De rödbruna gamla tegelbyggnaderna ligger alldeles i hjärtat av Amsterdams gamla stad, där cyklister och fotgängare trängs på smala gator längs de många kanalerna.
Sara Gestrin visar runt på den humanistiska fakulteten som har varit hennes lärosäte i tre års tid, och säger att hon trivs väldigt bra. Det märks allt tydligare att många andra också söker sig hit.
– Så klart har Amsterdam alltid varit en jättepopulär studiestad, men det har blivit mycket, mycket mer efter Brexit, konstaterar hon och menar att mängden internationella studerande också har påverkat lokalbefolkningens åsikter om dem.
En storsatsning på engelskspråkiga studielinjer
Bakgrunden är att Nederländerna medvetet har gått in för att satsa på internationalisering, och i universitetsvärlden började man redan för över tjugo år sedan erbjuda utbildning på engelska.
Ju fler studenter desto mera pengar
Simon Otjes
Den utvecklingen fick extra fart av att högskolorna kämpar om de begränsade utbildningsanslagen, säger Simon Otjes som är biträdande professor vid universitet i Leiden.
– Ju fler studenter desto mera pengar, och om man får internationella studerande så tävlar man inte bara om de nederländska studenterna, säger han och beskriver ett utbildningssystem som har velat locka så många utlänningar som möjligt.
Under de senaste tio åren har också de internationella studerandes antal fördubblats.
Förra året var de över 120 000 i landet och det är universiteten i Amsterdam och Maastricht som hör till de populäraste. I Maastricht utgör utlänningarna över 57 procent av studenterna.
Utvecklingen har haft konsekvenser, bland annat när det gäller utbildningsprogrammens storlek, påpekar professor Otjes.
– Många internationella utbildningsprogram är mycket stora, säger han och lyfter också upp bostadsbristen som ett mycket aktuellt problem just nu.
Nytt parti vill vända trenden med att byta studiespråket
Det är i den här situationen som den förra kristdemokraten Pieter Omtzigt kommer in i bilden.
Han bildade så sent som i augusti partiet Nytt socialt kontrakt (NSC) med löften om att se över allt från skattesystemet till bostadskrisen och invandringen.
Invandringsfrågan är en långkörare i nederländsk politik, och enligt Omtzigt borde man betrakta asylsökande, utländska studerande och de som kommer till Nederländerna för att jobba som en enhetlig grupp.
Den gruppen borde inte få bli större än 50 000 per år, menar han. Det är betydligt färre än de över 400 000 personer som kom till Nederländerna förra året, ukrainska krigsflyktingar medräknade.
Partiledaren Omtzigt anser att antalet internationella studerande kan minskas genom att återinföra nederländska som undervisningsspråk vid högskolorna.
NSC-partiet har den senaste tiden toppat opinionsundersökningarna vid sidan av det långvariga maktpartiet, det liberalkonservativa Folkpartiet för frihet och demokrati, VVD.
Den förra premiärministern Mark Ruttes parti leds numera av den i Turkiet födda Dilan Yeşilgöz-Zegerius, som också hon vill begränsa invandringen.
Bostadsbristen en orsak till krav på skärpt invandring
Bostadsbristen är en fråga som ständigt återkommer när man frågar lokalinvånarna i universitetsstaden Leiden om parlamentsvalet den 22 november.
– Jag tycker att invandringen är en svår fråga att tala om, och jag skulle gärna se att alla kunde leva tryggt och fritt, säger Jenthe Sijm som ändå oroar sig för hur det blir när hon har tagit sin examen och måste flytta ut från studentboendet.
– Vid en viss gräns är landet bara fullt, fortsätter hon.
– Det finns för många människor här. Vi är nästan 18 miljoner i detta lilla land, och ändå strömmar folk in, menar Inez Deelder och hänvisar till att många 30-åringar tvingas fortsätta bo med sina föräldrar.
Bostadskrisen är en kombination av många olika faktorer där bland annat dyra bostadslån, för lite byggande och strikta miljöregler har spelat in.
Enligt regeringens utredning skulle det behövas 390 000 nya hem, vilket betyder att konkurrensen om de bostäder som redan finns har har lett till skyhöga hyror.
Oklart hur framtiden blir i det nya landet
– Jag tycker att det är ganska orättvist att bunta ihop folk och att dra alla över samma kam. Asylsökande, ”expats” och internationella studerande kommer alla hit för väldigt olika orsaker, säger Sara Gestrin om de föreslagna åtgärderna.
Hon känner att hon själv har integrerat sig väl och lärt sig nederländska, och skulle gärna stanna kvar i landet för att skapa sig en karriär.
Synd att skulden läggs på studeranden och inte på själva systemet
Sara Gestrin
Men det är inte säkert att det är möjligt, dels också på grund av de höga levnads- och boendekostnaderna.
– Det är ganska synd att skulden läggs på studeranden och inte på själva systemet där felet egentligen ligger, menar hon men fortsätter med att säga att det är förståeligt att försöka hitta en lättare syndabock än att ta itu med de mera djupgående problemen i samhället, så som bostadsbristens underliggande orsaker.
Britten Thomas Ansell har bott i Nederländerna sedan år 2017. Efter slutförda studier jobbar han nu och har också ansökt om ett nederländskt medborgarskap. Även han pekar på strukturella problem.
– Man måste komma ihåg att Nederländerna är ett skatteparadis där många stora multinationella företag har sina högkvarter och företagsskatten är mycket låg, säger han och efterlyser mera bidrag till den gemensamma potten från de rikare i samhället.
Behovet av arbetskraft är dessutom stor på alla nivåer i det nederländska samhället, påpekar Ansell.
– Det vore väldigt dumt att stänga dörren till världen.