Karin Erlandsson är en av de författare som har skapat litet av ett eget rike genom sitt skrivande. Hon har två gånger vunnit Runeberg Junior-priset för Nattexpressen och Pärlfiskaren samt har samlat på sig en betydelsefull rad nomineringar för flera andra publikationer. Hennes dikter vann första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen 2012 och det är också till poesins rytm och tankesfär som tankarna går när jag öppnar den näpna lilla bilderboken Juno tänder månen, som hon nu gjort tillsammans med illustratören Karoliina Pertamo.
Månen tänds och alla går och lägger sig
Det är dags för Juno att gå och lägga sig. Men innan täcket ska dras över hakan tänder Juno månen och tänker på alla de andra som också snart ska somna.
“Bilarna somnar i garagen.
Örnarna somnar på grenen.
Blåbären somnar i riset.
Grävlingarna somnar i gryten.”
I den här stilen går sömnens trollstav och släcker allt levande och icke-levande omkring oss. Känslan av hur allting – från klossarna på golvet till bläckfiskarna i havet – nu går och lägger sig, får en att omedelbart vilja lägga allt åt sidan och göra det samma.
Erlandssons skrivande är närvarande och återhållsamt utan att vara det minsta högtravande. Orden är eftertänksamt valda och helheten en vaggande, trygghetsingivande godnattsaga som får även mig att vilja kura ihop mig till en liten boll i hörnet av sängen och somna som om intet ont alls fanns i världen.
Boken är precis vad den ger sig ut för att vara – en godnattbok, vilket ger den en stillsamt självklar prägel. Textens upprepning har ett meditativt flyt, manar en till att varva ner och till att reflektera över alla andra som i samma stund också gör det.
Djupt blå färgvärld och sparsamma detaljer
Även Pertamo har samlat på sig flera nomineringar och utmärkelser för sitt illustrationsarbete. Hon har bland annat illustrerat Annika Sandelins Potatisens dröm samt Råttan Bettan och masken Baudelaire.
I Juni tänder månen har Pertamo utgått från ett blått färgdjup, som skapar den känsla av lugn och ro som en godnattsaga så väl går ihop med. Detaljerna är sparsamma men väl eftertänkta – djurens ögon är slutna eller på väg att slutas, bilen står tyst i garaget och grävskoporna står stilla i sin hög med skoporna sänkta över gropen på samma sätt som pingvinernas huvuden hänger över kropparna. Färgerna rinner ut i varandra liksom ens medvetande gör när man alldeles strax är på väg att somna.
Juno tänder månen är en bedårande liten godnattbok som riktar sig till de allra minsta, men som i sin poetiskt tilltalande stil också kastar sömnstoft på äldre läsare.