Minnesstunden inleddes med att församlingen tände ljus för mamman och pojken från Molpe i Korsnäs.
– Det är fint av Korsnäsborna att sluta upp så här. Jag tänker det är viktigt för familjen att se att vi bär deras börda tillsammans med dem, säger Korsnäs församlings kyrkoherde Rose-Maj Friman.
Vad tror du att den här gemenskapen ger?
– Jag tänker att den ger gemenskap och styrka för framtiden.
Tidigare i veckan hölls en liknande minnesstund i bykyrkan i Molpe.
– Det var en av familjen som sa efter att vi hade det här tillfället i Molpe bykyrka, att nu är det enklare att träffas på byn efter det här. Alla vet, man behöver inte tänka att oj, hur går det nu?
Jag tänker det är viktigt för familjen att se att vi bär deras börda tillsammans med dem
Våga möte en människa i sorg
Friman har ett gott råd till dem som funderar på hur de ska möta en människa i sorg.
– Det är inte så stor skillnad vilka ord man väljer. En klapp på axeln eller ett enkelt ord, ”hej, vi vet vad som har hänt”, ”mitt deltagande” betyder mycket.
Enligt Friman har närheten till havet format Korsnäsborna.
– Jag brukar säga att människor här är realistiska. Jag tänker att havet är ett naturelement som inte är riktigt förutsägbart. Ibland tar det och klart att det också ger bröd och fisk på bordet. I generationer har den här bygden blivit van med det här som som är oförutsägbart.
Och nu tog naturen igen fast det inte var havet den här gången.
– Nej, det var inte havet den här gången, men vattnet i sitt element också där.
Också i Muonio hölls på söndagen en minnesstund för de omkomna vid Pallas naturcenter.