Stämningen var bestämd då Finlands fackförbunds centralorganisation FFC och dess medlemsförbund utlyste hårdare tag i kampen mot regeringens politik och arbetsmarknadsreformer.
De planerade ändringarna i lagstiftningen om arbetsfred, möjligheterna att ingå lokala avtal och försämringarna i utkomstskyddet för arbetslösa grämer.
– Vi har inte använt alla våra muskler och vill inte göra det. Men om det behövs så måste vi naturligtvis ta till nya åtgärder, som inte är så bra för samhället, sa Servicefacket PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen.
PAM:s medlemmar hotar bland annat med strejk i Inex, Keskos och Lidls logistikcentraler på torsdag.
Ifall regeringen inte kommer emot och bjuder in till vad facket kallar ”genuina förhandlingar” så förverkligas strejkerna inom de olika förbunden.
Ny modell för lönebildningen och planerade nedskärningar grämer
Mika Helander, arbetsmarknadsforskare och akademilektor vid Åbo Akademi, säger att fackets missnöje kan delas in i två delområden.
Dels vill regeringen att arbetsmarknadsparterna ska förhandla fram en ny modell för lönebildningen, där exportsektorn sätter ett tak för löneförhöjningarna. Facket vill ha större inflytande här.
Det finns visserligen också inre splittringar inom facket inför dessa förhandlingar. En del förbund är missnöjda med sin roll.
Regeringens planer på nedskärningar som drabbar finländarna är ett annat rött skynke. Regeringen vill bland annat tumma på den sociala tryggheten och göra nedskärningar i inkomstöverföringar.
– Frågorna kring försämrat skydd, försämrat anställningsskydd och försämrad arbetslöshetsförsäkring är direkta kärnfrågor för facket, säger Helander.
Strejkerna är ännu inte lika omfattande som på 1990-talet
Hösten präglades av strejkåtgärder, men ännu har regeringen inte backat. Enligt Mika Helander trappas strejkerna upp och rör sig mer mot samhällets mitt.
– Också nu i den postmoderna tidsperioden lyckas facket mobilisera till kamp. Den som tror något annat gör en felbedömning.
Tillsvidare har åtgärderna varit ganska måttfulla jämfört med till exempel protesterna på 1990-talet. Då hotade facket med generalstrejk i sina protester mot regeringens planerade arbetslivsreformer.
Då backade regeringen och arbetsgivarna till slut.
– Jag misstänker att vi har något liknande att vänta oss nu, men läget trappas säkert upp. De här frågorna är så centrala för facket att de säkert kommer att vidta ännu hårdare åtgärder, säger Helander.
Någon måste backa, men vem?
Frågan är hur långt konflikten tillåts gå den här gången. Enligt Mika Helander har Finland en lång tradition av att vara ett avtalssamhälle, vilket många vill hålla fast vid.
Å andra sidan har de som spelar en avgörande roll i samhället i dag mindre förståelse för avtalssamhällets positiva effekter.
Regeringens ideologiska samhörighet kommer att testas. Det finns många arbetstagare med akademisk utbildning inom Samlingspartiet, och de är inte nöjda med alla regeringens planer.
Sannfinländarna får med säkerhet ta emot kritik på gator och torg då nedskärningar som drabbar medborgarna börjar få effekt.
– Det kommer sannolikt en röst från näringslivet, som i högre grad fungerar pragmatiskt och tänker på ekonomin, marknaden, produktionen och pengarna. Det kommer därifrån tyglande utspel, sådana som vill behärska och lugna ner situationen, förutspår Helander.