I veckans avsnitt av NHL-podden konstateras att det börjar vara dags för de första slutsatserna: vilka lag är dagsländor, vilka är bra på riktigt? Slutspelsstrecket är så klart mätaren.
Ett bestående minne från Stanley Cup-slutspelet i somras är hur Vegas Golden Knights fick sina motståndare att se hjälplösa ut i de viktigaste delarna av rinken. I närheten av båda målen och i centrum av neutrala zonen.
De högt betalda proffsen från i tur och ordning Winnipeg, Edmonton, Dallas och Florida påminde i de avgörandena skedena av respektive matchserie om valpaktiga unga hanar i en djurflock som leds av en överlägsen alfaindivid.
De visade tänder och bröstade sig utanför området som alla visste var kungens revir. Den som försökte sig ta sig in dit och utmana alfahannen slängdes ut med svansen mellan benen.
Eller om vi förflyttar oss tillbaka till hockeyvärlden: med en fraktur i bröstbenet. Keegan Kolesars tackling på Matthew Tkachuk får plats på regelbokens vita sidor, men för Florida startade smällen finalseriens nattsvarta slutkapitel.
Matthew Tkachuk var alfahanen i Panthers-flocken. När han damp ner som en sten från hjältesfären till isytan vaknade hela Florida-laget till den krassa verkligheten: sluta drömma ungar, här är det vi som bestämmer.
Ett halvt år efter att Vegas firade Stanley Cup kan man konstatera att mer än en organisation har gått in för att kopiera Golden Knights som modell för lagbygget och spelkonceptet. NHL är en så kallad copycat liga.
Det råkar sig också så att lagen som nu är bäst på att härska över mittfilen även ser ut som de mest potentiella kommande mästarna. Vegas-hockeyn gäller just nu.
Kings, Vegas, Florida och Rangers leder fältet
Av de åtta lagen med bästa poängprocenten i ligan så här långt är det egentligen bara Colorado och Vancouver som för tillfället spelar en hockey där man litar på att anfallsspelet fixar biffen. De sex övriga har ett anfallsspel som utgår från en tät defensiv.
Rangers, Boston, Kings, Dallas, Vegas och Florida är alla lag som är väldigt bra på att försvara i egen zon, på att tvinga ut motståndarna från isens centrum och på att göra det extremt jobbigt att få skott fram till målet. Och så har alla ett bra sista lås mellan stolparna.
Av de här lagen sticker fyra ut genom att kombinera den starka defensiven med en väldigt balanserad och stark offensiv mittfil, kedja för kedja: Kings, Vegas, Rangers och Florida.
Kvartetten sammanbinds av bra målvaktsspel, tre svårflörtade backpar, anfallsmaskiner med fyra fungerande kedjor och starkt, rollspecifikt centerspel i varje kedja.
Det är såklart fråga om nyanser och åsikter, men så är det när marginalerna är små.
Ser man till helhetsbilden just nu och funderar på hur lagen skulle prestera i playoffverkligheten är det svårt att förbise Los Angeles Kings som det mest kompletta laget. Kings defensiv är en svårforcerad fästning och tre kedjor levererar poäng.
Alldeles extra mycket imponerar Kings centerbesättning. Veteranen Anze Kopitar är fortfarande herre på täppan, men har kronprinsen bredvid sig: 21-årige Quinton Byfield är efter ett par trevande år på väg att leva upp till förhoppningarna. Kommande förstacentern.
Philip Danault tog i sin tur över titeln som Quebec-provinsens bästa tvåvägscenter när Patrice Bergeron lade av. En av ligans topp tre i sin roll. Och sommarens storinförskaffning Pierre-Luc Dubois är en fullvärdig offensiv andra center.
Kings är faktiskt det lag som under hösten spelat en mest renodlad ”Vegas-hockey” av alla.
Vegas samlar krafter
Det betyder ändå inte att regerande mästaren skulle ha tappat terräng. Vegas har visat tendenser på att lite pusta ut, men när motivationen var på topp utmanövrerade de totalt Colorado (7–0) och slog Dallas med ett förlängningsmål i en riktig prestigematch.
Allt det som såg så starkt ut i somras finns kvar: de tre backparen är fortfarande måttstocken för kombinationen tuffhet–skicklighet. Alex Pietrangelo, Shea Theodoreh, Zach Whitecloud och Brayden McNabb är stommen.
Inte heller centerurvalet lämnar många frågetecken: Jack Eichel är på pappret för tillfället ytter, men är i praktiken en av världens spelskickligaste centrar och William Karlsson är en av de få centrarna som kan vara till och med bättre än Danault i tvåvägsspelet.
Vegas kanske största superstyrka är ändå ytterforwardarna: Mark Stone, Jonathan Marchessault och Ivan Barbashev är spelare som avgör stora matcher. Resten av yttergänget är specialiserade på att se till att hålla rinkens centrumkorridor fri från inkräktare.
Känns som att mycket ska förändras inom de kommande månaderna om inte finalen i Pacific-divisionen blir mellan Kings och Vegas. Och vinnaren i det matchparet blir väldigt svår för antingen Colorado eller Dallas att slå i bäst av sju.
Rangers och Florida gör upp om östra konferensens finalbiljett?
Också i öst är det två lag med ”Vegas-koncept” som övertygar mest – New York Rangers och Florida Panthers. Och då är det den absoluta nutiden som gäller. Bruins startade säsongen på ett fantastiskt sätt, men så småningom börjar bristen på centrar ta ut sitt pris.
Allra starkast ser New York Rangers ut.
Rangers har bästa poängprocenten i hela ligan, grymma 78,6, utan ett ens fungera fullt på alla anfallscylindrar. Andra kedjan med Alexis Lafreniere, centern Vincent Trocheck och superstjärnan Artemi Panarin är enda trion som knappast kan bli bättre.
Däremot har (på pappret) förstakedjan, som nu tagit formen Chris Kreider, Mika Zibanejad, Blake Wheeler, egentligen inte imponerat i fem mot fem. Men då ”Ziba” och Kreider är glödheta i powerplay, så har det räckt till mer än väl. Kedjan kommer bli bättre i 5 mot 5.
Från de lägre kedjorna fattas tredje centern Philip Chytil och nu också Kaapo Kakko på grund av skador. Kakko har tyvärr blivit en marginalspelare i Rangers, men när och om Chytil är tillbaka och i form, så håller Rangers centerlinje Stanley Cup-nivå.
Backtruppens ledartrio Adam Fox, K’Andre Miller och Jacob Trouba ser i sin tur till att varje backpar är konkurrenskraftigt i alla väder. Och så har målvaktsfantomen Igor Sjestjorkin fått en värdig backup i dubbla Stanley Cup-mästaren Jonathan Quick, som verkar pånyttfödd.
Madison Square Gardens kungar skakade av sig tom barlast under sommaren och inplockade veterancoachen Peter Laviolette omorganiserade spelsättet. Nu är det kontroll över rinkens centrum som gäller.
Florida 2.0 har vad som krävs
Förra säsongen tog sig Florida till final trots en backtrupp med stora brister. De bristerna är fixade. I Nordamerika var det inte många som insåg att Oliver Ekman-Larsson, Niko Mikkola och även Dimitri Kulikov är uppgraderingar, men så är det.
Nu behöver inte Panthers backar totalt överprestera för att vara bossar i egen zon, det räcker med att spela på egen nivå. Storstjärnan Aaron Ekblads motivation att skitjobba är frågetecknet som fortfarande finns kvar.
Och Floridas centergäng är en grupp att lita på. Barkov är kanske bättre än någonsin, Bennet gör sitt som andra center, Lundell/Luostarinen (vem som är center varierar) torde vara ganska optimala för en energikedja och nya svensken Kevin Stenlund stortrivs i Panthers.
Dessutom är det uppenbart att ligans mest erfarna huvudcoach Paul Maurice inte bara passivt följde med när Vegas utmanövrerade Panthers i finalserien.
Under sin andra säsong bakom Florida-bänken har Maurice en kristallklar bild av hur han vill att hans lag ska spela – och han har spelarna som kan följa planen.
Sammanfattningsvis: ”Vegas-hockeyns” utspridning innebär dåliga nyheter för de offensivt satsande Colorado, Toronto, New Jersey, Edmonton och Vancouver – och även favorittippade Carolina och Dallas får lov att fundera på motgift.
Tack för att du läste.