Relationen mellan lokalbefolkningen längs den österbottniska kusten och Miljöministeriet har länge varit ansträngd. I naturskyddsfrågor har åsikterna gått i sär och spänningarna har gjort det mycket svårt för parterna att förstå varandra. Med hjälp av en utredning, som kostat ministeriet runt 30 000 euro, ska alla inblandade lättare förstå varandra i fortsättningen.
Det är inte svårt att erkänna att misstag begåtts när det kommer till naturvården i Kvarken, inte ens av Miljöministeriet själv. Misstag som påverkat förtroendet för miljöförvaltningen, dess metoder och upplevt förmynderi. Nu hoppas ändå myndigheten på en konstruktiv dialog.
Rapporten ”Naturvården i Kvarken: meningsskiljaktigheter och möjliga lösningar” ska vara startskottet på en ny tid av konsensus. Rapporten är gjord av en utomstående aktör som specialiserat sig på miljökonflikthantering. Det blir allt vanligare att myndigheter tar till liknande utredningar i konfliktsituationer. Det har gjorts bland annat i tvistefrågor som rört vatten, sälar och samernas hembygdsområden.
Varför råder det brist på förtroende för miljöförvaltningen i Kvarkenområdet?
– Det har utvecklats under årtionden och människorna har upplevt orättvisa och frustration. Vi har gjort misstag i miljöförvaltningen under åren och nu betalar vi för det. Relationen mellan människorna är ganska dålig och man vill inte längre lyssna på varandra, säger överdirektör Tarja Haaranen vid Miljöministeriet.
Den 30-sidor långa rapporten är till stora delar baserad på ett 40-tal intervjuer med regionens beslutsfattare, kommunala direktörer, myndigheter samt representanter för intresseorganisationer, stiftelser, markägare, jägare, fiskare och naturorganisationer. Från miljöförvaltningens sida deltog både företrädare för ministeriet och företrädare för Forststyrelsen och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten.
Vi har gjort misstag i miljöförvaltningen under åren och nu betalar vi för det
Tarja Haaranen, överdirektör på Miljöministeriet
– I intervjuerna lyftes det fram missnöje med förvaltningsverksamhetssätt och erfarenheter av misslyckat samarbete. Det är sorgligt att vi fortfarande stöter på de misstag som begåtts vid beredning av Natura 2000. Det är 30 år sedan – en generation sedan. Mycket har förändrats och verksamhetssätten har utvecklats. Vi har nya människor på jobb och jag önskar vi kunde lämna en del av det förflutna bakom oss och skapa förtroende igen, säger Haaranen.
Förutom Natura 2000, finns det annat som du idag tänker att ”det här borde vi ha gjort annorlunda”?
– Kanske är det så, att vi borde ha mera tid att lyssna på människor. Ha mera tid att diskutera och försöka vara där med människor.
I januari kommer ministeriet att ordna en träff i Vasa tillsammans med andra centrala aktörer gällande Naturvården i Kvarken. Målet är att utarbeta en arbetsplan för miljöskyddet på området.
Har du varit överraskad över det hårda motståndet i miljöskyddsfrågor i Kvarken?
– Kanske litet. Men det är ganska vanligt då man har bråttom och metoderna inte är de bästa. Men jag är säker på att vi kommer att hitta lösningar, säger Haaranen.
Delad hoppfullhet
Haaranen är nöjd med resultatet som presenteras i rapporten. Det är också Lars Skog och John Erickson. Skog är ordförande för intresseorganisationen för en levande skärgård, Erickson är ordförande för delegationen Kvarkens världsarv och andelslaget Solrutten. De vill att mark- och vattenägare och lokalbefolkningen involveras i beslutsprocesserna.
Om det går snett så kommer det att bli ännu värre
John Erikson, ordförande för delegationen Kvarkens världsarv och andelslaget Solrutten
De erkänner att de varit skeptiskt inställda till rapporten, men att de under arbetets gång fått en allt mer positiv bild av det Miljöministeriet försöker uppnå. Förväntningarna är stora.
– Det värsta med det här, när man väl satt igång det, är att om det går snett så kommer det att bli ännu värre. Därför är det viktigt att den här processen lyckas nu, säger Erickson.
– Vi ska också utvärdera nuvarande inrättade naturskyddsområden i Kvarken innan vi går vidare med mera områden här, säger Skog.
Myndighetsförakt
Eftersom konflikten är gammal och sträcker sig flera årtionden tillbaka har meningsskiljaktigheterna resulterat i ett myndighetsförakt bland lokalbefolkningen.
– Det farliga med myndighetsförakt är att det har spill over-effekter på andra samhällsfrågor, inte bara natur- och miljö utan också andra saker. Det att vi får ett tjänstemannaförakt som sprider ut sig överallt i den här regionen är inte bra, och det är egentligen i grunden det som det här handlar om, säger Erickson.
Att jobba bort ett tjänstemannaförakt är ingen lätt sak, men både Skog och Erickson konstaterar att starten ska ske någonstans. De vill gärna börja med att se en utvärdering av Natura 2000, och därefter en strategisk plan för andra områden.
– Det är ungefär som en depression. Det tar lika lång tid att gå ur det som det tar att gå in i det. Det är en lång process, säger Erickson om hur länge det kommer att ta att smälta det kyliga bandet mellan Miljöministeriet och de berörda ortsborna.
Hur mycket kan en rapport och åtgärdsplaner fixa?
– Jag tror att den kan fixa ganska mycket. Jag tycker redan att vi är på bra väg. Samarbete i många projekt har gått framåt under senaste åren. Det finns möjligheter, säger Skog.
