Det är kväll i hamnen i Estepona, ett gult ljus blandar sig med det ljusblå som så småningom mörknar. En trålare glider långsamt in i hamnen. I hamnen väntar fiskauktionen på trålarens fångst. Restaurangägare och de som ansvarar för affärernas fiskdiskar är på plats. Fisket är en synlig och smaklig del av livet i Estepona.
I hamnen träffar vi också Shonia Cruz som är fiskare. Hon brinner för fiskeriets framtid och för de kvinnliga fiskarnas del i den. Hon arbetar som konsult för frågor kring fisk och hav och är en efterfrågad föreläsare runt om i Spanien.
Själv har hon två små fiskebåtar – hon är specialiserad på almejas – små musslor och andra skaldjur. Också hennes pappa och hennes man är fiskare.
Fiskauktion i två skift
– Här i hamnen har vi två fiskauktioner varje dag, en tidigt på morgonen för de båtar som har varit ute hela natten, de fiskar feta fiskar som sardiner och ansjovis. De fiskar alltid i par, en större båt och en mindre, den lilla båten har starka lampor som lockar till sig fisken i de mörka vattnen, förklarar Cruz.
Den andra auktionen ska äga rum nu på kvällen just när trålarna kommer in från sitt dagsfiske. De har bland annat bläckfisk i fångsten.
När båten har lagt till sorterar fiskarna sin fångst. Från is fabriken rutschar det ner is från ett stort rör. Så bärs lasten i land och fiskauktionen är färdig att börja.
Priset börjar högt och faller nedåt – tills någon köper
Vi går in i en stor hall som är stängd för allmänheten, bara yrkesfolk får vara på plats.
De senaste åren har hela fiskauktionen digitaliserats, restaurang- och butiksägarna sitter med små svarta apparater i händerna. Priset för dagen dyker upp på en elektronisk tavla samtidigt som lådan som ska säljas filmas och visas på stor skärm. Priset börjar trilla nedåt tills någon av köparna trycker på knappen och får sig en låda – eller tio. Systemet kallas holländsk auktion.
I Estepona, som är en stad i Vasas storlek, finns 52 fiskebåtar och tvåhundra personer får sitt levebröd från fisket direkt. Men på land finns många till som lever av fisket. I dockan där båtarna repareras, de som tillverkar och reparerar nät, i is fabriken, och hela byråkratin kring fiskauktionen sysselsätter människor.
Men fiskeribranschen har mörka moln på den annars så blå himlen.
Det hårda fiskaryrket lockar inte unga
Att bli fiskare lockar inte unga lika mycket som tidigare. Yrket har ofta gått från far till son, mera sällan till dotter. Numera väljer de unga kanske hellre att bli till exempel marinbiolog än det tunga fiskaryrket.
– Fiskarna är dedikerade, de stiger upp väldigt tidigt, de är ute 14-15 timmar på havet måndag till fredag. På veckoslutet ska de se över sina båtar och göra små reparationer. Det är ett sätt att leva, en livsstil där man behöver en stor passion för det man gör. Många uppskattar att vara ute på havet och få vara sin egen chef, men intresset för fiskaryrket minskar – så är det, konstaterar Shonia Cruz
I hela Andalusien finns i dag ungefär tre hundra kvinnliga fiskare, men i Estepona finns bara två kvinnor med titeln fiskare. Shonia Cruz vill vara med och stödja och hjälpa de kvinnliga fiskarna – fortfarande råder machokultur inom fiskeribranschen. Mycket handlar om information och kommunikation kvinnorna emellan.
EU reglerar fiskarens liv varje minut
Precis som i Finland reglerar EU det mesta i fiskarens liv. Det gäller allt från när man får fiska, vilken fisk man får fiska, storleken på fisken, vilka fartyg som får fiska vid en viss tidpunkt och mängden fångst.
Sonia visar ett textmeddelande på sin telefon, sådana kommer från fiskeri myndigheterna med jämna mellanrum. Vanligtvis meddelar de att man inte får fiska på ett visst område under en viss tid. Områdena och tiderna kan ändras varje vecka.
De större fartygen är också utrustade så att myndigheten kan följa med var de är. Om de till exempel har tillstånd att fiska på trettio meters djup, men gör det på bara 29 meters djup, ser myndigheten det och böter följer.
Sonja skrattar när jag frågar om vad fiskarna tycker om alla dessa regler, men sen svarar hon diplomatiskt.
– Nåja, de här reglerna gillas inte, men är förstås nödvändiga för att fiskar och fiskare ska finnas också i framtiden. Oron för havets framtid finns hos alla här. Redan nu ser man hur det blir varmare, temperaturen i havet ökar.
Havet blir allt varmare och arter försvinner
– Det finns arter som är väldigt känsliga för höga temperaturer och vi ser att vissa arter inte längre finns där de brukade, vi ser förändringar varje år. Klimatförändringen är här nu och den påverkar oss alla, säger Shonia Cruz bekymrat. Därför vill jag jobba varje dag för att berätta om hur viktigt havet och fisken är för oss alla, fortsätter hon.
Fiskeauktionen är förbi, det löpande bandet med fisklådor har stannat. Ute mörknar det, men snart tänds ljusen i fiskrestaurangerna och åtminstone än så länge ger havet färsk fisk varje dag till Esteponaborna.