Bibliotekarien och barnboksförfattaren Annika Sandelins Hemligt och himla normalt**,** Yokos nattbok (2023) är den fjärde delen i en serie böcker om Yoko, som tillsammans med syskon och föräldrar lever ett helt vanligt småflicksliv i en höghuslägenhet i Helsingfors. De som tidigare har stiftat bekantskap med Yokos nattbok (2014), Pinsamt och livsviktigt (2016) samt Nattsvart och underbart (2018) får här en fortsättning i vilken Yoko nu fyller 13 och har gömt de barnsliga dockorna Alf och Algot i en plastpåse nere i källaren.
En kavalkad av tankar och händelser
Yoko är en särdeles välformulerad och eftertänksam tolvåring vars liv och leverne kretsar kring klasskamraterna och deras egenheter, syskonen Salvador och Frida samt den gamla Piphunden som har astma och ofta rastas i en avlagd barnvagn som Yoko kör runt med. Boken består av Yokos anteckningar i det nattliga skrivblocket som hon gömmer under madrassen. I Nattboken skriver Yoko öppet och hämningslöst om allting som sker och som hon grubblar över.
I den myriad av teman och detaljer som Yokos liv består av ryms bland annat tankar på växande bröst och mens, pojkar hon eventuellt är lite kär i, hennes demenssjuka gay-farfar som hon tillsammans med partnern Harry besöker Åbo prideparad med, samt en övergiven fågelunge som hon tar hand om med bästisen Anna. Linda Bondestams små pärlor till teckningar gör berättelsen än mer levande och tillför tankerum till den kavalkad av händelser och tankar som Yokos nattboksanteckningar bjuder på.
Yokos mamma är en impulsiv och småpinsam bildkonstlärare vars påhitt och infall Yoko tvingas stå ut med också i skolan, medan pappan är en grubblande och eftertänksam psykolog som mest befattar sig med att få livet att löpa så friktionslöst som möjligt. Lillebrodern Salvador verkar mest upptagen med sin telefon eller sin radiostyrda helikopter, medan lillasyster Frida som har drag av adhd omfamnar världen med en impulsiv oblyghet och en framfusighet som Yoko inte alls känner igen i sig själv.
Familjelivet innebär konstanta pinsamma sammanträffanden och tokroliga händelser som fluglarver i kylskåpet, mammans förfärliga tolkning av Vem kan segla förutan vind? på ukulele och en spontan cykelfärd till banken i vilt snöväder.
Bokens styrka är dess hejdlösa framfart och den otvungna självklarhet som Sandelin har lyckats åstadkomma i sitt skrivande. Årstider och skolevenemang drar förbi medan varje upplevelse som Yoko tecknar ner i sin nattbok är lika intensiv och nära inpå som det bleknande minnet av den – inte minst Grekland som målas upp som ett paradis med kristallklart vatten och vänliga krögare – ett ställe där även den bångstyriga lillasystern Fridas impulser mottas med en vänlig öppenhet. Några sidor senare beskrivs resan med orden, ”Det känns som om Kalymnos var bara en kort dröm, och som om jag redan har gått i sexan i evigheter.”
Förändringar och olikheter
Yokos liv karakteriseras också av tankar på hur människor är olika och därmed har olika förutsättningar. Kompisen Daniel är kortväxt medan bästisen Anna är adopterad från Kina, och Hadis och Aishas pappa Malik berättar för Yokos skolklass om hur det var att komma till Finland som flykting från Irak.
Mitt eget liv känns så otroligt enkelt när jag tänker på allt som Hadis och Aishas familj har gått igenom. Nästan pinsamt lätt! Tänk, Nattbok, att medan vi hade det härligt på Kalymnos bodde tusentals människor på överfulla flyktingläger på öar i närheten. Och medan vi simmade och dök efter snäckor flydde kanske andra människor i livsfarliga gummibåtar över samma hav.
Parallellt med tankarna på människors egenheter och olikheter går den ständiga förändringen som puberteten och de levande vänskapsrelationerna innebär. Yokos gräl med bästisen Anna blir till en hjärtskärande ångertripp, i vilken Yoko inte önskar annat än att få tillbaka vänskapen så som den var.
Mot slutet drar även coronapandemin in över världen och Yokos liv får en vändning som innebär distansundervisning och förbud att träffa kamrater. Även den här passagen är skriven med en okonstlad närvaro som får den här märkliga tiden att kännas både skrämmande och samtidigt himla normal. Under distansundervisningen sitter Yoko och tittar på klasskamraterna utan att de vet om det.
Bruno har en stor bokhylla bakom sig. En gång log han mitt under en lektion och jag log tillbaka. Först efteråt kom jag att tänka på att det kanske inte var mot mig han hade lett. Anna sitter i sin röda soffa och Mirre i ett ganska stökigt kök. Anders är på sitt sommarställe och han byter plats varje lektion.
Hemligt och himla normalt är precis vad titeln utlovar. Att läsa boken känns som att tjuvläsa i en riktig dagbok där det inre livet speglar det yttre på ett ytterst omärkvärdigt sätt.