Finländare umgås numera klart mer sällan med vänner och släkt än före coronapandemin. I fjol träffade 45 procent av dem som fyllt 16 år någon av sina vänner i verkliga livet minst en gång i veckan.
År 2006 var motsvarande siffra 65 procent, visar Statistikcentralens färska siffror över levnadsförhållanden.
Män träffar vänner lite oftare än kvinnor och unga träffar vänner mer än äldre personer.
De mest socialt aktiva personerna finns i åldersgruppen 16–24 år, där 70 procent träffade minst en vän på riktigt varje vecka i fjol. Studerande hör till de socialt mest aktiva inom åldersgruppen.
”Redan under tidigare år har vi kunnat se en lindrig nedgång i vänträffar. Coronan raserade ändå mötena, och de har aldrig repat sig till den prepandemiska nivån”, konstaterar överaktuarie Kaisa-Mari Okkonen.
Också unga har dragit ner på träffar med vänner
Men också bland unga och i gruppen studerande har det skett en minskning i det sociala umgänget.
År 2006 träffade 91 procent av 16–24-åringarna någon vän minst varje vecka.
Personer över 74 år träffar vänner allra minst efter pandemin. Det finns flest ensamma personer i den allra äldsta åldersgruppen.
”Men de ensammas andel ökade år 2022 i alla åldersgrupper. Mest ökade ensamheten bland 16–24-åringar”, säger Okkonen.
Finländarna umgås lika mycket som tidigare via telefonen eller nätet, men som helhet har ensamhetskänslan förstärkts i samhället. Finländarna är också mer missnöjda med sina mänskliga relationer än förr, konstaterar Okkonen vid Statistikcentralen.
Färre möten också med släktingar
I fjol träffade 43 procent av finländarna någon släkting minst en gång i veckan. År 2006 var andelen 60 procent.
Kvinnor är lite mer aktiva än män när det gäller att träffa släktingar (45 respektive 41 procent).
Unga personer träffade släktingar mer sällan än äldre personer och de mest aktiva på släktträffsfronten är personer som fyllt 75 år.
78 procent av dem som fyllt 16 år ringde eller kontaktade på annat sätt någon släkting minst en gång i veckan i fjol.
Uppgifterna från januari–maj 2022 visar också att finländarna inte heller återvänt mangrant till kulturlivet efter pandemin; antalet besökare på kulturevenemang har inte återgått till nivån före pandemin.