Det är rejält kallt när vi träffar Finlands bästa långdistanslöpare på biblioteket i Korsholm. Camilla Richardsson kommer direkt från Botniahallen där hon startat dagen med en 45 minuter lång träning. Senare ska hon iväg och luncha med sin syster.
Med över tvåhundra resdagar och en resväska som är oftare packad än uppackad är det skönt att vara hemma en stund. Om än för bara några veckor. På juldagen bär det av igen för Camilla Richardsson då hon sätter sig på planet till Sydafrika och ett nytt träningsläger som väntar.
– Jag har en sådan grej, att jag alltid ska vara hemma på jul. Jul symboliserar för mig att få träffa familj, kompisar och släkt, säger Richardsson som enligt gammal tradition springer en jullånglänk med vännen Sophie Lövdahl på julafton.
Vad betyder ditt hem för dig?
– Det betyder väldigt mycket. Vi byggde ett nytt hus för ett par år sedan och det är första gången som jag känner att vi har ett hem. Tidigare har vi haft hyreslägenhet och det har inte känts lika ”hemmigt”. Nu har man egen gård och hus att ta hand om, det saknar jag mycket då jag är på läger.
Hemmet finns i Smedsby i Korsholm.
Avkopplande med böcker och vänners vardagsfunderingar
Att vi ses på biblioteket är inte bara en praktisk lösning, utan även en symbolisk. Böcker är viktiga och det blir många sidor lästa under träningsläger och tävlingsresor. Böcker lånar hon helst från sin mammas bokhylla och det är inte helt ovanligt att idrottarna sinsemellan byter böcker med varandra. Det är bra med finska böcker, konstaterar Richardsson.
Året som gått har varit ett kanonår med rekordtider och fixad OS-biljett. Även om Richardsson märker av ett ökat intresse för henne och hennes prestationer, känner hon inte av någon media-trötthet.
– Jag är så sjukt idrottsintresserad, så det går nog bra i alla fall. Men kanske om man träffar personer som man inte träffat på länge, vänner, då kan jag tycka att det är skönt att få vara ”Camilla” och inte alltid en idrottare.
Hur skiljer sig ”det normala livet” från idrotts-Camillas vardag?
– Man pratar om vardagliga saker, inte om kilometerfarten på förmiddagsträningen och hur många kilometrar man ska springa denna vecka. Det är intressant att lyssna på vad icke-idrottande gör, vilka funderingar de har och vad de har för vardagsproblem. Vi idrottare pratar om att ”det kändes dåligt på länken i morse”, men andra kan faktiskt ha andra problem i sina jobb som kan vara ganska intressant att lyssna på.
Den nyvunna maratonkärleken
Richardsson beskriver år 2023 som fantastiskt. Tre finska rekord har det blivit. Av dem rankar Richardsson maratonrekordet högst. Vägen till framgången är skadefri och det har gått att hålla sig till planen.
– Nu har jag hittat en ny glädje i löpningen och jag ser att det går framåt.
Med en OS-biljett på maratonsträckan i bakfickan kan Richardsson gå in för ett år utan rankingstress. Nu kan fokus ligga direkt på OS. Det ser också ljust ut inför 5 000 och 10 000 meters loppen.
– Det är i och för sig ganska trevligt om man kvalar i tre grenar till OS, men för tillfället ser det ut som att jag kommer att ställa upp på maraton. Men det är länge till OS ännu, man hinner ändra sig.
Camilla Richardsson ler när hon pratar om maraton. Det är uppenbart att sträckan värmer hjärtat. Det är något annat än den hårda stämningen på löpbanan. Utöver prestation handlar det också om gemenskap och en gemensam respekt för sträckan.
Loppet i Valencia i början av december, som resulterade i finskt rekord på sluttiden 2.24'38, var hennes andra lopp i karriären. Tanken på hur mycket tiden ännu kunde förbättras är intressant.
– Om man ännu kan fila bort lite börjar vi nästan tala om EM-medaljer. Så nu har ju maraton kanske fått en viss plats i mitt hjärta som den inte har haft tidigare, säger Richardsson och skrattar.
Märker du av den stora framgången i din vardag?
– Jag blir kanske mera igenkänd på stan nu än tidigare. Folk ser mig kanske mera som en ”riktigt idrottare” nu. Speciellt efter nationsrekorden på 10 000 meter var det väldigt mycket uppskattning. Det är förstås roligt att folk följer med. Men jag känner mig inte annorlunda fast hur många rekord jag skulle springa, jag är fortfarande samma person men får mera uppskattning.
Vad är målet 2024?
– När jag ser hur mycket jag gått framåt, det är klart man ska vara i form också, men speciellt under EM kan vad som helst hända.