När Samlingspartiet utsåg Alexander Stubb till sin presidentkandidat tidigare i höst gick det rykten om att han i privata sammanhang uttryckt ointresse för presidentposten.
Nu framstår det som om Alexander Stubb är den enda av presidentkandidaterna som verkligen vill bli president.
I Yles nya mätning är Stubb plötsligt den stora favoriten. Inte nog med att han seglat förbi Pekka Haavisto som favorit i den första omgången. Om de två skulle ställas mot varandra i en andra omgång skulle Stubb vinna med klara siffror, 55 mot 45 procent.
Stubbs kampanjteam har initiativet
Presidentvalet avgörs inte av underhållning på TV, men mycket kan man ändå läsa in i programmet Mitt livs låt som sändes av Yle i början av månaden.
Ändå var det bara Stubb och hans kampanjteam som på allvar hade tänkt igenom vilket budskap de ville föra fram.
En och en halv miljon finländare tittade på programmet. Det borde alla kandidater ha insett i förväg. Ändå var det bara Stubb och hans kampanjteam som på allvar hade tänkt igenom vilket budskap de ville föra fram.
I programmet hade alla kandidater möjlighet att genom låtval och personliga historier spela på väljarnas känslor. Stubbs insats var klart manusbunden och beräknande, men inte mindre effektfull för det.
Olli Rehn gjorde väl ett försök och Jussi Halla-aho lyckades förmedla sin kärlek till musiken. Men Pekka Haavisto hade knappast ens försökt bolla sitt uppträdande med någon i kampanjteamet som på allvar intresserade sig.
På onsdagen öppnade Stubb sin kampanj med sitt varumärke: tre poänger. De var genomtänkta för att tilltala väljare över hela partiskalan. Samtidigt som han talade om ett öppet internationellt Finland som arbetar för fred, krävde han kraftiga satsningar på försvaret.
Stubb har också målmedvetet hanterat risker för att ställas till svars för sitt förflutna. Redan i början av sin kampanj erkände han misstag i sina tidigare analyser av Ryssland, vilket tagit udden av till exempel Jussi Halla-ahos kritik om tidigare blåögdhet.
Pekka Haavisto velar mellan höger och vänster
Ännu i våras var Pekka Haavisto den klara förhandsfavoriten. Nu ser det ut som om hans formtopp kom väl tidigt.
Bakom det inledningsvis starka stödet för Haavisto fanns också en illusion. Dels saknades övriga starka kandidater, dels samlades alla rödgröna väljare bakom Haavisto, medan de borgerliga väljarna delades mellan flera möjliga kandidater.
Efter att Stubb gett sig in i leken började mätningarna visa på två tydliga problem för Haavisto. Dels att de två tävlar om samma liberalt sinnade väljare, dels att Haavisto dras med en stämpel som vänsterkandidat.
Den stora majoriteten av Haavistos väljarstöd finns i grupper som normalt röstar på De Gröna, SDP och Vänsterförbundet. Med de väljarna vinner han inte valet. Det vet Haavisto som plötsligt fick ett behov av att offentligt förklara att han alltid varit en borgerlig politiker.
Samtidigt ordnar Haavisto seminarier med bankmannen Björn Wahlroos och säger att en av presidentens viktigaste uppgifter är att främja exporten.
Problemet är att väljarna inte håller med. Kanske på grund av att De gröna under många år har orienterat sig vänsterut, kanske på grund av tidigare presidentval där Haavisto profilerat sig mot Sauli Niinistö.
Resultatet är att Haavisto nu i debatterna kör med säkra kort. Om han i tidigare val framstått som ett alternativ för en mjuk utrikespolitik med betoning på mänskliga rättigheter och till exempel en restriktiv vapenhandel, upprepar han nu Natofinlands officiella utrikespolitik.
Samtidigt ordnar han seminarier med bankmannen Björn Wahlroos och säger att en av presidentens viktigaste uppgifter är att främja exporten.
Haavistos problem är att han inte längre är en utmanare, utan får lov att inta en försvarsposition.
Hans situation blir inte lättare av att en retoriskt skicklig Li Andersson kan angripa honom från vänster.
Charmen kan avgöra valet
Resultatet tycks för tillfället vara att Stubb har större trovärdighet som en kandidat för hela folket. Eller större charm, som kanske räknas mest när de flesta tycker lika om utrikespolitiken.
Att Stubb drar ifrån bland männen på landsbygden kanske Haavisto ännu kan smälta. Men att också allt fler socialdemokratiska väljare säger att de skulle rösta på Stubb är svårare.
Om Pekka Haavisto ska ha en chans att klå Stubb måste han få grepp om de borgerliga väljarna utan att förlora vänsterväljare. För tillfället går allt i fel riktning.
Ett verkligt dråpslag för Haavisto vore om också vänsterväljarna splittras på allvar. Om SDP:s Jutta Urpilainen otippat visar lyskraft när hon väl ger sig in i valet och om Li Andersson får ett ännu starkare grepp om väljarna längst till vänster är det inte ens hundra procent säkert att Haavisto tar sig till andra omgången.
