Tammerfors universitet och Polisyrkeshögskolan har undersökt utmaningar och möjligheter för polis och rättsväsende att ingripa i digitalt våld.
Rapporten avslöjar att det digitala våldets allvar och konsekvenser har underskattats i rättsprocessen, av polis, av socialtjänst och i debatter om ämnet, särskilt på sociala medier.
Dessutom verkar det som att både förövare och offer ofta är omedvetna om den allvarliga karaktären av digitalt våld och dess juridiska konsekvenser.
Digitalt våld har inte skrivits in i strafflagen, men kan ändå uppfylla rekvisitet för något brott; till exempel förföljelse, olovlig avlyssning eller identitetsstöld.
Eftersom våldet inte nödvändigtvis sker ansikte mot ansikte, och inga fysiska spår lämnas kvar, förblir fenomenets allvar ofta obemärkt.
Även om omfattande undersökningsmaterial stöder åtalsprövning, möter många offer stigmatisering, skuldbeläggning och skam. Det här fördröjer både uppsökningen av och tillgången till hjälp.
Gemensam praxis och nya arbetssätt
För att bekämpa problemet krävs, enligt undersökningen, förändringar i attityder och praxis.
Man måste bland annat öka utbildningen och medvetenheten om olika former av våld. Dessutom måste man ha en enhetlig praxis för dokumentation av våld och man bör förbättra kvaliteten på förundersökningsprotokoll.
Enligt rapporten bör ansvar också läggas på digitala medieplattformar.
Rapporten baserar sig på bland annat brottsanmälningar, fokusgruppsintervjuer med poliser, åklagare och anställda vid stödtjänster, samt en webbenkät riktad till personer som har upplevt digitalt våld.