Linda Bergholm-Montenegro är uppvuxen i Comas i norra Lima. När hon var 21 år gammal satte hon sig på ett flygplan för första gången i sitt liv och flög till Europa.
– Jag lånade pengar för att kunna delta i ett au pair-program i Nederländerna. Jag lämnade allt, min familj och mina vänner. Jag var lite rädd. Hur ska det gå? Hur ska jag klara mig utan min mamma?
Inte lätt att flytta från en miljonstad till Västanfjärd
Under samma tid träffade hon sin blivande man Fredrik på nätet och han hälsade på henne i Nederländerna.
– Det var ”love at first sight”, kärlek vid första ögonkastet.
Våren 2007 flyttade hon till hans barndomshem Bjärkas gård i Västanfjärd på Kimitoön. Det var en stor omställning att flytta från en miljonstad till tystnaden på landsbygden.
– Jag kommer från Lima, där det finns 11 miljoner människor. Här i Västanfjärd finns bara 800 personer. Det finns bara natur och träd.
Den första tiden var tung, då hon inte kunde finska eller svenska och kände endast Fredrik och hans föräldrar. De kulturella skillnaderna var också stora, säger Bergholm-Montenegro.
– Vi som är från Latinamerika, vi pratar högt och vi skrattar mycket. Exempelvis då man kommer till ett födelsedagskalas här i Finland så sitter alla tysta och dricker kaffe. Men det är det som är lite konstigt, för det är ju en födelsedag! Det borde vara mer ljud och mer skratt!
Paret driver en golfbana och turistverksamhet i Västanfjärd. Speciellt somrarna är hektiska. De har tre söner och Linda Bergholm-Montenegro är glad över att de kan få en trygg uppväxt på Kimitoön.
– Man gör allt för barnen. De är det viktigaste i livet.
Hon är tacksam över att familjen mår bra och att paret har jobb. Samtidigt har hon haft svårt att hitta nära vänner på orten.
– Alla känner varandra från då de är riktigt små och vi är lite utanför. Jag har inte haft en möjlighet att komma in i en grupp och har känt mig ensam.
Ishockeyn ger gemenskap och glädje
Tystnaden och lugnet är något hon inte heller har vant sig vid. Hon vill ha folk och ljud omkring sig och har inget emot att besöka ett köpcentrum i rusningstid. Det var också i Finland som hon fick upp ögonen för ishockey.
Hon har hittat en gemenskap bland hockeyfansen i Åbohallen och älskar ljudet och stämningen på matcherna.
– Jag är ett fan av TPS. Det är en bra stämning och jag älskar att vara med folk. Det känns bra.
Hennes favoritspelare är tidigare TPS-spelaren Kaapo Kakko, som nu spelar i New York Rangers. Hon drömmer om att flyga till New York och se honom spela i en NHL-match.
”Jag vill att mina söner ska vara öppna och avslappnade”
Linda Bergholm-Montenegro vill gärna dela med sig av sitt peruanska ursprung med sina barn. Hon pratar spanska med sönerna och lagar peruansk mat åt dem. Hon vill också att de ska våga visa sina känslor.
– Jag vill lära dem att vara öppna och avslappnade. Och att familjen är viktig.
Trots att hon har bildat familj i Finland, så saknar hon familjen i Peru. Linda Bergholm-Montenegro har en stor släkt i Peru men har inte besökt sitt hemland sedan 2009.
Hon håller kontakt med familjen exempelvis med hjälp av videosamtal. Dessutom besöker hennes mamma Finland regelbundet.
– Min bror har barn som jag aldrig har träffat. Mina kusiner har också barn och jag har aldrig träffat dem heller. Jag saknar min familj.
Saknaden är speciellt stark under högtider, då hon skulle vilja fira tillsammans med familjen både i Finland och i Peru.
– Du är inte komplett. Ditt halva hjärta är där och andra halvan är här. Du kan aldrig vara hundra procent lycklig.
Latinamerikansk musik och dans hjälper mot hemlängtan
Peruansk mat och latinamerikansk musik hjälper henne att mota sin hemlängtan. Hon hälsar regelbundet på peruanska vänner i Helsingfors och pratar då sitt modersmål, de äter peruansk mat och dansar till latinamerikansk musik.
– Det hjälper mig att klara av vintern. Jag är lyckligast när jag dansar. Jag sluter ögonen och bara dansar och njuter av musiken.
