ett topplag, till exempel ett lag i första divisionen. I den ser man redan ligan. Andra divisionen är en hobbynivå. Skillnaden mellan första och andra divisionen är verkligen stor.
Hur kan Borgå lyckas med ett topplag på sikt?
Lennart Wangel med sin över trettioåriga erfarenhet från landslaget reflekterar.
– Man måste vara realist. Ofta är det bättre att vara ett bra lag i division två än att vara ett dåligt lag i division ett.
Wangel säger att det finns många exempel på klubbar som fikar efter för mycket och på ett konstgjort sätt går hela vägen, och då kan det sparka tillbaka istället och få långt gående konsekvenser.
– Man måste hitta sin egen nivå. Jag tycker det är duktigt att spela i division två, tyvärr föll herrarna ner. Och damerna är på en hyfsad nivå nu.
Klena träningsmöjligheter på vintern
Jan Zimmer från FcFJ säger att förutsättningarna sätter käppar i hjulen. Dels är träningsmöjligheterna vintertid dåliga, dels sticker de duktiga juniorerna till bättre lag då de inte ser utvecklingsmöjligheter i sin hemstad.
Futura har 970 licensspelare och vintertid finns bara två stycken 60 meter långa uppvärmda planer för fotboll.
– Det finns ingen möjlighet att på vintern utöva sin hobby på vettig nivå.
Den som är duktig och vill bli fotbollsspelare söker sig bort
Jan Zimmer, Fc Futuras juniorer
Zimmer säger också att fotbollskulturen är svag i Borgå. Bandyn är stark, noterar han, men fotbollen har ännu inte hittat sin plats bland stadens invånare.
– Den som är duktig och vill bli fotbollsspelare söker sig bort och om de bästa spelarna försvinner är det helt klart att vi inte kan få ett topplag på representationsnivå.
Magnus Eklöv från Akilles är inne på samma linje. En fullstor uppvärmd fotbollsplan för vinterbruk vore bra.
– Det är mycket som skulle behöva göras för att Borgå skulle kunna spela på FM-nivå. Nu åker Borgålagen till Sibbo för att spela på stor plan på vintern, det är den närmaste stora planen som är uppvärmd.
Eklöv tycker ändå att standarden på vuxenfotboll i Borgå inte är fy skam.
– Att vi har lag på så här hög nivå är redan positivt. Lagen rullar långt på borgåbördiga spelare. Sen kan det alltid gå bättre och visst skulle det vara kul att ha ett herrlag i tvåan också, eller i ettan. Men för ett lag i ettan krävs redan mycket.
Vad skulle Lennart Wangel göra om han var chef, inte för landslaget, utan för fotbollsBorgå?
– Nog är det klart att spelarutvecklingen är det viktigaste, det betalar bäst tillbaka i långa loppet.
Wangel konstaterar också att de yttre omständigheterna måste vara i skick, men det tar lång tid. Utvecklingen av matcharenor och träningsanläggningar kostar mycket pengar så det måste göras stegvis.
Lennart Wangel var själv tränare för Akilles i slutet av 80-talet.
– Fast vi hade bra verksamhet och våra 20–25 spelare som vi började med då i 10–12 års ålder var duktiga och jobbade hårt, spelade bara tre av dem i division tre eller två i vuxen ålder. Inte är det någon garanti att många unga spelare ger många spelare i ett representationslag.
Wangel säger att det är realism att inte fler än 2–3 per åldersklass går hela vägen. Men det är många problem i vägen innan det går som man hoppas.
Bröderna Richard och Fredrik Jensen spelar i landslaget. Merka Hautala och Erik Holmgren är från Borgå. Hanna Pyhäjärvi och Mikko Sumusalo kommer från staden. Procentuellt har spelare från Borgå ändå klarat sig ganska okej på hög nivå, konstaterar Wangel.