Start

”Andra är rädda för ryssen, vi är räddast för välfärdsområdet” – nedskärningar i vården i Vörå väcker frustration

Glädjen var stor i Oravais i december när ortens allmänmedicinska avdelning trots hot om nedläggning fick fortsätta. Men glädjen byttes till besvikelse när det visade sig att beslutet innebär en rejäl nedmontering av verksamheten.

Vi besöker allmänmedicinska avdelningen i Orovais där framtiden skapar förvirring.

Det går inte att ta miste på besvikelsen när Gunilla Jusslin talar om sin gamla arbetsplats, den allmänmedicinska avdelningen i kommundelen Oravais i Vörå.

– Jag känner mig dragen vid näsan, grundlurad.

Hennes besvikelse bottnar i det faktum att Österbottens välfärdsområde i december i fjol beslöt att verksamheten vid det gamla närsjukhuset ska bantas ner rejält.

Paradoxalt nog var det annat ljud i skällan genast efter det att beslutet fattades för en dryg månad sedan av välfärdsområdets styrelse.

– Jag var jätteglad när jag läste styrelsens beslut, säger Jusslin, som själv är medlem i välfärdsområdets fullmäktige för SFP.

”Vi blir en långvårdsavdelning”

Hon och många andra trodde att beslutet innebar att avdelningen får fortsätta ungefär som förut, alltså som en allmänmedicinsk avdelning som också tar emot mera krävande fall där behovet av läkare och sjukskötare kvarstår.

Det som Gunilla Jusslin förstod av beslutet var att antalet platser skulle minska med fem, från 20 till 15.

Men det hon, och många andra, inte förstod var att verksamheten de facto bantas ner till den grad att man inte längre kan tala om en allmänmedicinsk avdelning.

– Vi blir en långvårdsavdelning i praktiken, menar sjukskötare Ann-Britt Backull, som har jobbat på avdelningen i flera år.

Sjukskötare Ann-Britt Backull bäddar en säng på allmänmedicinska avdelningen i Vörå.
Vårdpolitikern Ann-Britt Backull jobbar själv som sjukskötare på allmänmedicinska avdelningen i Oravais i Vörå. Bild: Kjell Lindroos / Yle

I likhet med Gunilla Jusslin är Backull också medlem i välfärdsområdets fullmäktige i SFP-gruppen.

– Jag förstår att platserna behövde minskas litet, men inte att avdelningens profil skulle ändras så här.

Så hur är det möjligt att två medlemmar i välfärdsområdets fullmäktige inte fattar vilka beslut som fattas i en verksamhet som båda är insatta i?

I beredningen och beslutsprotokollet står det så här:

”Antalet vårdplatser på allmänmedicinska avdelningen i Vörå föreslås minska från 20 till 15 från och med 30.6.2024, den nuvarande profileringen blir kvar.”

”Jag förstår ingenting”

Nyckelordet här är profilering, alltså vilken typ av verksamhet som ska gälla på avdelningen.

– Jag förstår ingenting. Beslutet borde ha formulerats bättre, säger Jusslin när hon breder ut dokumenten kring processen på ett bord.

Ledningen för välfärdsområdet har i efterhand meddelat att formuleringen ”den nuvarande profileringen blir kvar” betyder den profilering som avdelningen har den 30 juni 2024, alltså efter nedskärningarna.

– Ledningen borde ha varit mera öppen med sin information till personalen, säger Backull.

Eftersom yrkesbilden ändras totalt misstänker jag att sjukskötare söker sig till andra områden

Ann-Britt Backull, sjukskötare

Hon tycker personalen borde ha blivit informerad i god tid.

– De kunde också ha besökt oss och sett vilken typ av vård vi erbjuder på ort och ställe.

Mycket är oklart ännu, men ingenting förblir som förut. Och det får också praktiska konsekvenser för personalen.

– Eftersom yrkesbilden ändras totalt misstänker jag att sjukskötare söker sig till andra områden, säger Backull, som inte bestämt vad hon själv ska göra i framtiden.

Folk är förbannade överallt på styrelse, fullmäktige och ledning i välfärdsområdet

Roy Björklund, har bott i Oravais i 50 år

Hon förstår att besparingar måste göras, men tillägger:

– I första hand borde man inte spara på vården till patienterna.

”Folk är förbannade”

Roy Björklund som bott i Oravais i 50 år brukar utnyttja den intilliggande hälsovårdscentralens tjänster eftersom han bor i närheten.

– Jag var med i Vörå fullmäktige när det beslutades att vi går med i välfärdsområdet. Då hette det att det skulle vara lika skötsel av äldre och yngre över hela landet.

Roy Björklund på allmänmedicinska avdelningen i Vörå.
Roy Björklund oroar sig över att servicen försvinner från landsbygden. Bild: Kjell Lindroos / Yle

Han ser med oro på sparåtgärderna, precis som många andra i regionen.

– Folk är förbannade överallt på styrelse, fullmäktige och ledning i välfärdsområdet. På många andra ställen är folk rädda för ryssen, men här är vi räddast för välfärdsområdet.

För hårda sparkrav

Ilkka Pajunen är läkare och har arbetat på avdelningen i olika repriser sedan 1999.

Han säger att han är skeptisk, men konstaterar att andra välfärdsområden står inför besparingar.

– Pengarna räcker inte till och sparkraven är jättehårda, säger Pajunen.

Är sparkraven nu för hårda?

– Jag tror det.

Läkare Ilkka Pajunen vid sitt arbetsbord på allmänmedicinska avdelningen i Vörå.
Ilkka Pajunen som är läkare i Vörå menar att de nuvarande sparkraven är för hårda. Bild: Kjell Lindroos / Yle

Han är däremot inte så övertygad om att man sparar genom att stänga avdelningsplatser. Vårdbehovet flyttas bara någon annanstans.

– Enda dörren som är öppen dygnet runt är akutens dörr.

Hur blir det med de patienter som tidigare har sänts till avdelningen i Oravais från Vasa centralsjukhus för rehabilitering efter större ingrepp?

– Tanken är att man slutar med det.

Varför?

– Fråga inte mig.

Österbottens välfärdsområde svarar

Christian Palmberg som är verksamhetsområdesdirektör på Österbottens välfärdsområde svarar i ett mejl att kommunikation ofta tolkas på olika sätt och att sanningen ligger i läsarens öga.

Han bekräftar att profileringen på avdelningen i Vörå ändras till lättare vård, omvårdnad eller omsorg.

Det innebär att behovet av sjukskötare och läkare minskar.

Personporträtt av man framför skjukhusbyggnad
Christian Palmberg tituleras verksamhetsområdeschef på Österbottens välfärdsområde. Bild: Kim Blåfield / Yle

Enligt Palmberg har Österbottens välfärdsområde för många dygnet runt-platser jämfört med övriga Finland.

Slutsatsen är att man klarar sig med betydligt färre sjuksängar om vårdplatserna används rätt.