I Storbritannien är det så många som lämnar in skilsmässoansöknungar direkt efter julen att fenomenet har fått ett namn: Divorce Day eller Skilsmässodagen.
Man biter ihop tills helgen är slut, men då vardagen återvänder har man fått nog. Det är förstås inte på grund av själva julen man vill skiljas, men skavankerna i relationen blev plågsamt uppenbara då man varit tillsammans dygnet runt och borde ha känt sig glad och lycklig.
”Var det här er sista jul som par?” undrade Relationspodden aningen melodramatiskt inför veckans avsnitt. Och några lyssnare kände sig träffade.
Varför är det just julen som får mångas bägare att rinna över? Och måste en separation vara en katastrof? Kan den egentligen vara en lättnad och räddning? De här funderar vi på i veckans avsnitt. Några av breven publicerar vi här.
Kanske sista julen
Kanske var det här vår sista jul tillsammans. Rolig var den i alla fall inte.
Vi gjorde som vi brukar göra. Det var mat och pynt och rally från julbord till julbord hos olika släktingar med strikt tidtabell så allt skulle fungera. Det var jag som gjort upp tidtabellen, också med hans släktingar. Själv var han irriterad över att jag stressade på honom när det var dags att åka vidare.
En gång i världen skrattade vi åt jul-kaoset. Det var stressigt, men vi gjorde det ju för barnen och för våra släktingar. Vi var ett jul-team, och vi sparade våra julklappar till varandra tills ungarna slocknat, då hade vi en mini-jul bara för oss. Men i år somnade mannen så fort vi kommit hem från hans föräldrar.
Nej, inte skiljer man ju sig för att den ena är trött om kvällarna. Men visst känns problemen extra tydliga när man kommer ihåg hur jularna kändes tidigare.
Lena 40+
Hon gick mitt i julbestyren
Min exfru begärde skilsmässa två veckor före julafton 2020. Våra två barn var små ännu, sonen var 11 år och dottern 9 år.
Hon kunde ha valt en annan dag på året, eller längre in på det nya året. Min son grät till och med i sömnen. Alla grät mer eller mindre den julen. Julafton firas ju främst för barnens skull.
Det var bittert och smärtsamt, kommer aldrig att glömma det.
40
Det finns inget kvar
Efter över 30 år tillsammans och med ungarna utflugna är det inte så lätt att veta om man ska dra iväg eller stanna!
Jag har funderat i flera år, både ensam och gjort en massa försök att snacka med mannen. När förhållandet kommer på tal undrar karln vad vi ska tala om. Vad har jag nu då för problem? Då blir jag alldeles perplex, kan man inte tala on att vi inte haft sex på åratal och lever mera som rumskompisar?
Han är ju en intelligent man med ett ansvarsfullt arbete, han är bildad och artig. Men då det blir tal om oss två är han lika smart som en get.
Jag frågade tre gånger under julhelgen om han skulle vara intresserad av litet hanky panky, fick nobben tre gånger.
Gråter inombords då han ordnat eget program borta hemifrån på de enda lediga dagarna vi har tillsammans före sommarsemestern.
För tillfället ger förhållandet bara oro över min egen framtid och högt blodtryck.
Mitt hjärta brister då jag inser att det nog kommer att ta slut.
Crambamboli, 53 år