– Jag vill inte tränga mig på.
Det är den mening jag minns bäst, efter samtalet med en grupp människor på ett kafé i Helsingfors. Vi talade om julen och hur vi firar den.
Vissa skulle umgås med barn och barnbarn, annan släkt eller med vänner. Någon skulle gå på konsert eller läsa en god bok. En del skulle fira jul ensamma eller låta bli att fira den alls.
Fira eller inte fira
Julen är en helg som kan väcka både blandade känslor och djupt begravd ensamhet. Man skulle kanske gärna snabbspola förbi julafton och alla de förväntningar som omgivningen sänder ut.
Också om någon öppnar sin dörr så kan det kännas påträngande att tacka ja, man vill ju inte tränga sig på. Julen väcker kanske också gamla minnen till liv, som inte alls rimmar med nuet. Alla har vi våra egna förhoppningar och drömmar om hur julen borde se ut.
– Jag städar lite extra till jul och köper någonting att äta, men inget desto vidare firande. Jag är ensam på jul, då träffar jag just ingen alls.
Henry firade tidigare med familjen och föräldrarna så länge de levde, men nu har han vant sig vid att vara ensam på jul. Om han blir bjuden någonstans så firar han kanske jul, men han vill som sagt inte tränga sig på hos någon.
En annan av besökarna säger att hon trivs bra med att vara ensam på jul, och att få lite lugn och ro. Hon blir nästan besviken om någon hör av sig.
Kravlös samvaro
Kaffe på stan bedrivs i Johannes församlings regi, så att man under hösten har ordnat träffar för församlingsmedlemmar på olika håll i staden.
Det var diakoniarbetaren Viivi Suonto som började med träffarna, inspirerad av yrkeshögskolan Novias och Johannes församlings projekt ”Var är du?”. Inom projektet samlade man in svar på frågor om ensamhet och förslag till lösningar för att motverka ensamhet.
– En privatperson som svarat på enkäten hade önskat sig kafébesök och jag nappade på idén, förklarar Viivi Suonto. Tanken är att vi skulle få nya människor att möta varandra och diskutera och kanske bli vänner.
Annica tycker det är trevligt att komma och träffa kompisarna i samband med Kaffe på stan.
– Jag har blivit vän med många människor från olika församlingar. Det är jättetrevligt att komma sig ut, jag sitter så mycket hemma ensam på grund av kryckorna.
Hon tycker det är viktigt att umgås med människor med annan bakgrund och kontext än hon själv har.
– Man får alltid intressanta infallsvinklar och hör om folks liv. Man blir ganska ödmjuk, för många har inte haft det så hemskt lätt, säger Annica.
Göran firar jul ensam. Han brukar läsa böcker och lyssna på radio. Till vardags följer han gärna med idrott och har olika fritidsintressen, det beror litet på årstiden vad som är aktuellt.
Som infödd helsingforsare håller han med om att staden nog har förändrats under årens lopp, kanske också sätten och ställena man möts på.
– Jag tror att man träffades mera i hemmen förr. Men jag kan ha fel.
Församlingen går ut
Diakoniarbetaren Viivi Suonto brukar ha med sig en kollega från församlingen. Det kan vara prästen eller kantorn som också bänkar sig på kafeet. Den här gången deltar också barnledaren Martina Friman.
Under träffarna har man inget program utöver samvaron, det är möjligheten att träffas med lågtröskel som är det viktiga.
– Jag tänker mig att det för någon kan kännas lättare att komma till ett kafé än till församlingssalen på Högbergsgatan, säger Viivi Suonto.
Tidigare år har Johannes församling erbjudit möjligheten till gemensamt julfirande för den som kanske inte har någon att fira med. I år är det Andreaskyrkan som står värd för det.
– Och så ordnas det ju många mässor och konserter under julen som kan vara till glädje för många.
Om man har det svårt ekonomiskt kan diakonin hjälpa också inför julen.
Det är främst lite äldre daglediga som möter upp på kafé men träffarna är öppna för alla.
Det finns också ett nytt projekt i Johannes församlings planer för 2024: det ska startas ett vardagsrum för daglediga och unga vuxna som är öppet på tisdagar.
Vilka är då förhoppningarna för det nya året?
– Att det ska bli bättre än det här året. Med bättre möjligheter till ett värdigt liv, för det har varit ganska ovärdigt nu. Man blir deprimerad av det som händer och sker i världen. Det känns inte som om det skulle driva fram någon godhet i stora mått. Det allra hemskaste är att tänka sig att det är mina barnbarn som råkar ut för konsekvenserna av det. Som tur är så finns det de som jobbar hårt för det goda, kyrkan är en av dem, säger Annica.
Inför julottan sänds 25.12 kl.7.50 i Yle Vega och på Arenan. Redaktör Monica Slotte.