Hör du till dem som alltid snabbt klickar på den lilla knappen ”skip intro” då du tittar på en serie?
Eller hör du, liksom jag, till dem som kan bli så fascinerade av inledningen att du ibland enkom söker upp introt till gamla serier för att titta på dem en stund och minnas en hel serie?
Introt till en serie finns inte där bara för att räkna upp skådespelarna, regissören, manusförfattaren och så vidare eller för att ge oss titeln på serien.
Det är i introt man anger tonen och det är här man skapar grunden för stämningen och stilen i en serie.
Och viktigast av allt – det är introt som skall fånga dig.
En av de serier som verkligen lyckats skapa en inledning som fascinerar är The Crown.
Kort introhistorik
Det var inte streamingtjänsterna som var först med att satsa på introt, även om många av deras serier har intron som är små ”konstverk” i sig.
Tv-programmens intron startade egentligen redan på 1950- och 60-talet. Då antalet kanaler och programutbudet ökade blev konkurrensen om tittare allt hårdare och då blev det viktigt att ha en inledning som väckte intresse.
En visuell dikt som ger ett djup åt serien
Patrick Clair
Under 1970-talet började man satsa på den låt man hör i introt och på 1980-talet blev introt allt pampigare och längre, som till exempel i Hill Street Blues och Miami Vice.
Längden på inledningarna kan man säga att kulminerade i början av 1990-talet med det långsamma och suggestiva introt till Twin Peaks (en minut 30 sekunder).
Sedan svängde pendeln och många av de kommersiella nätverken i USA började göra korta inledningar. Lost hade ett mycket minimalistiskt intro på bara 15 sekunder.
Streamingtjänsterna, som inte behöver skapa utrymme för reklam, valde att gå i en annan riktning och istället satsa på långa inledningar, introt till Sopranos där vi åker från New York till New Jersey är en minut och 30 sekunder.
Det är också via streamingtjänsterna som vi de senaste åren fått ta del av många extra fascinerande intron.
Till exempel Game of Thrones, där den tredimensionella kartan fokuserar på den del av Westeros som skildras i det kommande avsnittet.
Eller fängelseserien Orange is the new black som inleder med foton på verkliga kvinnliga fångar. För att inte tala om hur viktig musiken är, det ostämda pianot i otakt till hiphop-rytmen, i introt till Succession.
På en minut skapas en krona
Introt till The Crown börjar i totalt mörker där den första glimten vi ser är guld och någon slags svart metall som plötsligt dyker upp lite som ett ormhuvud.
Det här guldet och svarta materien börjar sedan växa fram, nästan organiskt i något som först påminner om svampmycel som slingrar sig uppåt för att i nästa stund föra tankarna till en törnekrona.
När musiken sedan blir mer pompös och stråkarna sätter in, tar guldet en fastare form och vi börjar urskilja olika mönster.
Det kunde vara en riddarrustning eller ett harnesk som tar form men i takt med att vi i musiken börjar närma oss ett crescendo ser vi diamanter som blänker till.
I starkt motljus skymtar vi sedan kronan, The Imperial State Crown (imperiestatskronan) med en mondé, den juvelbeströdda bollen som ska symbolisera jorden och på toppen av den det så kallade mantuanska korset.
I samma stund som vi ser kronan dyker också själva titeln upp – The Crown.
Att serien börjar med just imperiestatskronan är ingen tillfällighet, den är en av den brittiska monarkins främsta symboler och används alltid vid parlamentets öppnande, däremellan förvaras den med de andra riksregalierna i Towern.
The Crown är inte heller enbart en fiktiv serie om drottning Elizabeth II.
I förlängningen är det också en skildring av Storbritannien. Det är via den kungliga familjen man skildrar det stora imperiets sakta fall och ett samhälle som brottas med att försöka bli mer modernt.
Själv har jag från första stund fascinerats av det här introt och speciellt hur kronan organiskt tycks växa fram ur tomma intet och plötsligt står där fylld med tusentals diamanter, hundratals pärlor och ovärderliga ädelstenar.
Man kan se det som ett enkelt sätt att helt förbigå hela historien om hur det kommer sig att den brittiska kronan har alla de där fantastiska ädelstenarna.
Samtidigt som man effektivt skapar vissa kusliga undertoner för hela serien. Vi förstår direkt att det kanske inte alltid är så lätt att bära en krona.
Att en krona som den här kommer med vissa plikter och krav. Serien handlar på sätt och vis om hur drottningen väljer plikten, framom familjen. Kronan befäster hennes ställning, men binder henne också vid ett ämbete.
En visuell dikt
Introt till The Crown är skapat av filmregissören och titelskaparen Patrick Clair som bland annat vunnit två Emmys för sina intron.
Det är Clair som skapat det suggestiva introt till True Detective och det lite James Bond-inspirerade introt till The Night Manager, för att inte tala om det kusliga introt till Westworld.
Den dramatiska musiken vi hör i introt till The Crown är skapad av ingen mindre än den Oscarsbelönade kompositören Hans Zimmer.
Clair har talat om utmaningen i att skapa intron då publiken ofta sträcktittar på serier och därför möter introt med jämna mellanrum. I en intervju för Guardian beskrev Clair därför introt som en visuell dikt som ger ett djup åt serien.
Den största komplimangen, enligt honom, är då han hör någon säga – jag skippade inte introt.
