Mauno Koivisto växte upp under enkla förhållanden på Fabriksgatan i Åbo, hans pappa var snickare och mamma var sömmerska.
Under fortsättningskriget ingick Koivisto i Lauri Törnis fjärrpatruller och efter kriget studerade han vid Åbo universitet.
På 1960-talet jobbade Koivisto i bankvärden och blev finansminister i Rafael Paasios regering år 1966. År 1968 blev Koivisto statsminister för första gången och han hann även jobba som chef för Finlands bank innan han blev statsminister på nytt år 1979. Koivisto var aldrig riksdagsledamot.
I slutet av år 1981 vikarierade Koivisto som president för en åldrande Urho Kekkonen. År 1982 valdes Koivisto till president, en post han hade till år 1994.
Här kan du läsa mer om Mauno Koivistos liv.
”En omtänksam och god vän”
Pirkko Työläjärvi var riksdagsledamot då hon valdes till andra finansminister och sedan till handels- och industriminster i Koivistos andra regering. Privat var hon också god vän med Tellervo och Mauno Koivisto och utnämndes av presidenten till landshövding för Åbo och Björneborgs län 1985.
Hurdan var Mauno Koivisto som statsman och ledare enligt dig?
– På ett allmänt plan var han väldigt professionell, allmänbildad och målmedveten. Som statsminister lät han oss ministrar ha våra egna revir och vi kunde vända oss till honom om det uppstod problem, men han höll inte på att dirigera utan gav oss arbetsro. Som president fortsatte han styra på samma sätt men i andra frågor, säger Työläjärvi.
– Han var en lugn, klok och vardagsnära president.
Hurdan var privatpersonen Mauno Koivisto?
– Han var en god vän. Han kom ihåg allas födelse- och namnsdagar och han var väldigt omtänksam.
