När Rysslands anfallskrig mot Ukraina bröt ut den 24 februari 2022 började Sofia Parland skriva personliga texter om kriget och Ryssland.
Att skriva var ett slags terapi och ”ett minnesmärke för allt som gick förlorat nu när järnridån rullades ner mellan mina två hemländer, Ryssland och Finland. En hyllning till vad S:t Petersburg skulle kunna vara och ett hatbrev till vad Ryssland blev.”
Våren 2022 publicerades Sofia Parlands första krönika i Hufvudstadsbladet med rubriken ”En dålig ryss” – en text där Parland skriver om ryska vänner som flyr landet för att undgå att bli inkallade till militärtjänt och antikrigsdemonstranter som arresteras en masse. Sofia Parland känner sig som en svikare och desertör som övergett sina vänner i S:t Petersburg.
Sedan mars 2022 har Sofia Parland skrivit ett flertal krönikor i Hufvudstadsbladet och tretton av dessa texter finns med i den nyutkomna boken Skrivet på revbenen – en del i något omarbetad form.
I övrigt består Skrivet på revbenen av dikter och texter som till sin ton och stil påminner om såväl dagboksanteckningar som miniatyrnoveller.
När jag träffar Sofia Parland för ett samtal om hennes bok drar hon sig för att prata om vad som kännetecknar en dålig respektive bra ryss, som hon också skrivit en krönika om. Hon vill inte heller prata om sin relation till Ryssland och till staden S:t Petersburg i dag:
– Det är rätt så komplexa frågor som jag försökt utforska i mina texter i boken. Jag vet inte om jag kan ge ett tillräckligt nyanserat svar så här i all korthet. Verket står för sig.
Du reflekterar mycket kring din identitet – såväl den ryska som den finlandssvenska och den finländska identiteten – var upplever du att du hör hemma idag?
– I dag hör jag hemma i Wien. Begreppet hem för mig kan vara rätt så flexibelt. Eftersom jag bor i Wien just nu är det hemma för mig. Jag tycker att det är viktigt att tänka på att hem kan finnas på många olika ställen samtidigt. En del människor har ett hem i stan och så har de en sommarstuga på landet – båda två är hem. S:t Petersburg är bara tre timmar bort med tåg, och många finländare har längre väg än så till sitt sommarställe. Folk kanske rent vanemässigt tänker att hemmet bara kan vara på ett ställe, i ett land. Det är en form av nationalistisk idé.
Vad saknar du med Ryssland?
– Jag saknar den vackra arkitekturen, jag saknar molnen som bildas när det är fuktigt i luften – molnen blir enorma och dramatiska. I Finland är det ofta mulet och molnen är tjocka. I S:t Petersburg är himlen som en akvarellmålning, det kan jag sakna, säger Sofia som senast vistades i S:t Petersburg hösten 2020.
Hur ser du på möjligheten att återvända till Ryssland – är det ett förlorat andra hemland?
– I princip kan jag resa till Ryssland när som helst, eftersom jag är dubbel medborgare. Men det kan vara riskfyllt. När man korsar gränsen måste man registrera sig, och det är kanske inte så jättesmart att göra det.
Texter om vrede och våld
I dina texter nämner du författare som Edith Södergran, Linda Skugge och Yahya Hassan, förutom Henry Parland och Stella Parland. I ditt språk kan jag till exempel se spår av samma ilska, vrede och starka vilja som jag ser hos poeten Yahya Hassan – vad har dess författare betytt för dig och ditt författarskap rent språkligt och stilistiskt, tematiskt?
– Edith Södergran var ju också en finlandssvensk författare som bodde i S:t Petersburg under en del av sitt liv. Både Edith Södergran och Henry Parland hade anknytning till Ryssland – och det tycker jag är intressant ur ett större historiskt perspektiv. För hundra år sedan tvingades till exempel Henry Parland flytta från Ryssland på grund av krig och oroligheter, och han upplevde också konflikter i sin identitet.
– Yahya Hassan skrev om identitetskonflikter, om nationalistiska idéer och hur de påverkar ungdomar med så kallad blandad härkomst. Visst finns här en likhet i tematiken, i känslorna, i upplevelsen av en identitetssplittring, och i interaktionen med hela idén om länder och nationer. Den ilska, vrede och starka vilja som du talar om handlar om känslor som i hög grad kan finnas hos människor som blir negativt påverkade av nationalism rent universellt.
I dina texter förekommer en hel del våld – våld som härrör från kriget men också våld mellan en man och en kvinna/jaget i texterna. Vad handlar det här våldet om, vad symboliserar det, vad betyder det?
– Det är inte diktjaget, det är diktduet. I det här sammanhanget vill jag gärna citera en text av Peter Mickwitz ur hans senaste diktsamling: ”Jag tillhör laget jaget som vinner varje kamp mot det odugliga duet.” Frågan om vad våldet symboliserar är besvärlig – våld är väl bara våld, det är andra saker som kan symbolisera våld. Våldet i sig symboliserar ingenting, men däremot betyder våldet allting.
Texterna i boken beskrivs som ”osända brev till Sofia Kamill” – vill du berätta någonting om vem Sofia Kamill var?
– Sofia Kamill var en poet som hade rysk och svensk härkomst. Hon skrev dikter på svenska, ryska, engelska och andra språk. Jag citerar hennes dikter på flera ställen i boken. Efter hennes död utkom det en diktsamling postumt med hennes dikter. Hon var en mycket begåvad poet, och vi stod varandra mycket nära.
Lyssna på intervjun med Sofia Parland:
Läsarjuryn: ”Parland kör in pennan i läsarens bröst”
När läsarjuryn dök ner i Sofia Parlands bok kom diskussionen att kretsa kring känslor av hopplöshet och ilska, om hur kriget slår en kil mellan allt och alla, om utanförskap och utsatthet, om xenofobi och ”rysshat”, om vettlösa män och modiga mödrar, om det råa och ärliga tilltalet, om rekreationellt våld, om plikten att skriva – och om pennan som en lans i läsarens hjärta.
Om läsarjuryn skulle beskriva Skrivet på revbenen som ett djur – vilket djur skulle det vara?
Och hur resonerar läsarjuryn kring valet av sin favorit till Svenska Yles litteraturpris 2023?
Lyssna på läsarjuryns diskussion:
Under perioden 18–31.12.2023 kommer publiken att kunna rösta på sin favorit bland de fem nominerade verken på Svenska Yles webb:
Den 11 januari 2024 klockan 18 avslöjas vem som tilldelas Svenska Yles litteraturpris. Prisceremonin går av stapeln på Centrumbiblioteket Ode i Helsingfors och direktsänds på Arenan.
Har du läst Skrivet på revbenen**? Vad tyckte du om boken?**