”I Vasa är det lätt att vara lycklig”, lyder kommunens slogan på hemsidan och man stoltserar med att vara den kommun som satsar allra mest på kultur per invånare i Finland.
Tilda Håkans (15), som går i Vasa rockskola, säger att det finns många möjligheter för i synnerhet unga att ta del av kultur i staden.
– Allt från musik, teater, mycket dans, allt man kan tänka sig. Kultur handlar mycket om att få folk tillsammans, att få en gemenskap som genom att dansa tillsammans eller sjunga i kör. Kultur handlar mycket om att vara tillsammans och göra något som alla tycker om. Jag har inte kommit fram till något som saknas här.
Hon får medhåll av kompisen Nelli Luoma (15) som också går i Vasa rockskola:
– Jag tycker att kulturutbudet i Vasa är bra och mångsidigt. Det finns mycket man kan ta del av. För mig betyder kultur till exempel konst, dans, musik, historia och gemenskap.
Vasa ordnar mycket själv
Enligt Svenska Yles senaste uppgifter toppar Vasa visserligen listan när det gäller tvåspråkiga kommuner, men har trillat ner på bronsplats på nationell nivå. Där är Lahtis nu etta och lilla Miehikkälä tvåa. I tabellen längst ned på sidan kan du jämföra hur din kommun klarar sig.
För kulturen betalar Vasa enligt de senaste uppgifterna 260 euro per invånare. Men varför klarar sig Vasa alltjämt så bra?
– Svaret är ganska enkelt: Alla våra stora kulturaktörer, alltså stadsteatern, stadsorkestern och Vasa stadsmuseer, är alla kommunala, alltså Vasa ordnar mycket själv, säger stadens kulturchef Sanna Bondas och fortsätter:
– Vi är stolta över att ha både en finsk- och svenskspråkig teater, Vaasan kaupunginteatteri och Wasa teater, som kommunen stöder ekonomiskt. Det syns i siffrorna att vi ordnar själv.
Kommunerna profilerar sig olika
I de flesta städer går huvuddelen av kostnaderna till konst- och kulturinstitutionernas och bibliotekens verksamhet. Städernas kulturprofiler skiljer sig också genom de kulturverksamheter de väljer att satsa på.
– Vissa har satsat på kommunens egna konstinstitutioner medan andra har profilerat sig genom att satsa på grundläggande konstundervisning, säger Kommunförbundets sakkunniga Johanna Selkee.
I Vasa ligger fokus i synnerhet på barn och unga. Staden satsar bland annat på egen grundläggande konstundervisning, Taikon och Kuula-institutet för barn och unga.
– Jag är stolt över att vi har kulturstigen inom småbarnspedagogiken, kulturläroplan för skolbarn och Taikon-akademien för andra stadiet. Så garanterar vi att varje barn i Vasa får ta del av konst- och kulturupplevelser under skolgången. Där är våra museer, teatrar och orkester med och erbjuder innehållet. Det är en väg till en lycklig stad.
En annan viktig fokusgrupp är seniorer och personer som inte har ekonomisk möjlighet att köpa biljetter till kulturevenemang. Här kommer Kaikukortet in, ett kulturkort för mindrebemedlade, som också används i flera andra kommuner.
– Det är ett jätteviktigt verktyg för att förbättra jämlikhet och kultur för alla. Också här erbjuder våra kulturinstitutioner innehåll.
Nya orosmoln för kommunerna
Men orosmoln hägrar också för lycko-Vasa. Efter att ansvaret för vården ifjol flyttade över till välfärdsområdena är det främst bildningen och kulturen som blir kvar för kommunerna att sköta. I samband med det ändrades också statsandelsandelarnas nivå i förhållande till alla kommuner, vissa kommuner blev vinnare, andra förlorare. Här har regeringen satt igång en reform.
När det är dags att spara finns det inte just nu så mycket annat att hyvla i än just kultur och bildning. Bondas säger att kulturbudgeten i Vasa för nästa år kommer att vara på ungefär samma nivå som 2023.
– Vi hinner inte göra några fler nedskärningar, men 2025 finns en risk för att vi behöver slimma kulturbudgeten med kanske en procent. Lönekostnaderna har stigit så mycket och påverkar budgeten.
– Det kan handla om några tusenlappar som är otroligt viktiga för det fria fältet. Jag hoppas att vi inte behöver skära i stödet där, utan tvärtom stödja det fria fältet mer på sikt.
Många kommuner står redan nu inför stora nedskärningar. Till exempel i Karleby minskar kulturbudgeten nästa år med 206 000 euro, då pengarna flyttas till småbarnspedagogiken. Också Kouvola, Jyväskylä och andra större städer måste spara.
– Det inbegriper all kommunal verksamhet. Kulturen är inte på något sätt skyddad trots att det är en liten sektor jämfört med till exempel bildningssektorn. Det är beklagligt att man oftast tar till osthyvelprincipen, att man tar en viss procent av alla områden, säger Johanna Selkee på Kommunförbundet.
Hyvlar en aktör, hyvlar kanske alla
Vasas kulturchef Sanna Bondas hoppas att politikerna tar sig en ordentlig funderare kring vad kulturen ger, vilka problem man löser med hjälp av kulturen, och hur den påverkar invånarnas välmående och i förlängningen hälsan, istället för att bara stirra på euron.
Före vårdreformen talades det mycket om kulturens förebyggande roll när det kommer till hälsan.
Men samarbetet mellan kommuner och välfärdsområdet haltar i den här frågan, upplever Bondas.
– Vi är ännu inte där. Jag vet inte om någon region eller kommun är, men här i Österbotten behöver vi jobba ganska mycket mer aktivt med gränssnittet, vad kommunen ska göra och vad som hör till välfärdsområdet.
I det finländska finansieringssystemet borde en tredjedel av finansieringen komma från staten, en tredjedel från kommunen och resten består av biljettintäkter och andra privata medel när det gäller statsandelssystemet för scenkonst.
– Om vi tänker på statsandelar eller Centret för konstfrämjande Taike (som kanaliserar pengar till det fria fältet) eller olika fonder, finns en risk att de också minskar sitt stöd om kommunen gör det.
För att återgå till frågan i början om hur Vasa lyckas toppa listan över kommuner som satsar på kultur, har Sanna Bondas en hälsning till kommuner i spartider:
– En väg till lycka är att kunna ta del av kultur, och att staden ordnar kulturinnehåll och erbjuder olika möjligheter för invånarna.
Nettokostnader för kulturverksamheten i de tvåspråkiga kommunerna:
Laddar tabellen.
Vad tycker du om kulturutbudet i din hemkommun? Kommentera gärna!