Start
En kvinna står framför ingången till en gammal begravningsplats.
Mary Andrén-Pada är på väg att tända gravljus vid Kapellbackens begravningsplats i Gamla Vasa. Bild: Jessica Morney / Yle
Allhelgona

”Även om sorgen är smärtsam så är den inte farlig” – Mary Andrén-Pada hjälper människor i sorg

Det är genom att sörja som sorgen läks. Om vi delar sorgen med varandra uppstår värme, gemenskap och kärlek.

Fåglar och ett träd på en gravsten.
En kvinna i vitblå stickad tröja framför en gravsten.
Planteringar och ljus på en grav.

Det är allhelgona och vi minns våra döda och tänder ljus på deras gravar. Mary Andrén-Padas första man förolyckades när han var mitt i livet. Hans gravsten är reslig, precis som Rainer själv var. Reslig och trygg.

Sorgen efter maken fick Mary att söka sig till en svensk utbildning för handledare i sorgbearbetning. Sedan år 2006 har hon föreläst och handlett hundratals sörjande.

Jag såg i min egen sorg hur mycket osäkerhet och okunskap det finns kring sorg. Därför ville jag berätta om vad sorg är, utgående från min egen erfarenhet.

Mary Andrén-Pada, handledare i sorgbearbetning

En sorg innehåller många beståndsdelar

Mary Andrén-Pada är van att sätta ord på sorgen och de olika känslorna och skeenden som en sörjande går igenom.

– Till en början tar sorgen all din energi och all din tid. Det kan växla mellan djupaste förtvivlan, ilska, oro, ångest och saknad. Någon stund är lugnare. Sedan kommer en ny våg, då du tror att du ska drunkna. I allt detta känner man sig mycket ensam och övergiven.

Sorgen behöver bli uttryckt, annars kan den bli övermäktig att bära inom sig.

Mary Andrén-Pada

Den som sörjer kan få hjärtklappning. Det kan kännas som att man går och bär på en stor svart sten i sitt bröst. Sorgen kan ta bort både sömn och hunger. Allt det som tidigare kändes viktigt har förlorat sin betydelse.

– I varje sorg finns många beståndsdelar. Man sörjer det liv som den döda inte fick leva. Alla drömmar hen gick miste om. Vi sörjer också när något glatt händer inom familjen. Dop, bröllop och examen. I allt det glada finns en kant av sorg: du som är borta får inte uppleva det här.

Ett gammalt kors invid ett träd på en begravningsplats.
Så här i allhelgonatid går naturens färger i ett med de gamla järnkorsen på Kapellbackens begravningsplats i Gamla Vasa. Bild: Jessica Morney / Yle

Sorgen är högst individuell och unik för varje människa, säger Mary Andrén-Pada. Den varken går eller ska jämföras.

– Men när vi delar sorgen med varandra uppstår värme, gemenskap och samhörighet. Vi kan till och med kalla det för kärlek.

Port och grindar vid en begravningsplats.
Mary Andrén-Pada sitter på knä framför sin förste mans gravsten.
En hand som tänder ett gravljus.

Samtal, konst och dikter kan hjälpa till att sätta ord på sorgen, men sorgen är egentligen bortom orden, funderar Mary Andrén-Pada. Kommunikation är vårt främsta bearbetningsredskap.

Man behöver kanske vara modig för att stå upp för sin sorg. Det är genom att sörja som sorgen kommer att läkas.

Mary Andrén-Pada

Även om sorgen är mycket smärtsam så är den inte farlig. Däremot är det illa att kapsla in den. Då har den en tendens att möta oss i framtiden i någon annan skepnad.

Det nya livet tar plats

– Sorgen går inte att skynda på och den går inte att forcera. Där jag är nu kommer jag inte alltid att vara, även om man tror det när det är som värst. Men livet möter oss med nya vägar, tankar, upplevelser och känslor. Det nya livet får så småningom allt mer plats.

Omgivningen kan också ha åsikter när någon hittat en ny partner, om det är rätt tid. En rätt allmän tro är att om man har hittat en ny kärlek så sörjer man inte längre.

– I alla fall ska man inte tala om sorgen längre. Men sorgen och saknaden finns kvar lika stark även om du blir kär. Man sörjer inte den man förlorat mindre även om man börjat älska en ny person.

Kärleken känner inga gränser. Gjorde den det skulle vi kanske också bara kunna älska ett barn.

Mary Andrén-Pada

Stenmur vid en begravningsplats.
Mary Andrén-Pada står bland gravstenar på Gamla Vasa begravningsplats.
En kvinna i blåvit stickad tröja på en gammal gravgård.

När har man då vandrat den tyngsta sträckan?

När glädjen över att du har funnits och tacksamheten över att du finns i mitt hjärta är starkare än smärtan över att du är borta, då har vi kommit rätt långt på vår sorgevandring.

Mary Andrén-Pada

Ändå kan tunga dagar återkomma. De dagarna och saknaden får vi leva med resten av våra liv. Och så vill vi nog också ha det, funderar Mary Andrén-Pada. För saknaden och kärleksbandet är beviset på min kärlek till dig.