Ett stort problem inom naturskyddsdiskussionen har länge varit frågan om vem som ska betala för att bevara och återställa naturområden.
I rapporten framgår att det skulle krävas insatser på över 9 miljarder euro före 2035 för att nå de mål som är skrivna i Finlands naturskyddslag.
Till dessa hör att bland annat stoppa förlusten av biologisk mångfald genom att stödja naturskydd och återställning av naturområden.
”Regeringen håller sig inte till klimatmålen”
Många löften har getts av politikerna, men verklighetsbilden är mörkare.
Marins regering skrev in flera klimatmål i sitt regeringsprogram, men inte ens de skulle vara tillräckliga för att stoppa den pågående trenden.
Regeringen Orpos planer är ännu mindre ambitiösa. De pekar på att läget för naturen i Finland kommer att försämras ytterligare under den sittande regeringens tid.
– Om det nuvarande regeringsprogrammet förblir oförändrat kommer naturtillståndet att försämras ytterligare. Utan förändringar får vi inte stopp på förlusten av naturens mångfald, trots att det målet står skrivet i regeringsprogrammet, säger professor Janne Kotiaho, ordförande för Finlands naturpanel.
Att stoppa förlusten av naturens mångfald är dyrt - men att inte göra något blir ännu dyrare
Enligt rapporten är det hög tid att ta problemet på större allvar. Medlemmarna i den tvärvetenskapliga naturpanelen är ense om att naturen utgör grunden för både vårt mänskliga välbefinnande och en hållbar ekonomi.
– Ju längre förlusten av naturens mångfald fortsätter, desto svårare blir det för oss att stoppa utvecklingen. Också kostnaderna för restaurering av naturen stiger desto längre förlusten av biologisk mångfald tillåts fortsätta, säger Kotiaho.
Men de nuvarande åtgärderna som politikerna föreslagit räcker enligt rapporten inte till för att stoppa förlusten av biologisk mångfald i vårt land. Enligt rapporten krävs nu betydligt mer ambitiösa satsningar, innan det är för sent.
– Det som är hoppfullt är att utvecklingen verkligen skulle kunna vändas med ytterligare åtgärder så att den biologiska mångfalden börjar återhämta sig före 2035. De nödvändiga åtgärderna för att stödja naturen i skogar och våtmarker är redan kända och delvis i bruk – deras genomförande bör bara utvidgas betydligt, säger Kotiaho.
Finlands naturpanel föreslår ny lagstiftning
Att tänka sig att det är vanligt folk som ska stå för de miljarder euro som krävs för att återställa naturen är en tanke som inte går hem hos många.
Därför föreslår forskningsgruppen i sin rapport att stifta lagar som skulle göra att de som står bakom förlusten av biologisk mångfald också får stå för restaureringskostnaderna.
Som exempel lyfter Kotiaho upp vikten av pollinerande insekter för vår matproduktion. Enligt honom är problemet just nu att ingen är skyldig att betala för sådan aktivitet som sker på bekostnad av de osjungna sexbenta hjältarnas habitat.
– Även om vi vet värdet av pollinering leder den kunskapen inte nödvändigtvis till åtgärder om man inte behöver betala då man förstör de pollinerande insekternas habitat. Principen ”den som orsakar - den betalar” är ett konkret sätt att göra dessa värden synliga för de aktörer som orsakar försämring av naturens mångfald, säger professor Janne Kotiaho, ordförande för Finlands naturpanel.
Viktigt att värna om våtmarker och skogar
Dessutom är Finland bundet till internationella mål som bland annat att stoppa förlusten av naturens mångfald före 2035.
Framförallt viktiga för biologisk mångfald är naturområden med så liten mänsklig påverkan som möjligt. Till dessa hör till exempel vilda våtmarker och naturskogar, alltså skogar som inte är odlade utan som fått växa utan mänsklig påverkan under en längre tid.
– Vi kan inte stoppa förstörelsen av naturen utan klara mål vars resultat går att mätas och att följa med. Den här rapporten vill ge beslutsfattarna en helhetsbild av Finlands natur, och vad som kan göras för att mäta och följa med förlusten av dess mångfald, säger Kotiaho.
Klimatlagen inte tillräcklig – det behövs också en naturlag
Naturpanelen föreslår tillsättandet av en oberoende grupp forskare skulle för att se över en långsiktig plan för kampen mot förlusten av naturens mångfald.
I rapporten framgår det att planen måste vara långsiktigt och kunde sträcka sig till och med år 2070.
En naturlag som skulle motsvara klimatlagen skulle enligt forskargruppen stärka hållbarheten inom miljöpolitiken. I rapporten föreslås ett obundet bedömningsråd av forskare som skulle kunna inrättas för att följa med utvecklingen.
– Eftersom det här är en så lång plan kunde man inrätta ett råd som skulle granska genomförandet av planen och föreslå åtgärder om det verkar som att planen inte kommer att genomföras, föreslår Kotiaho.