Vi har tidigare i Relationspodden diskuterat vad som händer när man blir ihop med någon och inser att det också ingår en fyrbent extra-sambo i helheten.
Men den här gången ska vi snarare fokusera på hur husdjur kan tänkas påverka våra andra relationer, inspirerade av ett tips från en poddlyssnare.
Kan ni ta upp hur husdjur kan göra relationer krångliga? Vi har vänner som jag inte vågar hälsa på, för deras hund bits. Min treåring är livrädd för hundar och fastän det syns på honom när vi möter hundägare låter oförskämt många ändå sina hundar komma fram och hälsa på barnet och hävdar att deras Fluffe minsann är så snäll och van vid barn. Jag går inte heller fram och klappar främmande hundar utan att kolla med matte eller husse först. Skulle önska samma respekt av hundägarna!
Älskar hundar, inte hundägare
Har du upplevt samma sak?
Har du varit tvungen att sluta hälsa på hos en vän på grund av ett husdjur? Är du till exempel rädd eller allergisk för djuret i fråga?
Förstår din vän dilemmat eller tycker hen att du larvar dig?
Kan du ärligt säga till en vän att hens husdjur skrämmer dig, eller är det lika oförskämt som att förolämpa en av de tvåbenta familjemedlemmarna?
Hur resonerar du som är djurägare i sådana här situationer? Har du överseende med att andra kan vara rädda för eller ogilla ditt husdjur? Eller tycker du vännerna får skärpa sig?
Har du upplevt att ett husdjur satt stopp för en relation helt och hållet?
Du är alltid anonym när du skriver till Relationspodden, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.
När husdjuret krånglar till relationen - har du erfarenhet?
Formuläret har stängts.