I tonåren var Alexandra Enlund konstant trött. Energin räckte till att träna, men inget annat.
Hon trodde att det hörde till. Att hon ska slita och kämpa. Att det är så en idrottare ska göra.
– Jag ville klara mig så bra som möjligt, och då fick jag i något skede en idé om att man är en bra idrottare om man väger så lite som möjligt, berättar Enlund i Sportliv.
Den i dag 26-åriga tidigare landslagsorienteraren och juniorlandslagslängdåkaren fortsätter.
– Grejen är ju den att det kan gå bra i början, men i något skede kommer väggen emot.
Det var redan under högstadietiden som de ohälsosamma tankarna började snurra i hennes huvud.
– Om jag åt lite mer vid någon måltid kände jag mig tvungen att kompensera genom att äta mindre vid följande. Fast jag helt säkert hade behövt dubbelt så mycket energi, medger hon.
Se Alexandra Enlunds berättelse om ätstörning och energibrist i Sportliv på Yle Arenan:
Ohälsosam optimering av kroppsvikten
Junior-FM på skidor i Karleby i mars 2015.
IF Femmans Alexandra Enlund vinner guld i U18-klassen på 5 kilometer fritt framför näsan på de närmaste konkurrenterna Vilma Nissinen och Anni Alakoski. Hennes segertid är vassare än till exempel de nuvarande landslagsåkarna Johanna Matintalos och Jasmi Joensuus i U20-klassen.
Enlund har åkt skidor sedan hon var så ung att hon inte ens kan minnas när hon stått på skidor för första gången. Att inte satsa på idrotten är inget alternativ som existerar i hennes värld.
– Hela min identitet var förknippad med idrotten. Jag kände inte mig själv som människa, utan allt baserade sig på mina resultat, och då tog jag misslyckanden hårt. Alltför hårt, minns Enlund.
Om en tävling gick dåligt kunde hon känna sig fullständigt misslyckad och gråta en hel kväll.
Ofta gjorde stortalangen från Korsholm ändå väl ifrån sig på tävlingar och träningar. Däremot var det svårare att orka med vardagen utanför idrotten. I sociala sammanhang var hon mentalt frånvarande.
Tankeverksamheten var så upptagen av allt som cirkulerar kring maten och träningen att jag inte hade så mycket energi att tänka på allt annat.
Alexandra Enlund
Om jag umgicks med kompisar kunde jag vara i en helt egen bubbla.
Alexandra Enlund
Jag hängde inte med i diskussionen eftersom jag var så insnöad i egna tankar.
Alexandra Enlund
Hon var aldrig helt utan att äta, men försökte optimera kroppsvikten genom att begränsa sin kost.
Enlund tog sin idrott på allvar och enligt hennes uppfattning skulle idrottare bita ihop och låta bli att blotta sina svagheter. Dessutom var hon framgångsrik och fick beröm. Hon ville inte spräcka fasaden.
Därför berättade hon inte för någon att hennes mens hade försvunnit på grund av kroppens relativa energibrist – av för lite kost och vila i förhållande till mängden träning.
Hon visste att det inte var normalt utan något hon borde söka hjälp för. Hon hade läst på och var medveten om riskerna.
– Har man inte mens så kan det leda till att man får mycket skador. Skelettet blir skörare och man återhämtar sig inte.
– Men när jag samtidigt presterade bäst jag någonsin gjort är det jättesvårt att inse att det på riktigt är någonting man borde ta tag i. Jag bara sköt bort det för jag tänkte att jag är en supermänniska som inte får skador eller problem med det här.
Elitidrottsbubblan spricker
Våren 2023 har Alexandra Enlunds landslagskarriär som orienterare slagits i spillror.
Hon har varit konstant skadad i två års tid.
Sjundeplatsen i karriärens första världscuplopp i orientering hösten 2018 – kort efter att hon flyttade till Åbo och lämnade skidåkningen och gymnasiet i Vörå – känns som ett avlägset minne.
Hon undrar ifall den ständigt trasiga kroppen någonsin ska göra det möjligt för henne att fortsätta det elitidrottarliv hon i praktiken alltid levt.
Under de första månaderna av skadeperioden hade hon haft ork att utföra all rehabiliterande träning utan problem, men efter två tunga år kantade av nya skador och ständiga bakslag börjar motivationen ta slut.
När hon som skadad inte kunnat vara idrottare på heltid och haft tid att se livet utanför idrottsbubblan, har hennes sätt att tänka också förändrats.
– Jag insåg att jag faktiskt kan må bra av annat i livet också – fast jag alltid hade trott att jag inte hade några andra alternativ än att vara idrottare.
I början av juni i fjol skriver hon ett långt inlägg på Instagram som hon inleder med ”Santtu is out of the game” – och meddelar att hennes elitidrottskarriär har nått en slutpunkt i 26 års ålder.
”Ett antal bakslag kan man ta, men det finns en gräns, också för mig. Det är absolut inte värt det om det tar mera än vad det ger. Hela världen är full av andra äventyr, och jag känner att det nu är dags att fokusera på alla mina andra drömmar utanför elitidrottsbubblan.”
- Alexandra Enlund på Instagram
Sundare inställning till idrott, träning, kost och kropp
När Sportliv träffar Enlund i Åbo i december 2023 har hon njutit av livet utanför elitidrottsbubblan i ett halvt års tid.
– Alltså jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det har känts helt otroligt skönt. Det har känts som en befrielse.
Med distans till sitt tidigare elitidrottarliv kan hon se hur hon vantrivdes med tillvaron. Att idrottsmiljön kändes toxisk berodde mycket på hennes egna förhållningssätt.
– Jag tog saker alltför seriöst, alltför tidigt. Jag kunde ha kommit så mycket längre om jag hade tagit saker lite mer som de kommer.
– Man behöver inte vara superseriös när man är femton. Det kan man vara när man är tjugofem.
Enlund har fortsatt röra på sig aktivt. Hon njuter fortfarande av att få vara ute i naturen, att känna sig uthållig och stark. Men hon rör på sig när hon känner för det – inte enligt ett noggrant planerat schema.
Hon upplever att hennes relation till idrott, träning, kost och kropp aldrig har varit lika sund som den är för tillfället.
Redan innan hon satte punkt för sin elitidrottskarriär hade hon börjat jobba aktivt med sitt psykiska välmående och fått kroppen i balans. Utan elitidrotten upplever hon att hennes inställning till maten är som den ska vara, okomplicerad.
– Det känns spännande att tänka på framtiden. Jag har ingen aning om vad jag ska göra, men jag kan göra precis vad jag vill.
Att blicka bakåt känns mindre bra.
– Jag blir så ledsen, för jag vet hur mycket bättre jag kunde ha mått när jag var i den åldern.
Hon vill hälsa till sitt tonårsjag och andra i liknande situation att livet inte är så allvarligt, och att man som idrottare får och verkligen ska njuta av livet utanför idrotten om man vill möjliggöra en lång och hållbar karriär.
Speciellt en sak vill hon understryka.
– Ifall du är medveten om att någonting inte är helt som det ska – till exempel om du inte har mens – så ta tag i saken direkt. Fundera inte på det i fyra år förrän du gör något åt saken.