När pandemin slog till hade Paananen redan satsat på att bli företagare. Hundpensionatet var populärt och kunderna många. Men när samhället stängdes ner drabbades företaget. Ingen reste någonstans och behövde heller inte få sina husdjur omskötta.
Paananen blev tvungen att återgå till sitt gamla jobb i försäkringsbranschen. Ett stort bakslag.
– Om det inte skulle ha varit för pandemin så skulle jag nog inte ha insett hur mycket egenföretagandet betydde för mig. Jag får bestämma mina egna dagar och vara min egen chef.
Nu är pensionatet för det mesta fullt. Med hundar, katter och ibland en kanin. Det är något helt annat att jobba med människor.
– Det är något speciellt med att få jobba med djur. De är alltid glada att se mig. Att jobba med människor är också trevligt men de visar sina dåliga dagar på annat sätt än djuren.
Utmanande men belönande att starta eget
Att vara egenföretagare är inte alltid så lätt. Det kräver mycket tid. Nästan 24 timmar om dygnet.
– Ibland frågar någon mig hur jag orkar. Men jag får ju jobba med min hobby, ett drömjobb. Man blir inte trött på samma sätt som man skulle bli under ett 8-16-jobb.
Under Paananens uppväxt var hundarna alltid där. Familjen hade hundar och mamma Eija var hunduppfödare.
Nu bor Elli och Eija 200 meter ifrån varandra. Mor och dotter, grannar och affärspartners.
– Vi visste att det skulle gå bra att samarbeta. Vi hjälper varandra och litar på varandra. Det är det viktigaste. Hon är också den som stöttar mig mest och som vet hur det känns med alla utmaningar.
Om bokningskalendern är tom så känns det fint med en mammas uppmuntrande ord.
– Det räcker med att hon säger att man se det här som en liten semester, så känns det bättre, säger Paananen.
De ekonomiska utmaningarna kan vara tunga att bära.
– Det känns inte alltid så säkert och företagaren har alltid många utgifter. Vi kan inte hålla semester då andra har lov och så vidare. Men allt det här får man anpassa sig till.
Tre generationer av hundälskare
Som trebarnsmamma har inte Elli Paananen mycket fritid. Allt behöver planeras. Men Paananen har vant sig vid att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet.
– Det har aldrig varit något problem. Det blir omkring 30 000 steg per dag men jag tycker om att vara ute och gå.
Paananen har två söner och dottern Mimi som älskar hundar lika mycket som mamma och mormor gör.
– Hon är med och borstar och pajar. Hon är ju förstås så ung så det finns inte så många sysslor hon kan göra, men jag uppmuntrar henne så mycket jag kan.
I hundhagen får svarta labradoren Elsi uppmärksamhet. De tre generationerna samsas om borsten. Mormor Eija hjälper dotterdottern Mimi.
– Försök borsta på svansen lite grann. Ta i lite försiktigare.
Mimi borstar lättare och böjer sig ner för att ge Elsi en kram.