Före Rysslands anfallskrig mot Ukraina var en utvidgning av unionen inte något som prioriterades inom EU.
På västra Balkan har flera länder väntat i många år på att medlemsprocessen ska ta fart.
Men efter kriget har många länder börjat tänka att EU måste prioritera om: nu vill man inte lämna EU:s grannländer i Rysslands händer, sårbara för både rysk påverkan och rysk aggression.
– Man tänker att de här länderna är i svagare ställning så länge de inte är medlemmar eller del av en medlemsprocess, säger forskare Tyyne Karjalainen på Utrikespolitiska institutet.
Det här har varit en stor vändning för Ukraina och Moldavien, och samtidigt gett länderna på västra Balkan en skjuts framåt i processen.
Förnyelser för både nya medlemmar och hela unionen
Tyyne Karjalainens rapport för Utrikespolitiska institutet sammanfattar tre scenarier för EU:s utvidgningspolitik de närmaste tio åren.
Rapporten pekar framför allt på behovet av förnyelser både inom EU och i de potentiella nya medlemsländerna.
Lagstiftningen behöver gå ihop, demokratin stärkas, korruption brytas och statsinstitutioner fungera transparent.
– Ukraina måste minska på oligarkernas inflytande, stärka sina rättsväsen och trygga mediefriheten, nämner Karjalainen som exempel.
Inom EU kommer en utvidgning med fler länder att betyda förändringar i beslutsprocesser och budget. Det här påverkar förstås också Finland.
– Med fler olika syner behövs också större flexibilitet. Beslutsprocesserna behöver troligen ändras så det går att komma fram till beslut också med så många medlemmar, säger Tyyne Karjalainen.
För Finlands del kan det innebära minskningar i fördelar man redan uppnått, som till exempel vetorätten.
Fördelningen av parlamentsledamöter per land behöver ses över och det går knappast längre att ha en kommissionär per land, eftersom de blir för många.
Också kostnaderna kan stiga, och budgeten behöver förberedas så nya medlemmar kan integreras.
– Ukraina är ett stort land, och ett särskilt stort jordbruksland, påpekar Karjalainen.
Hon påpekar ändå att en utvidgning hittills setts som förenlig med finländsk utrikespolitik.
– Finland har sett att det är det bästa sättet att trygga stabilitet och fred i Europa, säger Karjalainen.
Medlemskap i olika grader en möjlighet
En möjlighet som har förts fram av både forskare och EU-ledare är att nya medlemmar kunde tas in gradvis, i olika faser av medlemskap.
– Då skulle kandidatländerna inte bli fullgoda medlemmar på en gång om tio år, utan de kunde få någon form av förmån redan under processen, i takt med att de uppfyller medlemskriterier, förklarar Karjalainen.
Det kunde handla om att få delta i beslutsprocesser kring vissa ärenden eller få ta del av någon finansiering.
Allt det här är frågor som finländska beslutsfattare så småningom måste börja bilda sig en uppfattning och åsikt kring, hälsar Karjalainen.
Traditionellt har Finland betonat medlemskriterierna och det tror hon Finland håller fast vid också i fortsättningen.
– Ingen vill ha ett nytt Polen eller Ungern.
– Men Finland måste börja bilda sig en åsikt och fundera på vad Finlands inställning ska vara. Det finns också ansökande länder som funderar om Finland kan ta en mer aktiv roll i de här processerna.