Åman och Mangs är två österbottningar som har producerat en hel del inom det kulturella och som för ganska exakt ett år sedan tilldelades statens konstpris för sitt arbete med teatern Unga Scenkompaniet.
Vi ställde förstås den självklara frågan hur det känns att vara på väg på slottsbal?
– Det känns väldigt roligt, ett stort erkännande att bli inbjuden till slottsbalen, säger Åman.
– Det känns bra. Lite nervöst. Man har ingen aning om vad man ska förvänta sig, säger Mangs.
Känns inbjudan som ett kvitto på ert arbete?
– Vi fick ju statens barnkulturpris för ett år sedan och det är väl en orsak till att vi nu blev inbjudna. Många andra som jobbar med barn och unga har också blivit inbjudna, säger Åman.
– Priset är ju det finaste. Men jag tror att det hela blir större i mångas ögon i och med att vi nu blev inbjudna. Så det känns nog fint, säger Mangs.
Jenni Haukio är poet, bland annat, och det var hon som delade ut priset till Åman och Mangs ifjol.
Känns det mer speciellt att bli uppmärksammad av någon inom branschen?
– Hon har ju en viss förståelse för kulturarbete, kanske mer än politiker överlag. Så på det sättet är det ju extra fint, säger Mangs.
”Nu behövs kulturen som mest”
Många branscher led under pandemiåren, däribland kulturen. Men även om vi lämnat de åren bakom oss kan man inte säga att det idag är värst blomstrande tider för kulturbranschen.
– Tyvärr är det inte värst ljusa utsikter. Och det märker vi också. Vi och många andra har fått en del oväntade avslag på ansökningar, säger Åman.
– När det är svåra tider väljer man kanske bort kulturupplevelser och det är ju helt förståeligt. Samtidigt tror jag att det är i dessa tider som kulturen behövs som mest, säger Mangs.
Så vad gör man då när man har tågat in i presidentens slott? Står man och tar in det hela eller går man runt och minglar?
– Kanske vi borde spana in någon att gå och prata med gällande finansieringen av kulturen. Man skulle ju ha en hel del att säga vissa politiker när det gäller satsningar på barn och unga eller klimatet. Vi får se, jag har inte tänkt tanken till slut. Men det är ju förstås en kväll när firandet av självständigheten är i fokus, säger Åman.
Går inte att ta självständigheten för given
Ja, självständigheten.
Vad betyder den för er?
– Min morfar flydde som barn från Karelen två gånger. Och jag känner en viss stolthet över det, att jag kan kalla mig en fjärdedels karelare. Jag bär en brosch av min farmor, en kvinna som väntade på sin man som var ute i kriget. De gifte sig också under kriget. Man blir påmind om hur nära det ändå är, när man verkligen börjar fundera på det, säger Mangs.
Åman fortsätter på Mangs tankegångar.
– Ännu vår generation har mor- och farföräldrar som har påverkats direkt. Och världsläget idag har gjort att de här frågorna aktualiseras, man tar inte självständigheten för given, säger Åman.
Skolor och yttrandefrihet
Det blir lätt att handla om krig när man pratar om Finlands självständighet. Men det finns mycket som är värt att vara stolt över och lyfta upp när vi firar vårt land.
Alexandra Mangs kommer att tänka på våra skolor och att barnen får gratis mat.
– Det är klart att det alltid finns mer saker man borde göra men vi satsar nog mycket på våra barn och unga och deras välmående. Det kan man vara stolt över här i Finland.
Annika Åman tänker på demokratin.
– Vi är ett av de mest demokratiska och icke-korrupta länderna i världen. Vi har yttrandefrihet och vi som konstnärer kan uttrycka oss fritt. Det har jag funderat på de senaste åren när man till exempel ser på Syrien och på vår granne i öst.