Det är en tidig morgon och solen strålar i Esteponas hamn. Men ute till havs breder en tjock dimma ut sig.
Tillsammans med ostronodlaren Palú Helder, hans partner Lucie Pálenská och vinkännaren Victor Gomez styr vi in i dimman. Också skeppshundarna Toby och Tina är med. I dag ska besättningen sänka 110 vinflaskor i havet för förvaring över vintern.
– Allt började med ett vrak i Östersjön som hade sjunkit på 1820-talet. Ombord fanns champagneflaskor som fortfarande var i drickbart skick. Då märkte vi att havet är en utmärkt vinkällare. Det är mörkt och svalt och flaskorna är i ständig mjuk rörelse, berättar Victor Gomez som är vinexpert och den som väljer vilka viner som ska förvaras nere i havets djup.
Gomez känner också till att champagnehuset Veuve Clicquot lagrar champagne på havsbottnen vid Silverskär på Åland.
– Allt fler vingårdar intresserar sig för den här metoden, säger Gomez ivrigt.
Här i mar de Alboran, där vi befinner oss nu, möts Medelhavets strömmar genom Gibraltar med Atlanten. Vattnet är kallt och håller en jämn temperatur.
Champagnens förvaringsplats nära Åland är en hemlighet. Här vet nog alla var vinflaskorna finns, säger Gomez, men han oroar sig inte för tjuvar. Det är väldigt omständigt och besvärligt att dyka ned för att stjäla något, menar han.
Vinflaskorna sänks till tjugo meters djup
Omsvepta av dimman kommer vi fram till platsen där flaskorna ska sänkas. De finns inne i blå plastkorgar fästa vid varandra.
Flaskorna ska sänkas till tjugo meters djup, där de fästs vid en moderlina. För att de ska hållas på rätt djup, fästs dessutom stora plastdunkar vid dem fyllda med precis rätt mängd vatten och luft.
Det är Palú Helder som dyker ned med korgarna och fäster dem rätt. Skeppshunden Toby skäller och protesterar vilt, han vill också med och dyka. Som yngre hoppade Toby i havet när Helder dök, men i dag är hunden pensionär och håller sig på däck.
Efter att Helder har dykt ned drar han den ena dunken efter den andra ned i djupet och de försvinner i det klara vattnet. Det är ett hantverk som tar en god stund att utföra. Allt som allt kommer det att finnas kring tusen flaskor för förvaring den här vintern.
Men varför gör man sig det här besväret, när det finns färdiga vinkällare som är ett enklare förvaringsalternativ?
Vinet är gyllengult efter en vinter i havet
– Slutprodukten är något helt annat, förklarar Gomez. Vinet både smakar och ser annorlunda ut. Beroende på vilket vin som sänks, smakar det förstås olika. Men den jämna rörelsen under vattnet 24 timmar i dygnet gör att vinet får en krämigare, nötig karaktär, smakar lite av bakverk och färgen på det vita vinet är gyllengul.
Just nu är det liten produktion på vinerna. De säljs till restauranger, hotell och företag. Priset på en vinflaska varierar mellan åttio och hundra euro.
Ostronen är känsliga men ekologiska
Samtidigt som Victor Gomez sökte lösningar för att förvara vinflaskor i havet, kämpade Palú Helder med sin ostronodling. Han är vattenbruks ingenjör, ursprungligen holländare, men har bott i Spanien i tjugo år. Under sitt liv har han odlat räkor i Sydamerika och fisk i Holland, men nu ville han testa ostron.
– Ostron är i själva verket mycket ekologiskt hållbara. De behöver inget fiskfoder eller annan energikrävande uppfödning, säger Helder. Jag plockar dem och säljer dem direkt till restauranger i hamnen. Det här är inget som görs i industriell skala, men i liten skala.
Skaldjursodlingar fungerar som kolsänkor och Europaparlamentet uppmanar medlemsländerna att stödja vattenbruk av det här slaget.
Sedan finns där förstås en hel del problem. Man kan inte odla ostron i havet vid ytan. Ifall det kommer en storm, förstör den odlingarna. Ifall det läcker ut smutsigt vatten i havet, är ostronen också förstörda. De testas varje vecka.
– Förra våren sprang ett avloppsrör nära stranden läck, det tog två månader för dem att reparera det och jag förlorade en hel säsong, suckar Helder.
Havstulpaner gillar vinflaskor
Ett stort problem för ostronen är också att havstulpaner fäster sig på dem. Ostronen blir då så tunga att de inte kan röra sig och små krabbor kilar in i ostronen och äter upp dem.
Och det är här vinflaskorna kommer in. Det har nämligen visat sig att havstulpanerna gillar vinflaskor. De är jämna och glatta att fästa sig på. Så havstulpanerna fäster sig på vinflaskorna och lämnar ostronen i fred. Havstulpanerna gör dessutom vinflaskorna dekorativa.
- Jag tror på en framtid där vi samarbetar på olika sätt, säger Helder. Att en ostronodlare skulle samarbeta med en vinkännare var kanske lite otippat. Men här är vi nu och vi jobbar hela tiden på att få den här helheten att fungera ännu bättre.