Den här veckan får en dryg handfull elever från Borgaregatans skola i Vasa sin skolundervisning vid Merenkurkun koulu. Och förra veckan tillbringade ungefär lika många elever från Merenkurkun koulu sina dagar i Borgaregatans skola.
Elevutbytet har kommit till på initiativ av tre elever i Merenkurkun koulu. Silja Perälä, Ada Kallio och Vilma Viinamäki kände att elever i andra skolor fick göra roliga saker, medan deras vardag bara lunkade på.
– Så vi gick till vår rektor Sanna och sade att vi vill hitta på något. Hon tog oss på allvar och lyssnade på oss, säger Silja Perälä.
Inte långt därefter ringde Sanna Heinilä upp sin rektorskollega Markus Rönnblom.
– Redan under det första samtalet beslöt vi att det här ska vi göra, och här är vi nu, säger Markus Rönnblom, rektor i Borgaregatans skola.
Sanna Heinilä och Markus Rönnblom kan inte minnas att något liknande skulle ha gjorts skolorna emellan tidigare.
– Jag vet faktiskt inte varför man inte har gjort det här, för man borde ju uppmuntra till kontakter mellan språkgrupperna och visa på den här tvåspråkigheten vi har. Men vi har nu tänkt att vi prövar i år och förhoppningsvis gör vi om det igen nästa år, säger Rönnblom.
Svenskan oväntat stark
Silja Perälä, Ada Kallio, Vilma Viinamäki, Adaliina Hanka, Iida Laine, Julia Helin och Nea Nikupeteri från Merenkurkun koulu berättar att de lever sina liv helt och hållet på finska.
Ingen av dem visste hur det skulle bli att ta del av undervisning på svenska då de klev in på sin första lektion i Borgaregatans skola förra veckan.
– Jag märkte att min svenska är starkare än jag hade trott, säger Nea Nikupeteri.
Hon undrar nu rentav om hon skulle våga söka till ett svenskspråkigt gymnasium eller senare åka till Sverige för att studera. Den tanken delar Julia Helin.
– Jag vill till Sverige och studera. Den här typen av utbyte borde finnas så att man får kolla om ens svenska alls räcker till för att klara av något sådant, säger Helin.
Gruppen av flickor berättar att det gick förvånansvärt bra att gräva fram svenskkunskaperna och mot slutet av veckan flöt också pratet allt bättre, säger Iida Laine.
– Dessutom var lärarna i Borgaregatan väldigt hjälpsamma, undervisningen löpte riktigt bra och jag kände inte att något gick förbi, säger Laine.
Silja Perälä tycker att det saknas möjligheter att använda den svenska hon kan.
– Mitt liv går till hundra procent på finska, och det finns få chanser att använda skolsvenskan. Så förra veckan pratade vi faktiskt med eleverna och förstås med lärarna i Borgaregatan, för vi ville ju verkligen få en chans att prata svenska och få lite säkerhet i språkanvändningen, säger Perälä.
Vilma Viinamäki håller med.
– Nu vågar man kanske använda språket på ett annat sätt, säger Viinamäki.
Nog bekanta, men kanske inte vänner?
Hurdana band hinner man då knyta under ett par veckors tid där man turas om att gå i varandras skola?
Ada Kallio tycker tiden är för kort för att det ska bildas riktig vänskap.
– Bekanta fick man, men en vecka är lite för kort för att man ska få vänner. Jag skulle säga att vi säger hej då vi möts på gatan, säger Kallio.
Eleverna från Borgaregatans skola gör samma bedömning. De är nu inne på sin andra dag i Merenkurkun koulu.
– Kanske man inte får någon kompis man är med varje dag, men man hinner nog lära känna ganska många åtminstone ytligt, säger Niilo Siakas.
Eleverna berättar att de blivit väldigt väl bemötta.
– De har tagit emot oss jättebra. Och de vet att vi kan finska så de som vi har träffat pratar finska med oss, säger Robin Back.
Den skillnaden är tydlig mellan de två elevgrupperna. Medan de finskspråkiga eleverna från Merenkurkun koulu endast har svenskan de lärt sig i skolan att luta sig mot så är gruppen med elever från Borgaregatans skola redan tvåspråkiga. De läser samtliga modersmålsinriktad finska.
– Hittills har allt gått bra och jag hänger med bra i undervisningen, säger Niilo Siakas.
Ellen Lind och Robin Back är väldigt nöjda med att de får vara med om elevutbytet.
– Jag tänkte genast att det här vill jag prova på, säger Lind.
– Inte är det varje dag man får göra sådant här, att pröva på hur det är att gå i en annan skola, säger Back.
Fler praktiska skillnader än kulturella
Niilo Siakas säger att han blev intresserad av utbytet bland annat för att få se om det finns skillnader i undervisningen. Några större skillnader där har han ändå ännu inte lagt märke till.
Eleverna ur bägge grupper kan ändå räkna upp en rad praktiska skillnader de hunnit lägga märke till.
Ingen mopedparkering ryms vid Merenkurkun koulu som ligger på Kyrkoesplananden i centrum av Vasa, säger eleverna. Och skolbyggnaden är gammal och sliten, medan Borgaregatans skola har nyare utrymmen. I Borgaregatans skola tar alla av sig skorna inomhus, i Merenkurkun koulu tillbringar man hela dagen med skorna på.
I Merenkurkun koulu är det mera läxor och fler prov, hävdar eleverna bestämt. I Borgaregatans skola är lärarna mer tillåtande vad gäller användningen av mobiltelefon, men å andra sidan är utomhusvistelse obligatorisk några gånger i veckan. I Merenkurkun koulu finns inga skåp, utan eleverna släpar sina tunga ryggsäckar med sig överallt.
– Och här i Merenkurkun koulu får man kondition då man springer i trapporna, skrattar Elsa Arvila.
Fler möjligheter i framtiden
Rektor Markus Rönnblom hoppas att elevutbytet är något man gör om nästa år. Erfarenheten kan visa sig värdefull, tror han.
– Det första målet med det här är att eleven vågar använda språket, att eleven skulle uppleva det som naturligt att använda det andra inhemska. Det andra vi vill uppmuntra till är förstås att träffa ungdomar från den andra språkgruppen och få en naturlig inblick i deras liv, säger Rönnblom.
Når man de målsättningarna kan det automatiskt ge eleverna fler framtidsmöjligheter. Att fritt kunna välja var man studerar och var man bor utan att språket avskräcker är en stor vinst påpekar Rönnblom.
Därför vore det en poäng att nästa år, om utbytet skolorna emellan fortsätter, låta elever som saknar finsk koppling och läser vanlig finska åka till Merenkurkun koulu.
– Då blir det ju genast annorlunda, en större utmaning.
Rönnblom lyfter fram att det stora arbetet med att finländska skolungdomar ska lära sig det andra inhemska språket görs utanför klassrummet.
– Det kanske inte så mycket handlar om undervisningen utan det är motivationen som är viktigast. Det räcker inte att man säger till eleverna att de måste kunna finska, det handlar om varför de ska kunna finska. Och de måste förstå det själva.
– Och kanske kan den här typen av utbyte sporra dem att lära sig bättre, säger Rönnblom.